Kommunala lågavlönade kvinnodominerade sektorer drabbades mest av konkurrenskraftsavtalet

Juhana Vartiainen kommenterar Sipilä-regeringens konkurrenskraftsavtal (“kiky”), som kom till genom hot om tvångslagar (HBL I dag-kolumnen 27.9). Den uppskattade effekten på sysselsättningen byggde i huvudsak på Etlas matematiska modell, och kan tas med en nypa salt. Det påminner om att ha en matematisk klimatsimulering och inte göra temperaturmätningar i verkligheten.

Effekten på konkurrenskraften kan man bara spekulera i. Om ett internationellt träförädlingsbolag får 24 gratistimmar per person och månad, och samtidigt höjer utdelningen (till exempelvis Skandinaviska Enskilda Banken) – hur förbättrar det konkurrenskraften? Om en internationell koncern inom städbranschen får gratis städningsarbete för samma antal timmar, och höjer det finska dotterbolagets överföring till koncernen – hur förbättrar det vår konkurrenskraft? Om kökspersonalen vid centralköket i Borgå och personalen på hälsocentralen får förlängd arbetstid och sänkt semesterersättning – hur förbättrade det konkurrenskraften?

I praktiken drabbades de lågavlönade, kvinnodominerade sektorerna inom kommunerna mest av "konkurrenskraftsavtalet”. En inkomstöverföring till kommunerna och oss skattebetalare med löner och arbete som konfiskerades av vårdpersonalen. Samma personer som nu har jobbat utan tillstymmelse till tack, ofta vid sidan av ordinarie arbete som till exempel barnrådgivning, med att vaccinera och vårda covidpatienter. Nåja, HUS gav ju ett tackkort som personalen själv kunde printa ut. Andra branscher drabbades mindre. Inom it hade vi företag där tilläggstimmarna kunde användas för bland annat motion och fortbildning, och semesterersättningarna bibehölls.

Vartiainen efterlyser strukturreformer. Med dålig tur är nästa regering en ren högerregering, och vi får värja oss mot lokala avtal och andra former av spinning.