Ett intuitivt måleri

Rök. Auli Järvelä målar med fingrarna. Bild: Okänd

Auli Järvelä klappar ut pastos färg, smeker fram tunna skikt och låter fingrarna dansa fram på duken.

Auli Järvelä

Konstsalongen, Bulevarden 3. Till 10.2.2016.

På Auli Järveläs utställningar är vi sedan decennier vana vid att få se ett expressivt färgsprakande måleri. Målningarna på den nu aktuella utställningen hos Konstsalongen ställer också färgerna i fokus. Ändå går ett förändringens stråk genom många av verken.

Ljuset har blivit ett motiv i sig. Kanske det beror på att flera av målningarna från 2014 har kommit till i Italien. Naturen och ljusets lek över landskapet ger målningarna en rofylld atmosfär. Ställvis framträder landskapen i ljusa poetiska toner, som i Slott, Berg och Rök. I målningen Rök bränns några olivgrenar och man kan nästan känna lukten av rök som svävar över marken.

Direkt färgflöde

Auli Järvelä använder inte penslar i sitt måleri. Hon målar i stället med fingrarna som verktyg. På målningarna ser man att konstnären ibland har klappat ut den pastosa färgen över duken, ibland är färgen smeksamt utbredd i tunna skikt, eller också har fingrarna dansat fram över ytan med små svepande rörelser.

Tekniken bidrar till att målningarna ser ut att växa fram på ett intuitivt sätt, nästan som om de skulle måla sig själva utan förberedande skisser. Man får en känsla av att konstnären överför upplevda stämningar, sinnesintryck och tankar direkt i färgflödet. På det sättet har varje målning någonting gemensamt med en centrallyrisk dikt.

Ändå är de aktuella målningarna mera noggrant strukturerade än Järveläs målningar brukar vara. Den här gången är flera av landskapsvyerna vidsträckta panoramabilder med flera tydligt urskiljbara bildplan, som ger målningarna en känsla av djup.

Värme i kyliga toner

De hetsigt dansande varelserna Järvelä brukat presentera har stigit tillbaka. Järveläs välkända motiv med prinsessor och skelett skymtar ibland, men nu låter konstnären vyerna befolkas av gestalter som drömmande vandrar fram eller vilar sig i gräset. Ofta vilar landskapen i sin egen stillhet utan människor.

Färgskalan innefattar fortfarande kraftfulla nyanser, men har gått mot en mera grön-blå rogivande palett.

Färgernas inbördes förhållanden är som alltid hos Järvelä ett viktigt element. På grund av den skickligt uppfattade balansen förmedlar målningarna värme trots de i sig kyliga färgtonerna.

Marica Gripenberg

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning