Regeringen har föreslagit elstöd som går till fel personer och uppmuntrar till fel sorts beteende. Alla med höga elkostnader skulle få stöd – oavsett deras egentliga behov eller inkomst.
Vi betalar höga skatter i Finland för att vi vill ha ett samhälle där alla kan klara sig. Vårt stödsystem bör därför möjliggöra rimliga, nödvändiga och riktade stöd.
Statistiken visar att personer med höga inkomster använder mer el. Eftersom stödet är knutet till konsumtionen skulle det i sin nuvarande form innebära att vi med statliga pengar stödjer höginkomsttagare som bor stort och förbrukar mycket el.
Självriskgränsen på 100 euro innebär också att vissa låginkomsttagare som har det allra svårast inte skulle få någon hjälp. Det verkar som att även bostadsaktiebolagen kommer att undantas från stöden och det kommer att avspeglas i de stigande vederlagen, vilket kommer att kännas i både aktieägares och hyresgästers plånböcker.
Vi uppmuntrar till slösande – inte sparande. Riskerna för strömavbrott är reella. Under en vindstilla och kall vinterdag räcker elen helt enkelt inte till för alla finländare. En höginkomsttagares intresse av att spara på sin elförbrukning minskar om hens elräkning återbetalas från statskassan – och därmed ökar riskerna för elavbrott.
För att inte tala om att det finns en påtaglig risk att stöden används för uppvärmning av stugor och villor.
Stöden uppskattas kosta 400 miljoner euro, varav en del kanske kommer att finansieras av en Windfall-skatt på elbolagen, vars storlek fortfarande är ett mysterium. Det är svårt för mig att förstå hur det är möjligt för oss att pumpa in pengar till elstöden medan ambulanser vänds bort från överfulla akutmottagningar över hela vårt land.
Åtgärderna under krisvintern bör vara genomtänkta, nödvändiga och effektiva, inte förhastade och till synes slumpmässiga.
Kalle Pusa, jurist, Helsingfors
