"Ett yrke för nyfikna människor"

Väldigt många finskspråkiga förstår svenska mycket bra och det ska vi tacka skolsvenskan för. Det är guld värt, det ska vi inte kasta bort, säger Pia Hansson som arbetat med myndighetstexter i 30 år.

Pia Hansson är översättningschef på Pensionsskyddscentralen, och en av de många ofta anonyma språkarbetare som i praktiken skapar förutsättningar för Finlands tvåspråkighet. Hennes jobb är bland annat att se till att finlandssvenskarna får ta del av både allmän pensionsinformation och beslut som gäller dem som individer på god, begriplig svenska. Pensionsskyddscentralen är inte en statlig myndighet men har myndighetsuppgifter.

Skolsvenskan inte bortkastad!

Pia Hansson och hennes stab på två personer översätter alltså Pensionsskyddscentralens publikationer, nätinformation och beslut från finska till svenska och engelska, medan estniskan, ryskan och andra språk köps in av översättningsbyråer.

Hon har god insyn i hur väl finskspråkiga tjänstemän förstår alla de svenska ansökningar de har i uppdrag att ta ställning till. Och till alla som skäller på skolsvenskan – från svenskhatarnas tjat om "pakkoruotsi", "bortkastad tid", "man lär sig ingenting", till de finlandssvenska defaitisternas suckar om "låt dem slippa, det tjänar ingenting till!" – har hon en bestämd hälsning:

– Skolsvenskan är väldigt viktig! Jag har översatt myndighetsbeslut i trettio år och aldrig sett ett fall där jag skulle behöva misstänka fel beslut på grund av att föredragande inte förstått texten. Textförståelsen är en tillgång som inte får tappas bort, för den garanterar att till exempel juridiska ärenden behandlas av de människor som kan själva ärendet bäst. Om bara svenskspråkiga skall betjäna svenskspråkiga blir det problem. Det kommer inte att finnas tillräckligt med kompetent personal. Och om alla ansökningar skall översättas krävs massor av tid och resurser.

Drivkraften är demokratin

– Jag har alltid gillat språk, att fundera på hur man uttrycker saker språkligt och hur man fungerar mellan två språk. Det här är dessutom ett yrke för nyfikna människor. Som myndighetsöversättare lär man sig massor om samhället, säger Hansson.

– Drivkraften för mig och många andra översättare är att vi tycker att vi bidrar till demokratin och rättssäkerheten genom det vi gör. Folk får reda på sina rättigheter och skyldigheter, till exempel i fråga om sin sociala trygghet. Folk får information på sitt eget språk och förhoppningsvis i en klar och begriplig form. Vi medverkar till att språkliga rättigheter blir verklighet. Det är självklart enormt viktigt att varje besluts innebörd framgår klart och tydligt för mottagaren. Det är också viktigt att beslutet inte dröjer för att det måste översättas. Hos oss kommer enskilda personers ärenden mycket högt på prioriteringslistan, fast vi alltid har mer jobb än vi hinner göra. Översättarresurserna är aldrig tillräckliga för allt som borde översättas, tyvärr.

Nära läsaren, men inte för nära

I den ständiga rörelsen mellan finska och svenska måste man idka en särskild tankeakrobatik, till exempel så här:

– Ibland översätter jag också från svenska till finska, det är ett bra sätt att bli riktigt medveten om hur olika språken verkligen är. Då utgår jag alltid från att den första versionen blir "skandinaviska på finska". Sen får jag ta en omgång till, placera de långa bestämningskedjorna i början av satserna, och dra nytta av alla de fantastiska passivkonstruktioner som finskan har. När finska ska bli svenska, då gör man tvärtom, analyserar bestämningskedjorna och gör om dem till prepositionsuttryck. Och man "befolkar språket" som språkvårdarna säger, det vill säga får in handfasta subjekt där finskan bara uppger att saker görs och sker, förklarar Pia Hansson.

Om det inte i den finska texten klart framgår vem som förutsätts uträtta vad får översättaren helt enkelt ta reda på det. I Hanssons bransch är det faktiskt meningen att det ska framgå tydligt, men det finns också en typ av juristtexter där en viss passiv suddighet är avsiktlig och det inte är så lätt att reda ut exakt vem som är textens subjekt.

