EU kan dämpa en ny flyktingvåg

Ledare i olika EU–länder ropar i kör att det som hände 2015 nu inte får upprepas. Det kan EU-ledarna sätta stopp för, anser Tommy Westerlund. Bild: Javed Tanveer/Lehtikuva-AFP

En massflykt från Afghanistan kan stå för dörren. EU måste den här gången agera i tid för att undvika en upprepning av flyktingkrisen 2015–16. Men en gemensam solidarisk migrationspolitik förefaller att vara lika avlägsen som tidigare.

Västländernas diplomater flydde hals över huvud från Kabul då talibanerna tågade in och slutligt tog över makten i Afghanistan. Nu pågår intensiva förberedelser för att få hem också resten av utländska medborgare som av en eller annan orsak befunnit sig i Afghanistan.

Men utöver dessa finns oerhört många afghaner som fruktar för sitt liv och är beredda att göra vad som helst för att undkomma talibanstyret. Samtidigt hotas enligt FN upp till en tredjedel av alla afghaner av hungersnöd de närmaste månaderna. Det är inte överraskande om vi snart kommer att få bevittna stora flyktingströmmar.

Inom landet har under sommaren hundratusentals människor flytt från sina hemorter. Decennier av konflikter har lett till att sedan tidigare är närmare tre miljoner på flykt inom landets gränser och ännu fler afghanska flyktingar är spridda ute i världen.

Om allt fler nu försöker sig ta ut från landet är det givetvis till Afghanistans grannländer de kommer, åtminstone i första hand. Miljontals afghaner behöver hjälp och det viktigaste nu är att EU och medlemsländerna bistår Afghanistans grannländer med flyktinghanteringen. Men deras kapacitet att ta emot ytterligare flyktingar är begränsad och vi kan inte räkna med att alla kan tas om hand där. Afghanflyktingarna kan efter hand också börja söka sig mot andra ställen, till exempel Europa.

Ledare i olika EU–länder ropar i kör att det som hände 2015 nu inte får upprepas. De flesta är överens om att en liknande flyktingvåg som för sex år sedan svepte in över Europa och försatte ett då oförberett EU i en kris nu är utesluten. Ingen vill se samma situation upprepas och av politiska skäl är det i många länder en omöjlighet. Men ändå har EU egentligen inte fått någonting till stånd under de gångna åren. Unionen står och stampar på samma ställe i sin migrations- och flyktingpolitik.

En stor del av krisen 2015–16 berodde på splittringen inom EU och den bristande samordningen. Tyvärr har inte mycket positivt hänt i den här frågan. Det saknas framför allt solidaritet, såväl inom EU som gentemot de hjälpbehövande, var än de kommer ifrån.

Det är snart ett år sedan det senaste initiativet till en lösning presenterades av kommissionären för inrikesfrågor, Ylva Johansson. Migrationspakten, som den svenska kommissionären kallade förslaget, mötte genast motstånd på olika håll och paketet har inte avancerat ett dugg sedan september i fjol.

Det förefaller omöjligt att hitta en gemensam EU-syn på hur man ska agera då asylsökande redan står vid EU:s yttre gränser och en rättvis fördelning av flyktingar på alla medlemsländer kommer inte på fråga. Då nästa potentiella flyktingvåg nu håller på att byggas upp borde fokus ligga på att hitta en gemensam syn kring hur EU bäst kunde hjälpa flyktingarna i tredje land och eventuellt redan i Afghanistan om det bara är möjligt.

Många länder har redan meddelat att de tar emot afghaner som tvingas fly. Till exempel Storbritannien och Kanada har gett löften om att ta emot 20 000 flyktingar var. Också i Finland höjs röster för att höja flyktingkvoten. Inrikesminister Maria Ohisalo (Gröna) har sagt att hon vill höja den årliga kvoten till 2 000, vilket innebär att den i det närmaste skulle fördubblas från nuvarande 1 050. Vänsterförbundet och SFP har gett positiva signaler till en höjning, medan de två största regeringspartierna, SDP och C ännu inte har tagit ställning. Som väntat avvisar både Sannfinländarna och Samlingspartiet tanken.

Höjda flyktingkvoter är välkomna i alla medlemsländer som känner solidaritet och inser behovet av att dra sitt strå till stacken. Den vägen kan dessutom lättare de som nu är i mest nöd – kvinnor och barn – hjälpas. Genom att ta emot fler kvotflyktingar utsätts färre för frestelsen att ta farliga smugglingsvägar. Men utöver det kunde EU göra stora insatser i de länder dit afghanska flyktingar nu i första hand tar sig. Utmaningen är att de här länderna inte är de lättaste att samarbeta med. Åtgärder på olika plan behövs för att EU inte igen plötsligt står inför samma situation som 2015.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning