Ett "hej" på turkiska kan ge böter i Bulgarien

Segzin Mehmed (t.h.) och Leventh Memish är inte rädda för att öppet prata turkiska men har upplevt att de blivit behandlade sämre på grund av sitt modersmål. Bild: SPT/Heidi Hakala

”Åk hem, ni är maskar och vi ska krossa er”. Så kan det låta när ett riksdagsparti talar till ett annat i Bulgarien. Nationalismen har slagit hårt mot landets minoriteter och Bulgariens turkar känner sig allt mer trängda i sitt hemland.

Under kommunismens slutfas var det förbjudet att prata alla språk utom bulgariska i Bulgarien, annars fick man böter. Alla turkar och romer tvingades byta sina namn till bulgariska, inom loppet av två veckor måste landets över en miljon turkar ändra sina namn.

Bulgarien har en befolkning på drygt sju miljoner. Av dem hör en tiondel eller 700 000 till den turkiska minoriteten.

Dessutom finns det cirka 200 000 turkar med bulgariska pass i Turkiet och många av dem röstar i bulgariska val.

Namnreformen som 1985 tvingade turkarna att byta namn till bulgariska satte djupa spår. Ungefär 300 000 turkar emigrerade efter kommunismens fall.

Minoriteten strävar inte efter autonomi eller självständighet utan efter samma rättigheter som de etniska bulgarerna, främst vad beträffar språk.

Om dagarna besökte statens representanter skolorna för att kontrollera att barnen reagerade på sina nya namn. Leventh Memish, 32, minns att hans pappa blev slagen och attackerad mitt på ljusa dagen för att han inte ville byta namn.

– Att få prata sitt språk och tro på vilken religion man vill måste vara allas rättighet. Jag tycker att Mandela sade det fint: "Om du talar på ett språk som de förstår så talar du till deras huvud. Om du talar på deras eget språk så talar du till deras hjärta". Det är den kampen vi för.

Memish är ordförande för det turkiska partiet MRF:s ungdomsorganisation (Movement for Rights and Freedoms). Både han och vice ordförande Segzin Mehmed, 28, säger att nationalismen under de senaste två åren fått ett allt starkare grepp om Bulgarien. Skolor med en stor andel turkiska elever har vandaliserats med svastikor och kvinnor i burka attackeras verbalt på gatorna. De högerextrema partier som sitter i regeringen kommer med utspel mot landets minoriteter så gott som varje vecka.

Bulgarien har delats upp i ett "vi" och "de".

– I vardagen syns det till exempel i servicen. När jag nyligen besökte en bank för att överföra pengar möttes jag av ett vänligt leende tills jag visade upp mitt id-kort som avslöjade mitt turkiska namn, berättar Memish.

Lärare ville sätta på plats

Memish och Mehmed har aldrig dolt sin bakgrund i skolan eller på jobbet, men för Mehmed ledde det till att han blev mobbad under sin skoltid.

– Jag var en outsider och fick höra att mina klasskamrater hatade mig. För mig personligen har det hjälpt mig att utveckla min personlighet och stå upp för min bakgrund och övertygelse, men det gäller inte alla.

Partiet MRF (Movement for Rights and Freedoms), även förkortat DPS och MDL, grundades 1990 och arbetar för den turkiska minoriteten i Bulgarien.

Cirka 83 procent av Bulgariens turkar röstar på partiet.

Partiet satt i regeringen 2001–2017 men hamnade i opposition i vårens val.

Partiet har goda relationer till Turkiet men får varken politiskt eller ekonomiskt stöd från landet.

Också lärarna behandlade turkar annorlunda, säger han, och minns en gång när en lärare ville sätta honom på plats och började förhöra honom om saker som de inte gått igenom i klassen än.

– Jag är inte en person som normalt hamnar i konflikt med människor, vilket visar att det här inte är ett individuellt utan ett strukturellt problem. Ingenstans i utbildningen studerar man minoriteter, man glömmer bort att de finns.

Inte heller 2017 är det någon självklarhet att få prata sitt modersmål i Bulgarien. Lagen förbjuder politiska kampanjer eller tal på något annat språk än bulgariska, en lag som turkarnas parti MRF utan framgång kämpat för att upphäva. Boten för att prata till exempel turkiska är 250–1 000 euro, att jämföra med den bulgariska medellönen på 400 euro. I ett fall räckte det med ordet "hej" för böter.

– Vi har såklart många politiska möten och har därför fått många böter. Flera av fallen har behandlats i Bryssel, säger Memish.

Ändå står MRF ensamt i sin kamp för minoriteterna. Om deras parti lägger fram ett lagförslag röstas det omedelbart ner.

– Bara om vi får något annat parti att presentera förslaget som sitt så finns det en chans för oss att få igenom det, säger Mehmed.

Historiska argument

Birshen Ibryamova

Mitt i Sofias centrum ligger Bulgariens parlament. Och så sent som i våras befann sig turkarnas parti fortfarande i centrum av det politiska beslutsfattandet – nu är de i opposition. Också bland formellt klädda politiker i kostym förekommer de mest informella och oacceptabla påhopp, från de nationalsocialistiska regeringspartierna.

– De kallar våra mammor slynor, hindrar bulgarer i utlandet att använda sin rösträtt, jämför den turkiska minoriteten med maskar och säger att de ska krossa oss.

Det säger Dzheyhan Ibryamov, turkisk riksdagsledamot. Erol Mehmed, också han riksdagsledamot, har fler exempel.

– "Ni kom hit för 500 år sedan, nu är det dags att ni drar hem". Hatet kommer från dem som tror de äger landet, som tycker de har historisk motivering till sin existens.

Hatprat har förekommit också tidigare, men under de senaste två åren har det blivit värre, säger Dzheyhan Ibryamov som är riksdagsledamot för det turkiska partiet. Bild: SPT/Heidi Hakala

Men hem är Bulgarien. Turkarna jag träffar är väldigt noggranna med att framhålla att Bulgarien är deras hem och att de är bulgariska medborgare. Den etniska identiteten står inte i motsättning till deras identitet som bulgarer och européer, de vill bara ha möjlighet att studera sitt eget modersmål för att bevara sin identitet.

– Tyvärr har nationalistpartierna stämplat oss som en grupp som försöker splittra landet och inte ena det, trots att vi alltid satt vårt lands väl i första rummet och är villiga att försvara vårt land, säger Mehmed.

Likheter med SFP

Tillsammans med SFP i Finland är MRF det enda minoritetsparti i Europa som inte är ett etniskt parti, utan främst jobbar för språkliga rättigheter. Deras väljarkårer består till 80–90 procent av finlandssvenskar respektive bulgarienturkar.

Den stora skillnaden är ändå att svenskan är ett nationalspråk i Finland medan turkiskan är ett minoritetsspråk utan vare sig service, skolor eller universitet på modersmålet. I Bulgarien får de lärare som vill undervisa i modersmålet göra det utanför normal skoltid och många turkar pratar därför bulgariska bättre än sitt modersmål. Men precis som i Finland blandar man ofta in ord från båda språken i vardagspratet.

– Vi tycker såklart att man ska kunna bulgariska, men det borde ändå finnas möjlighet också att studera på modersmålet.

Det säger Mukkades Nalbant, före detta utbildningsminister för MRF. Språkläraren Fikrie Mehmed håller med.

– Varför kan man inte i skolor där 90 procent av eleverna har turkiska som modersmål ersätta till exempel gymnastik eller musik med undervisning i modersmål? Ingenting skulle ske på bekostnad av lektionerna på bulgariska, vi vill att våra studenter ska vara flytande i bulgariska också, säger hon.

Den tidigare utbildningsministern Mukkades Nalbant vill att turkiska barn ska få en lika stark turkiska som bulgariska. Det är svårt utan turkiska skolor och bra läromedel, och utan stöd från staten. Bild: SPT/Heidi Hakala

Men inställningen till enspråkigt turkiska skolor är delad bland turkarna.

– Om man har gått i turkisk skola, hur ska man då någonsin kunna söka in till universitet på bulgariska? Vårt parti har inte som agenda att skapa skolor där all undervisning ges på turkiska.

Fokus har varit att kunna erbjuda en tillräcklig mängd lektioner på turkiska, säger Nalbant.

Nationalistisk våg

En orsak till att populisterna vunnit mark i öst är den stora emigrationen från Östeuropa till Västeuropa. När länderna förlorar sina välutbildade unga vinner populisterna mark. Också flyktingvågen som fick Bulgarien att bygga en 260 kilometer lång mur mot Turkiet har påverkat inställningen till "de andra".

– För två, tre år sedan kunde jag och min familj prata turkiska fritt på gatan, nu är jag rädd för hur människor på till exempel tunnelbanan reagerar om mina barn pratar turkiska. Den nationalistiska vågen har varit hård både mot flyktingarna och mot alla minoriteter här, säger Birshen Ibryamova som är chef vid den turkiska tankesmedjan Liberal Integration Foundation.

För två tre år sedan kunde jag och min familj prata turkiska fritt på gatan, nu är jag rädd för hur människor på till exempel tunnelbanan reagerar om mina barn pratar turkiska, säger Birshen Ibryamova. Bild: SPT/Heidi Hakala

Det är A och O att turkarnas parti sitter med i regeringen, säger hon. Så fort partiet står utanför lägger man fram förslag som försämrar minoriteternas situation.

– När vi satt i regeringen var vi en naturlig del av befolkningen, men de senaste åren har allt kommit tillbaka.

Nu vädjar hon till Europa. Vi behöver en röst utifrån för att något ska förändras, säger hon.

– I Bulgarien pratas och skrivs det över huvud taget inte om det här, de nationella medierna kontrolleras av regeringen. Vi vill bara att EU ska göra något så att vi blir jämlika medborgare här. Inte mer, inte mindre. Vi kommer härifrån och vill bara ha samma rättigheter, vilket innebär att få prata vårt eget språk.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Efterfrågan ökar men under svåra tider är det upp till bevis för private banking-tjänster

Mer läsning