Eugen Malmstén såg kriget

Bettina Sundström i Esbo har kvar sin morfars minnen från inbördeskriget tack vare de memoarer som hennes mamma bandade in år 1988. Morfar var musikern och kompositören Eugen Malmstén (1907-1993). Familjen bodde på Östra Chaussén, numera Tavastvägen 58 i Sörnäs och Eugen Malmstén fyllde 11 år i februari 1918. Officiellt var familjen neutral, men sympatierna låg på den vita sidan.

Ur minnesanteckningarna:

"Plötsligt en dag kom en rödgardistpatrull för att hämta KJ ( Karl-Jarl Malmstén, Eugens pappa). Familjen stod vid fönstret och undrade vem de skulle hämta. KJ gissade att det var hans tur "Jag har på känn att de kommer och söka mej nu",sa han. Några dagar tidigare hade de redan bortfört husets ägare, en Pelin och hans son. Man visste inte om deras öde, om de hade blivit arkebuserade eller om de ännu levde.

Efter en stund ringde det på dörren och patrullens ledare frågade om Karl Jarl Malmstén var hemma. KJ frågade vad de ville. De svarade att han måste följa med till 6:e distriktet för förhör. De frågade också om KJ hade vapen och KJ visade sin browning som han hade licens på. De frågade också om han inte hade ett gevär, men det hade han inte. Så for de iväg med honom.

Familjen var orolig över hur det skulle gå med honom, ty man hade hört att många blivit skjutna av nervösa rödgardister redan på vägen till förhör, då man hade misstänkt att personerna hörde till skyddskåren. Man hade hittat skjutna lik i dikena.

---

Efter en timme kom KJ hem igen utan patrull. De beskyllde honom för att höra till skyddskåren, men hade inga bevis.

Det var spännande tider, då 1918, då landet delades upp åt två håll: rödgardisterna som behärskade södra Finland och den s.k. lagliga regeringen i Vasa.

---

Man fick inte titta ut från fönstren men bakom gardinen kunde man följa med hur rödgardisterna vandrade med sina gevär och skrek 'Pois ikkunasta' och om man inte lydde så sköt de tvärt. De var så upphetsade och nervösa. Det tog 1-2 dagar så gav sig de röda."

Eugen minns att en dag när de stod och tittade bakom gardinen i fönstret, såg de en rödgardist komma ridande på häst. Han hade en vit flagga i handen och ropade i sin megafon: "Hei toverit, me ollaan antauduttu tällle ylivoimalle. Me emme mahda mitään . Heittäkää kiväärinne, älkää ampuko enää, se on sovittu näin".

De röda hade kapitulerat. Det var inte långt efter det som familjen såg flere led av tillfångatagna rödgardister komma från Hermanstadshållet och de var sammanbundna med varandra med bykstreck. De kom i breda led och de gick med böjda huvuden.

Bettina Sundström

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33