Dunderdebut om 80-talssommar

Det är sommaren innan Sandra ska börja sjätte klass i ny skola. Som om inte det vore pirrigt nog, har hon gjort bort sig inför de tuffa, äldre flickorna på skolan. Hur ska hon passa in? Vill hon passa in?

I debuten Alla mina katastrofer sätter Karin Filén ord på den där säregna perioden mellan att vara ett i-stunden-lekande, livsnjutande barn, och samtidigt medveten om att en håller på att bli något annat, en tonåring med blicken vänd mot sig själv – sökande och prövande inför vad detta innebär. ”Jag vill hemskt gärna sluta växa så fort på längden så att jag kan vara kort och gullig. Som min kompis Jenny. Gärna skulle jag ha lite större rumpa också för min är platt som en pannkaka. Mamma brukar säga att alla är bra och fina på sitt sätt och det kan ju hända, men jag vill helst vara bra och fin på ett lite annat sätt”.