Evighetsreformen

Bild: Lehtikuva/Seppo Samuli

Då vårdreformen igen skjuts upp är det upplagt för en fortsatt politisk dragkamp i valrörelsen och efterföljande regeringsförhandlingar.

Regeringens stora projekt, vård- och landskapsreformen har gått från kris till kris. En stor orsak har varit Sipiläministärens tjurskalliga envishet och ovilja att lyssna på och ta till sig kritik.

Regeringen har med statsministern själv i spetsen skissat upp allting som en teknisk process och den har man sedan vägrat avvika från. Inte förrän den med juridiska synpunkter har ställts mot väggen har regeringen motvilligt gett med sig och gjort nödvändiga justeringar – och absolut ingenting mer. Samtidigt har också tidtabellen hela tiden varit ytterst ansträngd och den har inte blivit lättare av att man in i det sista har försökt undvika ändringar.

Redan förra sommaren stötte lagförslagen bland annat kring valfriheten på patrull i grundlagsutskottet. Efter en ny runda i regeringen blev det för en tid sedan igen rött ljus från utskottet och ytterligare en omgång krävdes.

Arbetet inför ännu en version pågår nu i riksdagens social- och hälsovårdsutskott. Därefter ska allting än en gång till grundlagsutskottet. Om det där blir tredje gången gillt så är hösten kommen redan för länge sedan. Därefter ska riksdagen ännu som helhet slutligt ta ställning till hela det mastodontiska paketet.

Det tidskrävande jobbet tvingade i tisdags statsminister Juha Sipilä meddela att genomförandet av vårdreformen skjuts upp med ett år till år 2021 och att landskapsvalet kan hållas först i maj nästa år. Senare godkände också regeringspartiernas riksdagsgrupper den nya tidtabellen.

Nu har det alltså gått så långt att ingenting av reformen kommer att vara i funktion då nästa riksdag väljs och en ny regering tar över. Endast själva lagstiftningen finns, förutsatt att den godkänns av en majoritet i riksdagen någon gång i höst.

Inte ens det är säkert – att reformen i sin slutliga form får tillräckligt många ledamöters godkännande. Redan nu vet vi att ett par samlingspartister kommer att rösta nej och då regeringens parlamentariska stöd redan från tidigare nätt och jämnt når majoritet kan en eller ett par nya tvekare fälla hela reformen på grund av ändringarna i slutskedet eller till följd av fördröjningarna.

Oppositionen anser precis som regeringen att det behövs en vårdreform. Alla oppositionspartier, inte minst gallupledaren SDP, har under Sipiläregeringens hela kamp med vård- och landskapsreformen i alla fall varit ytterst kritiska till flera delar i den. De korrigeringar som görs nu i slutskedet kommer inte att ändra på det.

Ytterligare ett bevis kom vid onsdagens debatt i riksdagen efter att statsministern hade gett sitt meddelande om reformläget och den justerade tidtabellen. Kritiken var lika massiv som tidigare.

Det har länge varit klart att vårdreformen kommer att vara ett ämne också i nästa valrörelse. Då situationen nu är den att ingenting av reformen har hunnit förverkligas i praktiken och endast lagstiftningen på sin höjd är klar då själva valet sker i april så kommer frågan att vara ett ännu centralare ämne än man har trott.

Regeringsbildningen försvåras sannolikt av detta. Den stora reformen kommer knappast att genomföras i exakt den form som regeringen i höst eventuellt lyckas få igenom. De partier som nu sitter i opposition har alla så kraftigt kritiserat den att parti som parti kommer att kräva förändringar.

Reformen kan bli orörd endast om den nuvarande regeringsbasen skulle fortsätta, vilket i praktiken är uteslutet med tanke på opinionsläget just nu.

Parlamentariska kommittéer ska vara undantag, men med facit på hand skulle det kanske ändå ha varit klokt av statsminister Sipilä att låta även oppositionen få sina ord med i laget då reformen skapas.

Finland står inför stora demografiska förändringar som kommer att öka vårdkostnaderna i framtiden. I den situationen krävs god, men även en kostnadseffektiv vård, vilket gör en reform oundviklig. Men den tycks bara dröja.

Tommy Westerlund Ledarskribent