Division två kan vara att föredra för HIFK

HIFK gjorde slut på sin långa ökenvandring i de lägre divisionerna då laget 2014 steg tillbaka till ligan. Avancemanget var inte planerat och kom som en överraskning för de allra flesta. Det blev bråttom med allt och den brådskan har genomsyrat verksamheten sedan dess.

Det kan snart vara slutjublat för HIFK på liganivå.
Uppgifterna om att HIFK lider av en akut kassakris är inget nytt. Budskapet ordföranden och storägaren Heikki Pajunen kom med på torsdagen var dramatiskt men inte överraskande. Att leva från hand till mun har blivit HIFK:s väg.
140 000 euro före slutet av juni. Då klarar HIFK av att spela julifotboll i ligan. För hela säsongen krävs ett tillskott på 500 000 euro. Annars är det lapp på luckan och HIFK som ligalag upphör att existera.
År 2019 stod föreningen inför samma dilemma. Kassan gapade tommare än läktarna på Bolt Arena och dåvarande vd:n Christoffer Perret sökte med ljus och lykta efter nya ägare och investerare. I den kinesiska affärsmannen Lucas Jin Chang trodde man sig ha funnit en långsiktig lösning. Kinesen med den märkligt skurna kostymen och de välpolerade platåskorna visade sig ändå snabbt vara allt annat än det. Coronaviruspandemin svepte över världen 2020 och med den försvann en lejondel av Lucas Jin Changs affärsidé och i samma veva som sjukhusen i Finland började fyllas av pandemipatienter började det tämligen färska äktenskapet gnissla betänkligt i de obefintliga fogarna. Perret och HIFK vann till slut tvekampen mot Lucas Jin Chang som med facit på hand gjorde en rejäl felkalkyl i fallet HIFK. Han kan trösta sig med att han är långt ifrån den enda som gjort den felkalkylen.
2017 åkte HIFK ur ligan och också då var kassaläget akut. En aktieemission räddade HIFK Fotboll Ab den gången och 2018 tog man steget tillbaka upp i ligan. Frågan som ändå osökt infinner sig är om ligan faktiskt är rätt serienivå för HIFK?

Oavsett hur det går och slutar för ligaklubben kommer föreningens ryggrad och den samhälleligt betydligt viktigare delen, juniorverksamheten, att fortsätta. Den biten sköts av HIFK Soccer rf och belastas inte av HIFK Fotboll Ab.
Som ordförande i HIFK Soccer rf fungerar Christoffer Perret. Perret som i vissa kretsar kritiserades rätt fränt under sina år som liga-vd. Perret kanske inte var någon visionär men med facit på hand lyckades han ändå rätt väl med sin uppgift, nämligen att hålla HIFK flytande. Och det är, i synnerhet utan en rik mecenat i kulisserna, inte det lättaste i Finland där fotbollen för länge sedan förlorat kampen om åskådarnas gunst mot ishockeyn. En titt på publiksiffrorna i fotbollsligan före och efter coronan säger allt. Det var uselt redan före coronan men efter pandemin har läget blivit katastrofalt.

Då en stor del av den tilltänkta omsättningen ska genereras via biljettförsäljning och VIP-paket via matcherna säger det sig självt att pandemin var ett fruktansvärt hårt slag mot HIFK:s ekonomi. Då en bräcklig botten försvinner sjunker båten snabbt och det är just vad som håller på att hända i HIFK:s fall.
Där lokalrivalen HJK har flera bolag under samma koncernparaply och en affärsidé som är tämligen immun mot pandemier, publikbortfall och till och med uteblivna sportsliga framgångar är HIFK:s sits en helt annan.
HJK var också under många år beroende av A-lehdet och förläggaren och ägaren Olli-Pekka Lyytikäinens gunst. Men sedan forna landslagsspelaren Aki Riihilahti tog över som vd har han tålmodigt byggt upp en organisation som både genererar ekonomisk vinst och ger sportsliga framgångar. Biljettintäkterna utgör cirka fem procent av de budgeterade inkomsterna. En siffra i närheten av den borde de flesta klubbar eftersträva.

Hör HIFK hemma i ligan? Traditionellt och historiskt sett är svaret ja. I nuvarande skick och skepnad nej.
Pajunen vädjade till HIFK-gemenskapen om att skrida till räddning. Gemenskapen är stor och många är de med band till HIFK. Men steget därifrån till att dyka upp på läktaren har visat sig vara långt ända sedan Kamraterna återvände till ligan. Före pandemin låg publiksnittet på cirka 2 000 åskådare. Mot Honka senast lockade Kamraterna 900 pers. Det är inte siffror för ett ligalag. I synnerhet inte för ett ligalag från Helsingfors och ett ligalag med HIFK:s historia.
Risken för att HIFK inte kan fullfölja säsongen är överhängande. Om det går så illa finns det skäl att fundera noga på vad HIFK kan vara och på vilken serienivå laget ska spela.
Hardcorefansen i klacken går på matcherna oavsett serienivå och de sviker inte laget heller i svåra stunder. Men då den breda massan inte verkar ett dugg intresserat av ligafotboll i HIFK:s regi är det kanske dags att dra också lite obekväma slutsatser.
Med en bristande infrastruktur, en ihålig affärsmodell och ett mycket tveksamt publikunderlag kunde kanske division 2 vara en bättre serienivå. Division 1 är en väldigt dyr serie att medverka i. Division 2 är en tämligen regional historia och på den nivån kunde HIFK lämna Bolt Arena bakom sig. Den HJK-styrda stadion har i inget skede passat HIFK särskilt väl. En återvändo till Berghäll eller ännu hellre Bollplan vore fullt möjligt på division två-nivå.
Och kanske att det skulle vara bättre att vara ett framgångsrikt publiklag i division två med stadd kassa än att år efter år fundera på hur man ska råd med ännu ett år i en liga där man utifrån den här säsongen inte platsar.

Många har försökt lyfta HIFK:s representationslag på fötter men slutresultatet har för det mesta varit det samma. Pajunen och hans konsortium kom in med stora planer men tvingades snabbt konstatera att man tagit sig vatten över huvudet.
Nya ägarkandidater lär inte stå på kö utanför högkvarteret på Döbelnsgatan. Historia och traditioner i all ära men en rätt enkel ekonomisk analys, sådana som seriösa företag och affärsidkare gör före ett eventuellt köp eller investeringsbeslut, av HIFK Fotboll Ab visar med all tänkbar tydlighet att det sannolikt inte alls är en bra affär.
De senaste sju åren är bevis nog för det.
ANDRA LÄSER