Tv-recension: Kräsna, rika indiers giftashets

I Indian matchmaking ser vi unga, välutbildade indier söka livspartner i skärningspunkten mellan modernitet och tradition.

Läraren Vyasar Ganesan och veterinären Rashi Gupta går på dejt.

DOKUMENTÄRSERIE

Indian matchmaking
8 delar på Netflix (serien recenseras i sin helhet). Regi: Smriti Mundhra. F7
Dejtingserier finns i parti och minut, och ofta är de ganska lika. Men så finns det avstickare, som har element i sig som ger nya perspektiv på parbildning och partnersökande. På Netflix finns Love on the spectrum nu även i amerikansk version där personer på autismspektrumet dejtar, en serie jag skrivit om tidigare. En annan är Indian matchmaking om välutbildade övre medelklassindier, mestadels boende i USA, som tar hjälp av äktenskapsmäklerskan Sima Taparia för att hitta någon att gifta sig med.
Sima Taparia är en äktenskapsmäklerska från Mumbai.
Familjen och äktenskapet är centrala i den indiska kulturen, får vi veta, och familjerna trycker på för att deras barn ska gifta sig så fort de är vuxna nog, gärna före 25. Det ingår helt enkelt i ett lyckat liv att vara gift och ha familj – en norm som knappast skiljer sig från resten av världen. Det intressanta här, som komplicerar det hela, är krocken mellan det moderna och det traditionella, mellan arrangerade äktenskap och kärleksäktenskap.

När ska du gifta dig?

Föräldragenerationen, särskilt mödrarna, har ibland den ståndpunkten att hittar deras son eller dotter (oftast son tycks det) inte själv någon att gifta sig med, är det deras uppgift att arrangera äktenskapet.
De vuxna barnen är däremot välutbildade människor, framgångsrika i sitt jobb, med en västerländsk livsstil. De är inte kvinnor som är redo att stiga tillbaka in i en traditionell kvinnoroll hur som helst – och heller inte män som kräver det, även om en och annan också verkar söka en fru som ska fylla den omhändertagande roll som deras mor har haft.

Höga krav

Vi presenteras inför ett antal personer med höga krav på sin tillkommande, det är rena listorna med både utseendekrav och karaktärsdrag som ska stämma, för att inte tala om härkomst och religion (personer från vissa delar av Indien kan komma på fråga, andra inte). Ofrånkomligt framstår en del som både kräsna och bortskämda och ratar person efter person de dejtar – och på den punkten skiljer sig förstås den här serien heller inte från många andra i genren.
Varje avsnitt inleds med att ett par ur föräldragenerationen berättar om hur de träffades – ofta är äktenskapet mer eller mindre arrangerat. Men i stället för att ställa sig kritisk till dylika arrangemang mynnar serien ut i en hyllning till dessa. Arrangerade äktenskap kan visst bli bra, är budskapet, kärlek kan växa fram. Det är också ett sätt att hitta någon att leva med, slår det en efter att ha sett det ena efter det andra misslyckade försöket att para ihop människor med varandra i serien.

ANDRA LÄSER