Ett tvåhundra år gammalt operafynd

Hur är det möjligt att en man av Leopold Koželuchs kaliber glömts bort? Fem av hans sex operor har gått förlorade och Gustav Vasa har inte spelats sedan tonsättarens död 1818.

Leopold Koželuch: Gustav Vasa. Helsingfors barockorkester, dir. Aapo Häkkinen. Helsingfors kammarkör. Regi Ville Sandqvist, koncept Erik Söderblom, video Emil & Artur Sallinen, kostym Reija Laine. I rollerna Mario Zeffiri, Cornelius Uhle, Niall Chorell, Martina Janková, Helena Juntunen, Monica Groop och Tuuli Lindberg. Musikhuset 3.3.2018.

Helsingfors Barockorkester har funnit en veritabel operapärla. Leopold Koželuchs Gustav Vasa är en välskriven opera med ett smidigt fungerande libretto som hyllar fosterlandets hjälte. Orkesterns konstnärlige ledare Aapo Häkkinen hittade partituret i Pragkonservatoriets arkiv och har försatt det i spelbart skick.

Den tjeckiske tonsättaren Koželuch var på sin tid minst lika firad och enligt vissa samtida experter rent av förmer än de ikoniserade Mozart och Haydn. Hur låter Koželuch i dagens öron?

Första intrycket är imponerande. Musiken klingar charmigare än Antonio Salieri, kanske någonstans mellan Mozart och tidig Beethoven. Recitativen med orkester är fulla av karaktär, ariorna snygga och de många ensemblerna välskrivna och melodiska. Helheten är mycket gedigen men ger knappast ändå anledning att skriva om hela musikhistorien. Men en plats strax efter de stora unnar man gärna Koželuch.

Hur är det möjligt att en man av hans kaliber glömts bort? Skötte hans eget musikförlag illa om kvarlåtenskapen? Fem av hans sex operor har gått förlorade och Gustav Vasa har inte spelats sedan tonsättarens död 1818. Han skrev mest kammarmusik för piano, men även 22 pianokonserter och en mängd symfonier. Kolla hans tjusiga g-mollsymfoni på webben som ibland programmeras tillsammans med Mozarts symfoni i samma tonart.

Den heroiska aspekten av Gustav Vasas liv ådrog sig överraskande stort intresse som politisk propaganda runtom i Europa. På Gustav III:s tid skrevs ett flertal teaterpjäser på tyska, engelska och franska om Gustav Vasa och de spelades även i Stockholm. Då Gustav III lät bygga sitt operahus 1782, beställde han en opera av Johann Gottlieb Naumann och Johan Henrik Kellgren. Och kungen, kanske i samarbete med Gustaf Mauritz Armfelt, gav naturligtvis detaljerade riktlinjer.

Vems är librettot?

Naumanns Gustaf Wasa hade sin framgångsrika premiär 1786. Nu kunde man ju anta att Leopold Koželuchs återupptäckta opera inspirerats av Kellgren eller av någon av pjäserna om Gustav Vasa. Enligt en annan teori byggde Koželuch på ett förmodligen litet senare franskt libretto av Antoine-François Le Bailly avsett för François Gossec som aldrig fullbordade sin opera.

Koželuchs partitur ger oss märkligt nog inga upplysningar om vems den tyska texten är. Händelserna efter Stockholms blodbad och Sveriges Swexit ur Kalmarunionen är desamma som hos Kellgren men skiljer sig på detaljplanet. Gustav Vasa återerövrar Stockholm av Kristian II, trots att denne hotar avrätta Gustavs mor, vilket ger storyn en intressant vinkling. Maktpolitiken kör över de personliga känslorna.

Syftet med Koželuchs opera var förmodligen att fira någon mindre furste i det habsburgska riket, men i själva verket vet man inte när och var den spelats. Eller om den alls spelats! Att den nu produceras i Helsingfors som grundades av Gustav Vasa, känns ganska lämpligt.

Hightech uppsättning

Operan fick ett fantasifullt semikonsertant hightech framförande i Musikhuset i regi av Ville Sandqvist efter ett koncept av Erik Söderblom. Solisterna står i ståtlig kostymering på en liten plattform vid sidan av orkestern varifrån de projiceras live på tre stora dukar som även ger dem lämplig i historisk bakgrund. Det fungerade faktiskt som smort.

Den utsökt spelande barockorkestern gjorde med sina periodinstrument den återupptäckta musiken full rätt under Aapo Häkkinens kongeniala ledning. Detta är deras allra största produktion och med tanke på att de inte åtnjuter statsunderstöd som stadens stora symfoniorkestrar, så var det verkligen en förbluffande prestation.

Titelrollen sjöngs av stiligt sjungande grekiske belcantotenoren Mario Zeffiri. Hans danske motståndare Kristian Tyrann, vilt spelad av Cornelius Uhle, hade en vansinnesscen på sitt konto, innan han tog till flykten. Med lite videotrolleri sprang han ner i musikhusets garage, tog en bil och körde i väg. Lite humor behövdes minsann, så inte de patriotiska känslorna helt svämmar över.

De kvinnliga solisterna var utmärkta, i synnerhet intensivt sjungande Helena Juntunen som Gustavs mor. Martina Janková, schweiziska med tjeckiska rötter, spelade väl sin förmedlarroll som Christina, Sten Stures änka. Gustavs syster Margareta, gjordes elegant av Monica Groop, Søren Norby snyggt av Niall Chorell och Sveriges skyddsängel sjöngs stolt av Tuuli Lindeberg.

Patriotiska hyllningsoperor kan bli lite påfrestande och därför var det lämpligt att regin var kreativ och några gånger tog det med en nypa salt. Då Sveriges skyddshelgon sjöng, föddes så att säga det moderna Sverige och sentida svenska ikoner passerade revy (Ikea, Zlatan, ...).

Koželuch hör till de första som skapade operamästerverk på tyska. Om han hade haft en librettist av da Pontes kaliber, så skulle hans operor kanske ha kommit ännu lite närmare Mozarts nivå.

Gustav Vasa ges ytterligare ti 6 och lö 10 mars.

Jan Granberg

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08