Ett unikt formgivarpar – väsensskilda men kompletterande

En lyrisk naturkänsla står som grundstenar i både Rut Bryks och Tapio Wirkkalas verk, speciellt trivdes de i ödemarken vid Enare träsk i Lappland. Visningsarkivet Aukio på konstmuseet Emma tar processinriktat fram deras livsverk med prototyper, skisser, filmer, dagböcker och fotografier. Bild: Maaria Wirkkala

Konstmuseet Emmas nya annex visar konstnärsparet Rut Bryks och Tapio Wirkkalas enorma produktion på ett mångfasetterat och fräscht sätt.

Bryk & Wirkkala visningslager och Still/Life Tapio Wirkkala Retrospective

EMMA till 22.4.

Emmas nya annex på över 1 000 kvadratmeter går under namnet Aukio och bottnar i konstnärsparet Bryk-Wirkkalas barn Maaria och Sami Wirkkalas donation på över 5 000 föremål till museet för sex år sedan. I och med att Helinä Rautavaara-museet flyttade fick Emma-museet tillgång till deras utrymme och museet kommer nu att permanent visa Bryk-Wirkkala-donationen. En kvadratisk del i mitten har sparats för varierade designutställningar. För tillfället visas Tapio Wirkkalas retrospektiv här.

Annexet Aukio innefattar över 2 000 föremål, vilket är exceptionellt mycket, då retrospektiva utställningar vanligen omfattar ett hundratal verk. Men det hela blir överkomligt via ett annorlunda, flexibelt och interaktivt visningssätt: intrycket påminner om ett lager eller en köp- och försäljningsaffär. I vitriner finns bestick, konst- och bruksglas, lampor, keramik och tyger. Vissa av föremålen ligger ännu i sina fanerlådor. Till exempel kan man granska Bryks keramik samt skisser och dokument genom att dra ut olika lådor.

Processen i skapandet betonas: förutom slutgiltiga verk finns här också prototyper, fotografier, skisser och filmer. Bredvid Bryks fjärilskeramik på väggen hänger laserings- och färgprover.

Ett stort fönster visar hur museet arbetar genom att ge direkt insyn i konservatorns arbetsrum. Detta processinriktade grepp öppnar upp parets verk på ett stimulerande sätt. En del av utställningen betonar hur viktig Lapplands natur, liksom också italiensk konsthistoria, var för konstnärsparet och hur det påverkade deras produktioner.

I helheter ryms även mindre visade verk, såsom Rut Bryks tryckta Seita-tyger för Vasa bomullsfabrik. Bryk växte upp i Karelen och hennes naivistiska bildvärld härstammar delvis därifrån, men även från resor utomlands, främst till Venedig. Hon arbetade som keramiker och skulptör för Arabia. Speciellt känd är hon för sina fjärilsmotiv och offentliga utsmyckningar.

Många material

Still/Life-utställningen i mitten av annexet synar Tapio Wirkkalas produktion ur olika vinklar via drygt 600 verk. Kurator är designern Harri Koskinen och utställningen har tidigare bland annat visats på Rovaniemis Korundi och Siidamuseet i Enare. Utställningen tar fasta på Wirkkalas mångdimensionella talang: han behärskade många olika material och tekniker, allt från glas och metall till keramik, samtidigt som han var som fisken i vattnet i industrisammanhang.

Wirkkala har fört designen till vardagen i Finland, via sedlar, strömbrytare och ketchupflaskor. Under fyrtio år formgav han över 400 glasobjekt för Iittala, däribland den berömda vasen Kantarell 1947. Hans mest kända serie Ultima Thule i frostat glas mottogs entusiastiskt på Finnairs businessflyg till New York 1969. Kantarellvasen, frostat glas och lövfat i fanér gjorde Wirkkala världsberömd. Till exempel skulpturserien Paadarin jää (Paadarjärvis is) belönades med Grand Prix på triennalen i Milano 1960.

Tapio Wirkkalas färgade glasverk framstår som mycket sköra och sirliga i sitt uttryck i kontrast till de ofärgade Iittala-glasen som är utställda alldeles intill. Färgerna uppstod då Wirkkala jobbade för Venini-fabriken i Murano.

Naturen på olika sätt

Bryk och Wirkkala var olika men de kompletterade varandra på många sätt. De samarbetade direkt i två olika serviser för den tyska Rosenthalfabriken, där Wirkkala formgav serviserna och Bryk gjorde dekorationerna. Båda nådde internationell berömmelse, Wirkkala med bruks- och konstföremål i främst glas och trä, Bryk med keramisk konst.

De två har ofrånkomligt påverkat varandra, även om deras produktioner framstår som väsensskilda. Det är kontrastfullt att se hur samma naturintryck återgavs på mycket olika sätt i deras händer: Wirkkalas fåglar har en slipad, nästan surrealistisk prägel, med fokus på form medan Bryks fåglar är mera bildcentrerade, naivistiska och berättande.

Helheten visar att Wirkkala och Bryk var ett unikt formgivarpar. De var med om att bygga upp den finländska konstindustrin och modernismen i ett krigshärjat land. De lade grunden till ett nytt tänkande och skapade en plattform för finländsk design. Det är därför till fördel att de ges detta stora rum på konstmuseet Emma. Museets modernistiska programinriktning och funkisarkitektur utgör en stimulerande ram för detta.

Camilla Granbacka Konstkritiker

Tapio Wirkkala (1915–1985) var Finlands internationellt sett mest kända designer.

Rut Bryk (1916–1999) var bland annat keramiker och skulptör på Arabia.

Paret gifte sig 1945 och fick två barn, inredningsdesigner Sami Wirkkala och bildkonstnär Maaria Wirkkala.

Wirkkala utmärkte sig som en modernistisk föregångare med sina skulpturer i fanér. Han formgav bland annat glas för Venini-fabriken i Venedig, samt porslin för den tyska Rosenthal-fabriken (bland annat serviserna Finlandia och Century). Han stod också bakom Finlands Banks sedlar 1947 och OS-frimärken 1952 och ett stor antal bruksföremål för Iittala, Ahlström Ab, Airam med flera.

Bryk är bland annat känd för dekorationerna till sin makes serviser Cumulus och Polygon; motiv till ryor och broderier för Finska handarbetets vänner; de tryckta Seita-tygerna för Vasa bomullsfabrik; tapeterna Fågel Fenix och Apollo. Hennes livsverk kännetecknas av två stilperioder, keramiksagor där färgen var huvudsak och kakelkompositioner som bygger på abstrakt komposition.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Jordnära studier drar fullt hus på Keuda Saaren kartano

Mer läsning