Ett våghalsigt experiment

Bild: Chip Somodevilla

En unison kör av kommentatorröster förutspår en mörk period på minst fyra år för den västliga världen. Donald Trump skulle inte vinna. Det ville EU inte. Inte många amerikaner heller.

Ödets ironi gjorde att Donald Trump vann presidentvalet i USA med stöd av det system han själv upprepade gånger har häcklat. Och som han har kallat korrupt och i händerna på en liten klick.

Hillary Clinton fick inte mycket i utbyte mot att hon var påläst och har en lång erfarenhet av det politiska systemet. Republikanerna har nu också majoritet i kongressens bägge kamrar. Det kan betyda att Trump enkelt får igenom lagförslag.

Om det nu sedan blir han som kommer med intiativ. Det har redan förekommit spekulationer om att vice presidenten Mike Pence ska axla en tung roll. I själva verket verkade det under den enda vicepresidentdebatten i höstas som om han redan planerade för att själv ställa upp om fyra år.

Det är nämligen inte alls omöjligt att Trump om fyra år tycker att politik är tråkigt. Han har visat sig på styva linan när det gäller konsten att uppträda. Men särskilt bra på att tackla motargument är han inte.

I kommentarer inför valet har väljarna sagt att det kunde vara värt att låta Trump försöka. I experimentsyfte, om inte annat.

Mycket tid och spaltutrymme har i synnerhet sedan sommaren ägnats det amerikanska presidentvalet, inte minst i Europa. När USA:s 45:e president heter Trump och inte Clinton har den tidigare illa dolda oron nu blivit ett öppet, blottlagt sår.

Först brexit och sedan detta för EU:s del. Men också i Nato växer oron. Kommer Trump att stå fast vid sitt hot att tumma på försvarsgarantierna i artikel fem? Och vad betyder det för de baltiska länderna? Och hur ska de icke militärt allierade EU-länderna Finland och Sverige tackla detta? Båda skrev ju nyligen på ett bilateralt avtal med USA om närmare militärt samarbete, låt vara att detta samarbete inte inkluderar några som helst förpliktelser.

Frågorna hopar sig och svar kan vi vänta oss tidigast när Donald Trump meddelar vilka som blir hans rådgivare och ministrar.

En viktig lärdom finns att hämta för EU redan nu.

Trump lyckades hitta pulsen i det amerikanska samhället, missnöjet, oron och dem som tyckte att ingen har lyssnat på dem på väldigt länge.

Lite som ytterlighetspartierna har gjort i EU-länderna. Sedan får man bara hoppas att det inte går med Trump som det gick med brittiska Ukips ledare Nigel Farage eller Londonborgmästaren Boris Johnson: när de nått målet – brexit – visste de inte vad de skulle göra med sin seger.

EU kommer knappast att kunna närma sig folket på gräsrotsnivå. Men EU måste bli mer lyhört för vad som är på gång inom de egna leden för att stärka den enighet man så gärna betonar.

Ta presidentvalet i EU-landet Bulgarien, till exempel. Efter den första omgången gick den socialistiske kandidaten, den före detta flygvapenchefen Rumen Radev och den västorienterade talmannen i parlamentet, Tsetska Tsacheva vidare till den andra omgången den 13 november.

Tsacheva var förhandsfavorit före den första omgången och hennes chanser att bli Bulgariens första kvinnliga president betraktades då som goda.

Nu räknar man med att det blir Radev som tar hem segern.

För EU betyder detta att ytterligare ett land inom unionen kommer att rösta för att EU:s sanktioner mot Ryssland ska hävas. Men inom EU har valet i Bulgarien gått rätt obemärkt förbi.

För närvarande verkar det som om EU hade förlorat sin linje. Största delen av energin – och pengarna – har gått åt till att värja sig mot kriser – Grekland, brexit, Deutsche Bank, flyktingar från krigshärjade och fattiga länder – samt mot en alltmer högljudd opinion i medlemsländerna som kräver av sina egna parlament att beslut ska fattas på hemmaplan.

När man ständigt tvingas höja garden åt än det ena, än det andra väderstrecket kan det i längden bli svårt att blicka över sköldens kant för att kunna se framåt.

Om den amerikanska drömmen varit död, som Trump hävdat, kan man ställa samma fråga till EU. Är drömmen om det enade demokratiska Europa med fri rörlighet för människor, varor och tjänster död, den också?

Trump kan inte ensam återuppväcka den amerikanska drömmen, vad han än tror. Det gäller att få så många som möjligt med sig och det låter sig göras bara om han lyckas skapa ett brett förtroende.

Lika lite kan drömmen om det enade Europa förverkligas i Bryssel om folk i EU-länderna upplever att ingen lyssnar på dem.

Valutgången i USA och brexit visar att missnöjet banar väg för riskfyllda experiment när känslan av utanförskap bland väljarna blir för stark.

Yrsa Grüne

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 4.11.2019 - 00.00

Mer läsning