Bokrecension: ”Jag har egentligen alltid innerst inne velat bli kyrkogårdsvaktmästare”

Det gör inte det minsta ont när knoppar brister. Inte hos Eva-Stina Byggmästar i alla fall.

Snarare brister de med en salut eller en fanfar och blir en källa till bubblande, skvattrande, högtflygande ord som svävar i väg som om de vore skjutna ut en konfettikanon. Eller kanske ur en vulkan där magman som vill upp till ytan är utbytt mot sprudlande naturlyriska ordsvall, sönderklippta botaniska planschverk, vildsint bejakande kärlek, hypnotiskt växande klängväxter och en och annan enhörning vars hovar lämnar efter sig hjärtformade spår.