Etapp 8 är nådd: Från Rivieran till marskens Montreux

HBL:s äventyrare har dragit i väg från det pittoreska Rapallo vid Italiens kust, nostalgiskt rundat den yttersta udden av Cap d’Antibes och landar i Schweiz för ett möte med marskalk Mannerheim.

Borden på Juanita i ombesjungna Juan Les Pins på den franska Rivieran står utplacerade i den ännu varma sanden. Barfotakyparen bär in en iskall rosékaraff och gåslever.

Rivieran är en märklig plats. Här kan en vanlig enkel löneslav leva sida vid sida med miljardärerna. Nästan.

HBL:s sommaräventyrare har kommit till Genèvesjön. Bild: Leif Weckström

Roman Abramovitjs lyxkryssare ligger på redden utanför Juan Les Pins. Den är några meter kortare än våra Sverigebåtar och har försetts med paparazziskydd – som inte verkar fungera. Bild: Leif Weckström

Utanför på redden ligger ett tiotal yachter. Och nu talar vi om riktiga yachter, inga 50-, 60-, 70-fotare som vi kan se i Hangö eller på Skatudden i Helsingfors. Shipfindern i mobilen avslöjar att den som ligger längst ute är den ryska oligarken Roman Abramovitjs 163 meter (533 fot) långa Eclipse. Världens näst största lyxjakt, fyra meter kortare än Viking Gabriella och med plats för 36 gäster i 18 hytter, som betjänas av en personal om 70 personer.

Eclipse sägs vara utrustad inte bara med missilskydd utan också ett skydd mot paparazzi. Bilder som tas av fartyget lär genast bli förstörda. Uppgiften väcker genast paparazzo Weckström som på morgonen gräver fram sitt längsta objektiv och avfyrar kameran mot Eclipse.

Än så länge finns bilderna kvar i minneskortet.

Världens rika har alltid trivts på Rivieran. Bland våra landsmän märks Jorma Ollila och Kirsti Paakkanen, som båda har storslagna villor här.

Den kanske förnämsta delen av Rivieran utgörs av den yttersta udden av Cap d'Antibes. Här köpte bland annat Boris Jeltsin och oligarker som Roman Abramovitj legendariska villor som före och efter andra världskriget var populära festplatser för dåtida superstjärnor som Jean Harlow, Marlene Dietrich, Elizabeth Taylor och Grace Kelly för att inte tala om författaren Scott Fitzgerald och hans kända och rika vänner, som höll till här redan på 1920-talet.

Det kyssande paret valde att ställa sig framför Jaume Plensas Nomaden i hamnen i Antibes på franska Rivieran. Bild: Leif Weckström

Den ryska invasionen på 1990-talet gick så långt att ortsborna döpte om Cap d'Antibes till Cap de Russe.

Det är med ett visst vemod vi en sista gång kör ett varv längs de legendariska boulevarderna och hotellen Belle Rives och Eden Cap innan vi vänder nosen norrut.

Vi kör genom det vackraste av Provence, förbi påvarnas Avignon, Orange, längs Rhõne och bekanta platser från båtfärden för tre år sedan. Perspektiv och avstånd blir så annorlunda från landsvägen. Före Chambéry breder de vidsträckta lila lavendelfälten ut sig på bägge sidor om landsvägen.

Punktering på motorvägen

Efter en kort natt i Chambéry prickar vi in Montreux i navigatorn. Men vi hinner knappt ut på motorvägen innan olyckan är framme. Bilen varnar för att trycket i ett av däcken sjunker och uppmanar oss att stanna så fort som möjligt. Lyckligtvis råkar det finnas en liten räddningsutfart några hundra meter längre fram och när vi stannar är vänstra framdäcket platt, genomborrat av en spik. Till all lycka hände det inte på Autobahn i 200 km/tim.

Första incidenten. Platt däck på motorvägen är inget att leka med. Men att fixa däcket var lekande lätt för den tillkallade yrkesmannen. Bild: Leif Weckström

På Rivieran leker livet natt som dag, med rik som fattig. Bild: Leif Weckström

De vindlande vägarna för oss högt över Genèvesjön. Bild: Leif Weckström

Teslan, liksom andra moderna bilar, saknar reservdäck och reparationssatsen med den lilla kompressorn är värdelös i det här fallet. Efter en tre timmars stekhet väntan kommer vägservicen, tillkallad av Teslas helpdesk – med högkvarter i Norge!

