HBL:s Annika Hällsten sommarpratar om sorg och förlust – men också om hur man tar sig vidare

När Annika Hällsten i vintras ombads sommarprata för Yle Vega om den eldsvåda som vände upp och ner på hennes liv tvekade hon inte länge innan hon tackade ja.

– Jag har övertalat så många människor att berätta svåra saker om sig själva att det hade känts fånigt om jag tackade nej när jag uttryckligen blev ombedd att göra detsamma.

Hällsten är i dag mest känd som kulturreporter med de europeiska kungligheterna som specialområde. Men under sina 38 år vid HBL har hon hunnit skriva om mycket annat, bland annat många socialreportage där hon intervjuat människor med svåra sjukdomar och missbruksproblem – och dem som likt hon själv förlorat ett barn.

– Jag tyckte att nu kunde jag ge tillbaka.

Också en god väns uppmuntrande ord gjorde beslutet lättare att fatta.

Annika Hällstens sommarprat kretsar kring två tragiska livshändelser – när hon som tioåring förlorade sina föräldrar i en lägenhetsbrand och när hon tjugofem år senare förlorade sin dotter. Det som ändå kändes viktigt att förmedla till radiolyssnarna var hopp.

– Båda händelserna förändrade mitt liv för alltid, men man kan gå vidare också efter så här tragiska upplevelser. Man kan få ett bra liv, man kan bli glad igen. Men det behövs nätverk, trygghet och kärlek.

Hällstens syster som tillsammans med henne överlevde eldsvådan hör till de få som i förväg vetat om sommarpratet och som också läst partierna om olyckan.

Sommarpratet kom till under två veckor i början av januari. Annika Hällsten upplevde skrivprocessen som lätt, men lyfter fram redaktören Thomas Lundins insats för radiodramaturgin.

– Det som var svårast var att hålla tyst om det här för jag pratar så mycket!

Sommarpratet rymmer också anekdoter om kungligheter, reflektioner om hur attityderna mot kvinnliga journalister förändrats och minnesvärda möten från närmare fyra decennier på HBL.

– Min första personintervju gjorde jag med Tove Jansson. Då var jag tolv år och juniorreporter.