"Ett moln av skräck" över Turkiet

Marianne Bargum träffade den turkiska journalisten Can Dündar som talade om trakasserierna av journalister, författare och intellektuella.

"Ett moln av skräck vilar över mitt land, som i dag är världens största fängelse."

Så skrev den turkiska journalisten och författaren Can Dündar (bilden) strax efter kuppförsöket fredagen den 22 juli. På söndag kväll hade en lista på 73 journalister som skulle arresteras läckt ut till offentligheten via regeringsstödda medier. Dündars namn stod högst på listan.

Han hade i sin tidning Cumhuriyet redan 2014 avslöjat den turkiska regeringens vapenleveranser till islamistiska rebeller i Syrien och fortsatt med sin modiga journalistik. 2014 fängslades han för "spionage och avslöjande av statshemligheter" och satt ensamcell under ett helt år. I dag befinner han sig utanför Turkiet, dit han inte tänker återvända så länge undantagstillståndet gör det omöjligt för honom att få en rättvis behandling.

Det var med höga förväntningar jag för en dryg vecka sedan lyssnade till en panel som bestod av Dündar och representanter för det turkiska och det kurdiska Pen-centret. Panelen anordnades i samband med Internationella Pens kongress i Galicien. Nu skulle vi få höra sanningen om vem som stod bakom kuppförsöket, tänkte jag optimistiskt. Det fick vi inte, eftersom ingen med säkerhet vet vem det var. Uppgifterna om gülenisternas roll är motstridiga. Inte ens den delegation som Internationella Pen sänt till Turkiet i augusti kom med några entydiga svar.

Men panelen på kongressen var historisk; på tidigare kongresser brukade en kurdisk delegat varje gång anklaga hela världen och också Pen för att inte förstå kurdernas situation. Nu backades hon upp av Zeynep Oral från turkiska Pen, som berättade att samarbetet i dag fungerar på alla nivåer, eftersom de kurdiska medierna är mest utsatta för attacker från regeringen, och polisen har slagit till mot det kurdiska Pen-centret.

Can Dündar berättade att han upplevt tre statskupper, så detta var ingenting nytt. Om sin tid i fängelset sade han något som jag alltid kommer att minnas. Då man undrade hur han stått ut svarade han: " Jag kände mig aldrig ensam. Alla goda människor, alla mina vänner var ju där. "Det som däremot oroar honom nu är att man börjat trakassera de arresterades familjer. Hans egen hustru skulle ha varit med på kongressen, men hennes pass konfiskerades på flygplatsen. Håller någon ett gevär vid tinningen på ens nära familjemedlem blir situationen outhärdlig.

Mellan moskén och baracken

"Den turkiska politiken har alltid fungerat som en pendel: den svänger från moskéerna till barackerna och tillbaka igen. Då den kommer alltför nära moskén träder soldaterna fram och försöker vrida tiden tillbaka till barackerna. Men då trycket mot sekularism från barackerna blir alltför stort, växer moskéernas välde. Och utbildade demokrater som befinner sig mellan dessa ytterligheter är alltid de som får lida."

Då kuppförsöket var över, bad imamen "Bevara oss, Herre, för ondska, och speciellt för den bildade klassen". Folkmassorna ropade "Allahu Akbar", de lynchade soldater, de viftade med turkiska flaggan och gröna islamflaggor och ropade: "Vi vill se avrättningar". (Citatet är hämtat ur en intervju för The Guardian.)

Både det turkiska folket och journalisterna har blivit rädda för att tala öppet, eftersom undantagstillståndet har satt alla lagar ur spel. Det som vi kan göra, sade man under kongressen, är att sända brev till inrikesministern i Turkiet, och delta i kampanjer för de fängslade.

Pen-medlemmen och romanförfattaren Asli Erdogan (bilden) är fortfarande i fängelse, och har under långa tider vägrats medicinsk vård och till och med vatten.

Ytterligare exempel på intellektuella som sitter i fängelse efter kuppförsöket och som Pen vill påminna om: Necmiye Alpay, lingvist, översättare och liksom Asli Erdogan medlem av redaktionsrådet för den kurdvänliga tidningen Özgür Gündem, den internationellt kända författaren och journalisten Ahmet Altan (översatt till bland annat tyska och norska), hans bror forskaren Mehmet Altan, författaren och forskaren Murat Özyaşar, och poeten Renas Jiyan.

Det svåra med att veta exakt vad som sker i Turkiet just nu (det har talats om 60 000 arresterade eller avskedade på olika nivåer i samhället, krav på återinförande av dödsstraffet och så vidare) är att situationen förvärras dag för dag, antalet arresterade och fängslade journalister och akademiker växer timme för timme. EU vänder bort blicken på grund av egna intressen i flyktingfrågan.

Och ändå visade Can Dündar upp ett glatt och optimistiskt ansikte. "En dag kommer allt att bli bättre", var hans slutkommentar.

Marianne Bargum

Hälsningar från riksdagen

Politiken möter många utmaningar, inte minst från populistiska och bakåtsträvande rörelser i Finland och i Europa. Jag vill fortsätta som riksdagsledamot och arbeta för en politisk kursändring i värdefrågorna. 15.3.2019 - 15.02