Killen fixar däcket på tio minuter. Vi betalar, tackar och bockar och styr mot Montreux.

Bild: Mikael Bobacka

MANNERHEIM BODDE PÅ LYXKLINIK

Chauffören i den gräddfärgade Bugattin hjälper en äldre madame att sätta sig i rullstolen utanför Clinique Valmont. En veckas vistelse här kan mycket väl kosta 15 000 euro, eller mer. Carl Gustaf Mannerheim tillbringade sina sista år på kliniken.

Marskalk Carl Gustaf Mannerheim och grevinnan Gertrud d'Arco-Valley tillbringade mycket tid tillsammans under marskalkens sista levnadsår. Här anländer de till Nice på franska Rivieran i april 1950. Bild: HBL-arkiv

Charlie Chaplin, Georges Simenon, Rainer Maria Rilke, Claudia Cardinale, Ingrid Bergman. Det vimlar av stjärnors och superkändisars namn i lyxklinikens gästbok.

– Redan vyerna över Genèvesjön är terapi nog, försäkrar Natalia Tomas Gimeno, som vänligt tar emot vid klinikens flotta reception och visar oss omkring.

Valmont ligger på 660 meters höjd över sjön. Omgiven av en prunkande grönska och syremättad luft. Inte konstigt att det forna sanatoriet lockade sin tids lung- och nervsjuka celebriteter.

Patienterna tas emot som gästerna på ett femstjärnigt hotell. Några hotellrum finns här inte, men nog en fashionabel restaurang med en storslagen utsikt över Genèvesjön långt där nere. Den som så önskar kan beställa ett bord och än i dag äta i exakt samma miljö som marsken under sina år här.

Parkettgolvet i matsalen knarrar hemtrevligt under fötterna. Det är det ursprungliga från 1905, när kliniken, det första sanatoriet i Schweiz, byggdes.

– Här på denna samma parkett har han också gått, er marskalk, säger Natalia när hon tar oss genom restaurangen ut i trädgården på andra sidan.

Hon beklagar att man inte mera i dag kan säga i vilket av rummen Mannerheim bodde. Kliniken har sanerats och rumsnumreringen har ändrats.

Dödad av en ros

På en stor grå sten hittar vi inskriptionen som berättar att Mannerheim bodde här åren 1948–1951. Men i klinikens historik nämns han inte. Där koncentrerar man sig på mer internationella kändisar. Poeten Rainer Maria Rilkes historia hör till de mest romantiska.

Rilke vårdades på Valmont i fyra olika repriser från december 1923 till sin död här den 29 december 1926. Enligt legenden dog han till följd av infektionen från taggen på en ros. En poet som dödas av en ros, ger honom mytiska dimensioner. Speciellt som rosen är ett centralt tema i Rilkes poesi.

På kliniken diagnostiserades hans sjukdom som leukemi, men det ville han inte veta av. På hundraårsdagen efter hans födelse skapades en hybridros till poetens minne. Ännu på 1980-talet lär "Rilke"-rosor ha påträffats i omgivningarna.

Den fruktansvärt produktive Georges Simenon skrev största delen av sina böcker på kliniken. "Jag har skrivit här mer än någon annanstans. Så fort jag känner mig trött kommer jag tillbaka hit", har han skrivit i gästboken.

Simenon skrev minst tre kapitel per dag, varje dag. Tidtabellen var en roman på tjugo dagar.

Skriver man i den takten, blir författarstipendier överflödiga.

– Det är lugnet våra gäster söker, ett ställe att dra sig tillbaka på, säger Natalia.

Det sökte Ingrid Bergman, som tackar med ett enkelt "Merci". Det sökte Coco Chanel på 40-talet, Margaux Hemingway på 80-talet och Grace Jones på 90-talet.

I dag koncentrerar sig kliniken på att rehabilitera patienter med neurologiska och ortopediska skador. De har tillgång till världens mest utvecklade fysioterapeutiska apparater och tekniker.

