En ambitiös familjeledighetsreform är en investeringsprioritering

Vårt nuvarande system utgår från kärnfamiljen som vi är vana vid att den ser ut, trots att det i dag finns en mångfald av familjekonstellationer att ta i beaktande.

08.03.2019 05:55
En nyckelförutsättning för ett jämställt samhälle är att ansvaret för vård av barn fördelas jämnt mellan föräldrar. För att detta ska bli verklighet behöver vi en ambitiös familjeledighetsreform. Svenska folkpartiet (SFP) och Svenska kvinnoförbundet förespråkar 6+6+6-modellen som på alla sätt och vis är en förbättring av nuvarande system. Modellen är mer flexibel och ger mer valfrihet. Framför allt skulle den förbättra jämställdheten genom att mammans ställning på arbetsmarknaden, pappans ställning som vårdnadshavare och barnets relation till bägge föräldrar förbättras. Alla vinner.
Det florerar en del missförstånd och myter kring 6+6+6-modellen. Ofta anspelar dessa på felaktiga föreställningar om tvång och inskränkningar av valfrihet. Att nuvarande system skulle ge familjerna valfrihet stämmer dock inte. I praktiken handlar nämligen familjeledigheterna fortsättningsvis om mammorna och mammornas ansvar. I dagens läge kan mamman ta ut cirka fyra månader moderskapsledighet, pappan drygt två månader faderskapsledighet och därtill kan föräldrarna dela på cirka sex månader föräldraledighet. Statistiken visar tydligt på en ojämställd verklighet. En försvinnande liten minoritet av papporna, cirka 2 procent, tar ut föräldraledighet utöver faderskapsledigheten. Institutet för hälsa och välfärd räknar att det med denna takt tar 200 år innan ett jämställt uttag av föräldraledigheterna är uppnått.
6+6+6-modellen skulle ersätta nuvarande system. Modellen ger vardera föräldern rätt till en sexmånadersperiod, den tredje perioden kan fördelas flexibelt mellan dem. Om bägge föräldrar utnyttjar sin rätt till fullo blir den inkomstrelaterade familjeledigheten 18 månader jämfört med nuvarande drygt tolv månader. Modellen skulle inte tvinga någon att ta ut föräldraledighet. Ifall den ena föräldern inte alls tar ut föräldraledighet kan den andra föräldern ändå ta ut tolv månader i ett sträck om man så önskar, vilket är två månader mer än vad en förälder (mamman) kan ta ut i dag. Om man vill ha hela kakan ska man dela på den, men det är inte ett tvång,
Vårt nuvarande system utgår från kärnfamiljen som vi är vana vid att den ser ut, trots att det i dag finns en mångfald av familjekonstellationer att ta i beaktande. Även här är vår modell en vinnare tack vare sin flexibilitet. Vi vill bland annat att ensamföräldrar ska kunna ta ut hela ledighetsperioden på 18 månader. Olika typer av anställningsförhållanden måste också tas i beaktande. Därför föreslår vi att den tredje sexmånadersperioden ska kunna delas flexibelt mellan föräldrarna så att vardera jobbar exempelvis 50 procent. Vi vill också förbättra ensamföretagande kvinnors situation genom att de ska få familjeledighetsersättning från Folkpensionsanstalten för sina egna föräldraskapskostnader. Modellen ska gå att kombinera flexibelt med perioder av hemvårdsstöd.
Nuvarande system gynnar inte jämställdheten, familjernas vardag, arbetsmarknaden eller nativiteten. Det råder ett jämställdhetsunderskott och det är kvinnorna som betalar. På prislappen står lägre löner och pensioner samt en sämre attraktionskraft på arbetsmarknaden och avbrott i karriärutvecklingen. En förlängning av den totala inkomstrelaterade föräldraledigheten skulle förbättra familjernas ekonomiska situation medan utökningen av pappornas kvot vore ett viktigt ekonomiskt incitament för främjandet av ett mer jämställt uttag.
Att låta familjerna välja själva samtidigt som kvinnornas ställning förbättras är inte en paradox. Vi behöver få en kulturell förändring till stånd där det är lika normalt att papporna är hemma med barnen som mammorna.
Det här är också en samhällsekonomisk fråga – om vi upprätthåller strukturer som styr in folk på olika banor beroende på kön, inte personlig förmåga, skapar vi per definition ett mindre konkurrenskraftigt samhälle.
Vi ska inte sticka under stol med att det är dyrt. Vår modell kostar 345 miljoner euro på årsbasis. Här ingår den centrala biten med gratis småbarnspedagogik av hög kvalitet på fyra timmar per vecka för alla barn tre år och uppåt. Otaliga undersökningar visar att jämställda samhällen är framgångsrika samhällen. Om vi vill ha verklig förändring krävs det faktiska satsningar, inte osanningar om att kostnadsneutrala lösningar skulle göra någon märkbar skillnad. En ambitiös familjeledighetsreform är inte en kostnadsneutral fråga – det är en investeringsprioritering.

Anna Jungner-Nordgren

ordförande, Svenska kvinnoförbundet

Anders Adlercreutz

riksdagsledamot, vice ordförande, SFP

ANDRA LÄSER