Europas fågelbestånd stöps om: Här är vinnarna och förlorarna

Havsörnen har gynnats av internationella skyddsinsatser. I år häckade ett par för första gången i Gammelstadsviken i centrala Helsingfors. Bild: Mostphotos

Europas fågelfauna har förändrats kraftigt på 30 år, visar en ny europeisk fågelatlas. Havsörnen har brett ut sig medan ortolansparven sjunger på sista versen.

Fågelarter som har varit föremål för internationella skyddsinsatser hör till de som klarar sig bäst i Europa. Det visar den andra fågelatlasen som sammanställts för kontinenten.

Ornitologer och fågelskådare har systematiskt taxerat Europas fågelbestånd från Azorerna i sydväst och Kaukasus i sydost till Ural i öst och Svalbard i norr åren 2013–2017. Sammanställningen av taxeringarna publiceras i en färsk atlas, och utbredningskartorna skiljer sig markant från den första upplagan från 1980-talet.

Sammanställningen ger också mycket ny information om fågelbestånden i den europeiska delen av Ryssland och Turkiet. Till exempel vet vi nu att 596 fågelarter häckar i Europa. Av dem är hela 57 främmande arter som människan har introducerat här.

Ortolansparven hör till de arter som har gått mest bakåt, bland annat på grund av högeffektiva jordbruksmetoder och för att den har fångats och sålts till gourmander i Sydeuropa. Bild: Tatjana Buljonkova/CC BY-NC-SA 2.0

Jämfört med den förra atlasen har ungefär var tredje art ökat sitt utbredningsområde. Havsörnen och flera andra rovfåglar har gynnats av skyddsinsatser medan våtmarksfåglar som rördrom och skärfläcka har brett ut sig när man tryggat deras livsmiljöer.

Samtidigt har utbredningsområdet krympt för en fjärdedel av arterna, i flera fall i oroväckande takt. Det gäller inte minst för stortrappen, blåkråkan och ortolansparven. Den sistnämnda var en karaktärsart också för det finländska kulturlandskapet för bara några årtionden sedan men i dag är den så fåtalig att den klassas som akut hotad.

– Antalet fågelarter som häckar i Finland och våra närområden i norr har ökat, men i synnerhet jordbrukslandskapets arter har lidit svårt, säger Aleksi Lehikoinen vid Naturhistoriska centralmuseet.

Förskjutning mot norr

Fågelbeståndens utbredning har som en följd av klimatförändringarna förskjutits norrut, i snitt med en kilometer om året under de 30 senaste åren, men variationerna är stora. Rödvingetrastens utbredningsområde har förskjutits 80 kilometer och vassångarens hela 185 kilometer norrut.

– Utbredningsområdena ökar och minskar förbluffande snabbt. Det beror delvis på klimatförändringen, delvis på andra orsaker som förändrade livsmiljöer, säger Aleksi Lehikoinen.

Rördrommen har gynnats av våtmarksskydd över stora delar av Europa. Den häckar i Finland, men är svår att få syn på, inte minst tack vare diskreta vanor och en skyddsfärg som fungerar i vassbälten. Bild: Ari Nordström

Vassångaren har nyligen etablerat sig som häckfågel i Finland, liksom ägretthäger och brandkronad kungsfågel.

Arter med nordlig utbredning eller knutna till fjällmiljöer har i gengäld minskat då deras förut lämpliga häckningsmiljöer inte längre är lika lämpliga. Fjällripan och jaktfalken har ingenstans att ta vägen. Å andra sidan har ett stort antal arter brett ut sig söderut, stick i stäv med mönstret att klimatförändringen driver arterna norrut.

– Flera faktorer spelar in. Vi behöver mer kunskap om klimatförändringarnas och livsmiljöförändringarnas inbördes påverkan, säger Lehikoinen.

Arter knutna till skog, som talltita, tofsmes, duvhök och pärluggla, går bakåt i Finland som en följd av intensivt skogsbruk, men flera skogsfåglar går framåt på andra håll.

– Vi ser en ökning av skogstäcket i Syd- och Mellaneuropa, och det har gynnat flera arter där, säger Lehikoinen.

Skärfläckan har likt rördrommen expanderat sitt utbredningsområde tack vare skyddsinsatser. Den häckar inte i Finland, i varje fall inte än, men enstaka exemplar ses årligen. Bild: Petri Vainio

Mindre känt i Finland är också att antalet främmande fågelarter i Europa är så stort. Hos oss är kanadagåsen den enda nämnvärda främmande fågelarten, men ser man till hela Europa är nilgåsen en av 30 arter som introducerats under de 30 senaste åren och som fått starkt fotfäste här.

– I vilken mån de främmande arternas utbredning hotar andra arter är en stor fråga för forskningen, säger Lehikoinen.

Den europeiska fågelatlasen är ett av världens största projekt som benat ut biologisk mångfald genom så kallad medborgarforskning. Omkring 120 000 fågelskådare har bidragit mestadels genom frivilliga taxeringsinsatser på över 5 000 rutor à 50x50 kilometer, och genom att rapportera observationer.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning