Ett hus för musiken?

Emilie Gardberg. Bild: Seilo Ristimäki

Det byggs nya konserthus på många håll i världen. Varför då inte också i Åbo?, frågar sig Emilie Gardberg.

Som liten flicka var jag en flitig konsertbesökare. Pappa spelade i första violinen och vi gick på Åbofilharmonikernas abonnemangskonsert varje fredag. Då var stolarna i sliten grön sammet och jag var avundsjuk på ungdomarna som hade ståplats. Med ståplatsbiljett fick man sitta på de breda trapporna på övre läktaren och det såg roligt ut. Numera är det sedan länge förbjudet på grund av brandsäkerhetsbestämmelser.

Redan i min barndom talades det om en omfattande renovering av huset. Åbo konserthus, som är det första egentliga konserthuset i Finland, byggdes år 1952 med stöd av en donation från vänstaden Göteborg.

Problemen i huset är många, men för huvudanvändaren torde de största vara den dåliga hörbarheten musikerna emellan, den badrumslika akustiken och den alltför snålt tilltagna scenen. Musikerna sitter som packade sillar vilket orsakar olyckor, slitage och buller. Ett problem är också husets placering. Då huset byggdes på 1950-talet var Aningaisgatan inte det hårt trafikerade och avgasstinna stråk det är i dag. Nu är det en thriller att se konsertpubliken navigera över Aningaisbacken med dess korta gröna ljus och halsbrytande buss- och biltrafik.

Det fanns långtgående planer på ett nybygge på 2000-talet: man tänkte sig att ett nytt musikhus skulle invigas under Åbos år som Europas kulturhuvudstad 2011. Dessa planer gick om intet och nyligen publicerade Åbo stad en plan över en totalrenovering av det nuvarande konserthuset.

Under mina år som intendent, liksom under mina företrädares, gjordes det omfattande utredningar om orkesterns utrymmesbehov. Det nuvarande husets renoveringsnota ligger på åtskilliga tiotals miljoner, men tyvärr innebär den stora monetära satsningen inte att orkesterns behov tillgodoses. I en konsertsal finns det ett kriterium som trumfar alla andra: akustiken. Därutöver är salen för liten, sittplatserna kan inte utökas tillräckligt och en del faller obevekligen bort då scenen måste förstoras. Varje aspekt av renoveringen innebär en kompromiss som känns obefogad.

I beredningen som Åbo stad nu lagt fram för fullmäktige finns inte alternativet om nybygge med. Beslutsfattarna ombeds ta ställning till byggplaner som är både diffusa i fråga om kostnader och ofullständiga i fråga om behovet. Användarna har inte fått uttala sig om de nu framlagda planerna. För att de förtroendevalda i Åbo ska kunna bilda sig en riktig uppfattning om situationen borde absolut två parallella alternativ presenteras: ett som detaljerat presenterar totalrenoveringen och ett som presenterar nybygget.

Åbo förbereder sig för sin 800-årsfest år 2029. Vilken sorts musikhus vill invånarna i Finlands äldsta stad, den så kallade kulturvaggan, ha? Ett hus att vara stolt över och visa upp för finländare och utlänningar? Ett hus där musiken ljuder på bästa möjliga sätt, där orkestern har arbetsro och publiken fungerande service? Ett hus som kan bli en symbol för kultursatsningar i vårt land, för en av våra främsta imageprodukter, den klassiska musiken?

Jag svarar ett rungande ja på alla de här frågorna. Jag vill ha ett nytt hus – jag tycker staden, musikerna, publiken och Finland förtjänar det. Det byggs nya konserthus på många håll i världen, varför då inte också i Åbo efter en paus på snart 70 år?

Emilie Gardberg kolumnist

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Med sikte på en hållbar framtid – ingenjörerna visar vägen

Mer läsning