Ett fall för haverikommissionen

Badstrandens hjältar. Zac Efron, Priyanka Chopra, Jon Bass, Dwayne "The Rock" Johnson, Alexandra Daddario och Kelly Rohrbach visar musklerna i filmversionen av Baywatch.Bild: Paramount Pictures

Nya bullriga Baywatchfilmen är ofrivilligt komisk och tondöv.

ACTION/KOMEDI

Baywatch

Regi: Seth Gordon. Manus: Damian Shannon & Mark Swift. Foto: Eric Steelberg. I rollerna: Dwayne Johnson, Zac Efron, Alexandra Daddario, Kelly Rohrbach.

Det fanns en tid när de flesta tv-serier såg ut som Baywatch (1989–2001), bildligt talat. Och även om det ligger nära till hands att racka ner på den tradiga slow motion-estetiken och de yttre attribut som präglade serien kommer man inte ifrån att Baywatch som bäst sågs av en miljardpublik – en rekordsiffra i det här sammanhanget.

En töntig tv-film (Hawaiian Reunion) blev det ju också, men när man nu dammar av baddräkterna och flytdynorna är det fråga om en storproduktion med stjärnglans och gott om klöver i ryggen.

David Hasselhoff, The Hoff oss emellan, får i spelfilmen nöja sig med en pytteliten biroll och så går huvudrollen till muskelknutten Dwayne Johnson som här får sällskap av Alexandra Daddario och Kelly Rohrbach (som träder in i stället för Pamela Anderson).

Med på ett hörn finns också Zac Efron alias Matt Brody, den före detta OS-simmaren som på sistone utmärkt sig främst som bad boy. Lagspel är på förekommen anledning inte hans grej och följaktligen skär det sig mellan honom och hans livräddarkolleger.

The Rock i fokus

Även i övrigt finns utmaningarna där, och detta inte endast i strandskvalpet. Bland annat möter vi en lömsk fastighetsentreprenör (Priyanka Chopra) som i ett försök att utvidga sitt imperium klämmer åt uppnosiga tjänstemän och dumpar droger på beachen, ajabaja.

Resultatet är en film som försöker äta kakan och ändå ha den kvar, som gör sig lustig över det mesta samtidigt som den går in för att dramatisera saker och ting.

Fast nu vill det sig ju inte bättre än att regissören Seth Gordon (Horrible Bosses) ständigt kommer till korta. Det som inte är brett och bullrigt är i det närmaste ofrivilligt komiskt, berättarmässigt tondövt.

Och ifall det är någon som tänkt tjata över den "sexistiska" agendan i filmens centrum är det bara att konstatera att fokus här ligger på Dwayne Johnsons – och i viss mån Zac Efrons – bringa och bröstmuskler.

Dwayne Johnson, ja. I kölvattnet av den dunderpopulära Fast & Furious-sviten torde han vara det närmaste man i dag kommer en filmstjärna men än sen då. I det här fallet ser han mera ut som seriefigur, som en firre på torra land.

Krister Uggeldahl