– Patienterna får allt tänkbart stöd för att kunna återgå till ett normalt liv igen efter exempelvis en stor operation.

Kliniken kan ta emot högst 60 patienter på en gång. Många patienter har en anhörig med sig under vistelsen.

På promenadavstånd ligger det rosafärgade huset där Mannerheims favorit "Steffen Café" var inrymt, också det med panoramautsikt över Montreux och Genèvesjön. Hit gick han för att njuta av ställets berömda bakverk. I dag är kaféet stängt och huset verkar utrymt.

Lång sjukjournal

Marskalkens sjukjournal är lång som ett nödår. Enligt Juhani Suomi, som fått tag på den, led Mannerheim av förträngningar i blodkärlen, hjärtsvikt, prostatabesvär, hans lungor var angripna, han hade njursten, gikt, magsår, reumatism och svårt och plågsamt exem som spreds också till ansiktet.

"Ett litet lands största styrka är enighet", står det inskrivet på svenska vid minnesmärket i Parc Mannerheim vid Genèvesjön. Bild: Leif Weckström

Marskalk Carl Gustaf Mannerheim vårdades på Clinique Valmont som tagit emot tiotals av världens stora celebriteter. Bild: Leif Weckström

Marskalkens livläkare Lauri Kalaja hade bett honom att begränsa snapsarna till en vid lunch och två till middagen. Mannerheim modifierade ordinationen genom att kommendera fram större snapsglas.

Under sina sista levnadsår umgås marskalken med Gertrud "Calle" Wallenberg ur den kända bankirsläkten. Hon är då känd som grevinnan Gertrud Arco auf Valley.

Koreografin vid deras första möte 1946 följer ett mönster som anstår en officer, adelsman och kosmopolit som Mannerheim.

Hon sänder sitt visitkort till honom på hotell Ritz i Paris. Mannerheims första reaktion är blaserad likgiltighet. Men efter ett telefonsamtal vaknar intresset och den stiliga grevinnan sägs ha blivit hans sista stora kärlek. Hon bodde i Monte Carlo men besökte ofta Mannerheim i Schweiz.

Efter Mannerheims död på sjukhuset i Lausanne den 27 januari 1951 (28 januari i Finland, på grund av tidsskillnaden), lär grevinnan, enligt obekräftade uppgifter, ha skickat en räkning till finska staten för att hon tagit hand om Mannerheim.

Nere vid Genèvesjöns strand hittar vi Parc Mannerheim med det stora minnesmärket. Inskriptionen "Ett litet lands största styrka är enighet", känns sannare i dag än någonsin.

Det är som om Mannerheims svagheter för kvinnor och sprit, hans påstådda fåfänga och hans sjukdomar ger honom ett mänskligt ansikte som de facto gör honom större än den länge omhuldade hjältemyten.

Efter en åskstorm på natten dånar dyningen in mot strandstenarna och stänket når upp till stenstoden.

Diset som sakta skingras på de skogklädda sluttningarna ger en mäktig inramning. Nästan som slutscenen i Okänd soldat.

"Se natten flyr och fritt du åter andas. Din morgon ljusnar, o fosterland".

LÄSARTÄVLING

Dit näsan pekar.[leadinseparator]Vart är vi på väg?

Tipsen för etapp 9:

1. Söderifrån leder en spritrelaterad väg till denna stad.

2. Denna stad är ingen huvudstad, men kallas ändå så.

3. Spårvagnar infördes här 1994 och ända fram till år 1874 kunde staden skryta med att ha världens högsta byggnad.

4. Fyra dagar i månaden står staden i ett speciellt europeiskt fokus.

Så här svarar du:

SMS till nr 13526. Skriv: HBL DNP din gissning, ditt namn, adressen. SMS:et kostar 0,95 euro.

Alternativt fyll i webbformuläret i slutet av den här artikeln.

Vinnarna i etapp 8:

Christian Grönroos från Helsingfors vann två biljetter till Cirque Soleils föreställning på Hartwall Arenan i oktober, Erkki Holopainen från Vanda vann ett städpaket för bilen och Kristian Gustafsson från Karis vann en tre månaders HBL365-prenumeration. (Priserna delas ut i höst.)

Sommaräventyret 2017 sponsras av OP Kulku och Partioaitta.

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42