En aspekt av det här är tilltalet av läsaren. I Sverige har man gått in för att också i myndighetsinformation tilltala läsaren explicit som "du", medan finskan håller mera distans i passivformernas hägn. Gott uppförande i finlandssvensk text innebär något däremellan.

– Vi får akta oss så att vi inte trasslar in oss i finskans indirekta passivkonstruktioner, men inte heller bli påträngande och pekpinneaktiga med alltför mycket av "du skall". Det finns kulturskillnader mellan rikssvenskt, finlandssvenskt och finskt tilltal, det är tydligt.

Försprång med klarspråk

– Vi som översätter till svenska i Finland har egentligen ett försprång i klarspråkstänkandet jämfört med dem som skriver texter på finska. I Sverige har man kommit mycket längre i klarspråksarbetet än på finska i Finland och våra finlandssvenska språkvårdare har varit mycket aktiva med att förmedla det till oss. Inom försäkrings- och socialförsäkringsbranschen har vi dessutom ett eget samarbetsnätverk för översättare och svenskspråkiga informatörer, PS-gruppen. Via det har vi också själva en del kontakter med språkvårdare och myndigheter i Sverige, säger Pia Hansson och räknar upp en hel rad aktörer, stora och små, som vi har att tacka för mycket.

– Det finlandssvenska medie- och myndighetsspråket skulle kunna se så mycket sämre ut än det gör! Institutet för de inhemska språken har gjort ett jättearbete i decennier, liksom Hugo Bergroth-sällskapet. Statsrådets svenska språknämnd ger viktiga rekommendationer om språkbruk. Svenskt lagspråk i Finland som ges ut av Statsrådet ger lösningar på många översättningsproblem. PS-gruppen ordnar regelbundna seminarier för frilansare och anställda på området, Kommunförbundet och andra instanser medverkar – alla står sammantagna för viktig kunskap och kontinuitet. Ett problem är att de heltidsanställda i branschen blir färre och det blir alltmera fråga om upphandling av språktjänster. Kvalitet förutsätter kontinuitet och att översättarna hinner bli insatta i sina områden.

Mera, inte mindre textförståelse

Hur ser hotbilderna för myndighetssvenskan – och i förlängningen den levande, domänrika finlandssvenskan – ut just nu?

– Om svenskans status förändras från nationalspråk till minoritetsspråk innebär det bland annat att vi inte mera har en lagstiftning på svenska, och det är en mycket stor försämring, säger Pia Hansson.

– Maskinöversättningar, att levande översättare skulle ersättas av datorprogram, kan utgöra ett hot men jag ser dem ändå mera som arbetsredskap. Översättare använder sig redan väldigt mycket av olika översättningsminnen, program som lagrar termer och fraser – ett väldigt bra verktyg för den som jobbar med terminologi som måste vara konsekvent, eller för team som jobbar till exempel med stora textmassor som lagtexter. Tack vare översättningsminnena kan vi producera mycket mera och bättre text snabbt än på 80-talet när jag började i branschen.

I dag är det i själva verket viktigare än någonsin för alla att förstå skrivna instruktioner och kunna producera begriplig text. Samhället har inte blivit mindre skriftligt, utan mera.

– Det översättare gör blir ännu viktigare i och med att samhällstjänsterna i allt högre grad kommer att finnas på nätet och alla förutsätts använda e-tjänster av olika slag. På flera språk, inte bara finska och svenska, måste vi kunna producera tjänster som folk förstår och kan använda. Det här är en stor utmaning när människor måste sköta sina ärenden utan hjälp av någon tjänsteman. Och föreställer vi oss att rådgivningen sköts av robotar så måste deras ordförråd och fraseologi vara begripliga – och någon måste producera och uppdatera och utveckla dem också.

Pia Hansson

Född: 1963

Uppvuxen: I Hyvinge och Träskända i en familj där mamma talade svenska och pappa finska. Skolgången började i den lilla svenska folkskolan i Hyvinge och fortsatte på finska i Järvenpään yhteiskoulu, "där undervisningen i svenska i gymnasiet var alldeles utmärkt!"

Studerat: Nordiska språk vid Helsingfors universitet

Arbetat med: Översättning av myndighetstexter i 30 år, ibland också undervisning. De senaste 22 vid Pensionsskyddscentralen där hon nu är översättningschef med två underordnade.

Läser: Mycket skönlitteratur på olika språk, mest rikssvenska författare, till exempel P O Enquist

Familj: Två vuxna barn

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00