Skid-VM i Lahtis – Ett strålande, uppmuntrande magplask

Iivo Niskanen tog hem ett lagsprintbrons och ett individuellt guld i VM.Bild: Lehtikuva/Jussi Nukari

"De största orsakerna till brakförlusten ligger dock i de kontrakt som Skidförbundet tecknat med Lahtis stad, värdföreningen Lahden Hiihtoseura LHS och – Yle."

Storslaget. Starkt. Bra. Strålande. Storslaget igen. Bra. Positivt. Fantastiskt. Uppmuntrande. Oerhört. Holistiskt.

Några av adjektiven som Skidförbundets konsult, Sportcals vd Mike Laflin använder för att beskriva VM-skidfesten i Lahtis: En storslagen succé, konkluderar han.

Jätteförlust för skid-VM i Lahtis.

Yles nätrubrik efter att Skidförbundet offentliggjort det ekonomiska resultatet för skid-VM i Lahtis. Det är någonting som inte stämmer överens här. Ironiskt förresten att citera Yle i det här sammanhanget, men jag återkommer till det.

Skidförbundets presskonferens i huvudsponsorn Stora Ensos kontor på Skatudden är en uppvisning i positiv spin. Laflin är spindoktorn själv: under en 30 minuter lång presentation hinner han gå igenom VM i landhockey, mediesynligheten för VM i Lahtis och hur många som twittrat om skid-VM (82 901 tweets). Som en höjdpunkt lyfter Laflin fram Audin som stod parkerad på en snödriva utanför Salpausselkästadion. Jag och min nyhetsbyråkollega utväxlar struntsnackblickarna.

Fortsättning följer när skid-VM:s generalsekreterare Janne Leskinen inleder med att citera Internationella Skidförbundet Fis president Gian-Franco Kasper. Utomhus börjar det snöa lite. Det är första juni, men snöstormen den 22 februari känns inte alls avlägsen.

– Om Kasper inte hittar någonting negativt, varför ska vi då leta efter fel, säger Leskinen utan att för en sekund förlora sitt pokeransikte.

Jag tittar mig omkring efter tetraförpackningarna med importerat källvatten. Finns bara Lahti 2017-kaffemuggar.

Fel? Tja. En 1,6 miljoner euros förlust är väl en liten skönhetsfläck i VM-saldot. Detta på en 20,6 miljoner euros omsättning. Som en jämförelse är längdlandslagets budget 2,5 miljoner euro.

Inträdesbiljetterna gick bra åt – men inte tillräckligt bra. 1,3 miljoner finländare såg när Iivo Niskanen skidade hem Finlands första VM-guld på sex år, men bara dryga 15 000 åskådare hade tagit sig till Salpausselkästadion i Lahtis. Det var förstås mitt på en vardag, men motsvarande dagar var slutsålda i VM i Oslo och Falun. Dagen innan drog damernas klassiska mil knappt 10 000 åskådare. Får mig att minnas folkvandringen till Lugnets stadion för att se Charlotte Kalla bemästra snöyran. Som alltid i Finland är tv-soffan tävlingsarrangörernas största konkurrent.

Säkerhetsarrangemangen kostade skjortan. Eller, åtminstone mer än beräknat. Men åtminstone var kostnaderna välmotiverade: den professionella första hjälpen räddade livet på fyra personer som drabbades av sjukdomsattacker under VM (år 2001 bestod första hjälpen av frivilliga, utan att förringa deras sakkunskap).

VM-arrangörerna hade ursprungligen som mål 250 000 betalande åskådare, men till slut såldes bara 180 000 inträdesbiljetter. Som en jämförelse: Falun 2015 drog 228 000 betalande åskådare och Sveriges skidförbund gjorde en vinst på 42 miljoner kronor före skatt (cirka 4,3 miljoner euro).

Skidförbundet hade i och för sig fått en försmak, då Salpausselkäspelen inbringade en 400 000 euros förlust året innan. Men då var vädret katastrofalt dåligt, vilket inte kan sägas om VM.

De största orsakerna till brakförlusten ligger dock i de kontrakt som Skidförbundet tecknat med Lahtis stad, värdföreningen Lahden Hiihtoseura LHS och – Yle. Oavsett hur biljettförsäljningen lyckas var Lahtis garanterat 0,9 miljoner euro och LHS 1,1 miljoner euro, medan Yle skulle ersättas med en knapp miljon euro för tv-sändningarna.

– Det var (europeiska radio- och tv-unionen) EBU som ursprungligen ägde VM-rättigheterna. I princip kunde vi ha låtit dem sköta tv-sändningarna, men vi beslöt så här i samarbete med Yle, säger Skidförbundets verksamhetsledare Mika Kulmala till HBL.

Det var den gamla förtroendeledningen med Matti Sundberg i spetsen som tecknade de här kontrakten efter att Finland beviljats VM. Kulmala var verksamhetsledare då, men inte förtroendevald. Helt kan han inte rentvå sig.

– Överenskommelserna gjordes under en helt annan tid. Ingen visste vad som väntade oss.

Det är lite synd att det ekonomiska resultatet stjäl all uppmärksamhet, för på alla andra sätt var skid-VM en succé: stämningsfullt, idrottsliga framgångar och fungerande arrangemang. VM-arrangörerna ville erbjuda någonting för alla – barnfamiljer, unga och pensionärer – och lyckades väl. (96 procent av VM-besökarna uppger att de var nöjda, enligt konsultfirman, Sportcal.)

– Det går inte att mäta allting i pengar, men det grämer förstås att vi inte kunde göra vinst, säger Janne Leskinen till HBL.

De fem VM-medaljerna gav säkert skidsporten ett lyft som kommer att synas under de närmaste åren. Längdåkning har blivit inne igen. Killarna i nordisk kombination kan bli hur bra som helst. Backhoppning? Alltid i rubrikerna.

Den ekonomiska brakförlusten påverkar inte landslagens förberedelser inför OS i Pyeongchang. Delvis för att Olympiska kommittén står för en del av kostnaderna nästa säsong (ett genomsnittligt skid-VM kostar vanligtvis Skidförbundet cirka 200 000 spänn). Delvis för att Skidförbundet gör inbesparingar genom att permittera personal. Och delvis för att VM-framgångarna hjälpt i sponsorförhandlingarna.

Så kanske VM var en storslagen succé. Utom för de permitterade. Och utom för Anne Kyllönen, men det får vi återkomma till nästa vinter. Ser ut att sluta snöa ute.

Marcus Lindqvist Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33