Ett språk anpassat efter kropp

Nino Micks debutbok Tjugofemtusen kilometer nervtrådar är en väldigt lyckad debut, en hoppingivande vägvisare mot framtiden.

Poesi

Nino Mick

Tjugofemtusen kilometer nervtrådar

Norstedts 2018

75 sidor

Nino Micks debut Tjugofemtusen kilometer nervtrådar är en av vårens litterära höjdpunkter. Mick är i första hand känd som estradpoet. År 2013 blev hen svensk mästare i poetry slam. Boken kan, liksom hens scenpoesi, betraktas som en politisk intervention, men den återger inte politiska krav eller förslag utan breddar snarare den politiska fantasin genom att producera perspektiv på hur livet och kroppen  – ofrivilligt – är politiska.

Redan på de första raderna i boken som beskriver möten med könsutredningen är kroppen ena parten i en dragkamp mellan statliga myndigheter och diktjaget: "Första träffen. Jag är här för att bli lämnad ifred". Könsutredningen liknas vid en grindvakt, som inte kommer att lämna diktjaget ifred utan att den redovisar hela livet inför könsutredningen: "din kropp inkl hjärna / ditt liv inkl sexliv / din medicinska historia / dina berättelser".

Här fråntas diktjaget sin handlingsförmåga och självbestämmanderätt: "Blankgolven och det stora fönstret / vid ankomst lämnar jag / namn och agens i receptionen". Jaget "radar upp orden på bordet framför psykologen / så vi kan titta på dom och låtsas jämlikhet". Efter några träffar med könsutredningen ställs de följande in, och diktjaget sätter i stället i gång en poetisk könsutredning.

Det är inte endast könsutredningen som har åsikter om diktjaget. Släktingar med rynkade näsor kommenterar "Så inget vanligt pronomen smakade / man ska visst va lite speciell" och fotografer gör callouts på transpersoner för att "a) för att det är spännande och gränsöverskridande / b) för att lyfta normbrytande kroppar till rum där dom inte / brukar synas / dom normbrytande kropparna bryter rummets normer / man bryter sitt dåliga samvete".

Förlag är antagonister

Kroppen är i Micks diktsamling en yta som människor projicerar sina idéer på. Som diktjaget säger: "den enda kroppsdel som besvärar mig/är andra människors hjärnor/och dom kan jag inte korrigera". Men kroppen är också en plats för lust och kärlek. Det finns flera dikter i samlingen som beskriver sex på ett njutningsfullt sätt. Sex är ett sätt att ta kontroll över den kropp som annars får uthärda så mycket kritik och kommentarer från omgivningen.

Det finns likheter mellan Mick och den finlandssvenska poeten Adrian Perera. Några av de mest effektfulla dikterna i Micks debut är de där "Förlaget" inflikar med irriterande kommentarer: "Förlaget: / Det krävs en mer konstruerad helhet", och "Förlaget: / Distansen skapas av den akademiska terminologin / Håll dig istället nära det essentiella / Håll dig istället nära smärtan". Våra tankar fördes till Pereras debut White Monkey och till passagerna där även Perera återger en förläggares kommentarer: "En förläggare säger att jag fyller en nisch. / 'Vi får bara se att ingen blandar ihop dig / Med Athena Farrokhzad' / Hon säger att många av dikterna är bra, / men vissa är / typiska blattedikter / Dem kan du stryka." Både hos Mick och Perera vill förlagen marknadsanpassa poesi som tar avstamp i förkroppsligad erfarenhet av samhälleliga kraftfält. Förlag är antagonister, en del av reproduktionen av rasismen hos Perera och av de binära könsnormerna hos Mick.

Ett annat tema i boken som tilltalade oss är arbetets prekarisering. Vissa dagar orkar diktjaget inte ta sig ur sängen och prestera det som krävs. Att uppträda på scen tar bara tre minuter men för diktjaget är det en fråga om att koka ner hela sin existens, att ge mycket av sig själv i utbyte för pengarna. Den stressande turnén slutar aldrig. "Scener flyter samman / folkbibliotek och pridefestivaler / småorternas tågstationer / pressbild och beskrivning på max 50 ord". Erfarenheter av arbetets osäkerhet och skörhet beskrivs mångfasetterat, långt bortom statistik och siffror över ökade visstidsanställningar. "Transpersoner jag känner / jobbar med kultur / jobbar i garderoben / är sjukskrivna / Ibland ritar jag riktningspilar mellan dessa punkter". Mick gestaltar på ett drabbande sätt hur klass och genus är sammanvävda.

Tjugofemtusen kilometer nervtrådar är en väldigt lyckad debut, en hoppingivande vägvisare mot framtiden. Micks språk är rikt och eget. Naturmetaforer, vardagliga uttryck och religiöst bildspråk blandas på ett flytande sätt. Debuten är inte endast en knivskarp samtidsanalys, den ser framåt, bortom och över samtiden. "Vi: / För att jag ska kunna lyfta blicken från mitt kön / Behöver jag en levbar framtid / Att fästa blicken vid."

Mick omkullkastar kategorier och begrepp på ett humoristiskt men seriöst sätt. Språket är paradoxalt, både en motståndare och ett fönster till en ljusare framtid, med "ett språk anpassat efter kropp och inte tvärtom".

Det är en bok som bidrar med viktiga perspektiv på könsidentitet, makt och även arbetets dimensioner. Trots att vi inte kommit långt in på året är en av årets viktigaste poesisamlingar redan här.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00