EU och globalisering – 13 år senare

Om någonting var dumt och kontraproduktivt var det nedskärningarna i utbildningen: vi ska alla ner till den sannfinländska nivån.

År 2004 beställde EU-kommissionen en utredning om Europeiska unionens utmaningar inför östutvidgningen. Utredningen gjordes under ledning av Wim Kok, tidigare holländsk premiärminister och ledare för Partij van de Arbeid, arbetarpartiet. Samtidigt lät också Finlands regering under ledning av Matti Vanhanen utföra en utredning om hur vi skulle klara oss under globaliseringens påfrestningar.

När man läser utredningarna 13 år senare grips man åtminstone av en insikt: hur naiva var inte vi!

Eller var vi? Var det kanske så att Europas politiska (och ekonomiska) ledare ville se världen i ett lite lyckligare ljus och därför skönmålade framtidens utmaningar. Så ser i alla fall Wim Koks rapport ut. Där finns inte ens en antydning till att de politiska kulturerna i det forna Östeuropa kanske ändå kunde vara inflammerade av ett århundrade av diametrala auktoritära traditioner.

Men genomläsningen av Vanhanen-regeringens globaliseringsrapport ger ett helt annat intryck. Ju längre jag kom i texten desto riktigare tyckte jag att resonemanget föreföll. Huvudvikten låg vid utbildningen – alldeles från grundskolans början och över till universitet och forskning. Också resten av förslagen kring innovationer, teknologi och logistik känns på ett nästan besvärande sätt aktuella. Men vad var det som hände – och händer?

Rapporten är skriven under den stora Nokia-fyllan. Det föreföll alltså som om vi redan hade nått alla våra mål. Innovationerna fanns där; globaliseringen var Nokias vingar, som bar hela Finland ut i världen. Eller lite som Alfred E. Neuman i tidningen MAD: Me worry? Bekymrad – jag?

Från Nokias förfall och fram till finanskrisen 2007–2008 lever vi i skuggan av vår egen självgodhet. Det är för sent att hålla fast vid utredningens goda föresatser. Från att ha varit den stora välsignelsen förvandlas globaliseringen till det stora hotet, som naturligtvis inte blir mindre av att Europas krisutveckling i förhållande till Ryssland på ett besvärligt sätt underströk Finlands geografiska position som en ö i Europeiska unionen.

Så vad lär vi oss av det här? När man granskar de senaste årens statsbudgetar lockas man nästan att svara: ingenting! Om någonting var dumt och kontraproduktivt var det nedskärningarna i utbildningen: vi ska alla ner till den sannfinländska nivån.

Men den viktigaste insikten handlar om det här: globaliseringen är ingen tillfällig nyck i utvecklingen. Det är någonting som har kommit för att stanna och den ger oss inga möjligheter att förnöjt luta oss tillbaka i latmansstolen.

Nils Torvalds är ledamot av Europaparlamentet (SFP/Renew Europe).

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning