Etapp 1: Hemska härliga Hamburg

HBL:s sommaräventyrare har nått första etappen – Hamburg. Stefan Lundberg och Leif Weckström besökte syndens näste, musikens högborg och ett koncentrationsläger.

Den här dagen blev mer än vi kan smälta. Jag tvärstannar inför den svarta minnestavlan på rödtegelväggen och ryggar tillbaka inför texten: "Här på gårdsplanen halshöggs nästan 500 människor".

Huset ligger i kvarteret bredvid vårt hotell i Hamburgs centrum. Ett stenkast från vinbaren där hamburgarna läppjade sina iskalla "Rivaners" i går kväll.

Panorama. Hela Hamburg ligger under konserthusbesökarens fötter, Bild: Leif Weckström

Vi blir uppmärksamma på minnestavlorna och ser dem plötsligt överallt. På husväggar, i parker, i hamnen. De hedrar tusen och åter tusentals judar, tyskar, fransmän, belgare. Européer som utnyttjades som slavar och som mördades av nazisterna. Mitt i Hamburg.

Upptäckten är omtumlande.

– Man trodde ju att det skedde på koncentrationslägren i Auschwitz och Buchenwald och liknande platser, men här mitt i stan? Det är inte klokt, säger Leif.

Vi bestämmer oss för att utreda saken. Efterforskningarna kommer att öppna våra ögon och före kvällen föra oss till ett riktigt ruskigt ställe.

Sommaräventyrets första morgon på vår första anhalt, Hamburg, börjar strålande med en joggningstur (jag, inte Leif) runt Alstersjön med sina svanar, som till all lycka är kvar. Enligt en legend från 1300-talet är Hamburg fritt så länge svanarna simmar i sjön.

Det är på återvägen till hotellet jag upptäcker den svarta minnestavlan.

Överraskningsträff med maestron

Dagens första programpunkt är Hamburgs nya spektakulära musikhus på tjugosex våningar ute på en av hamnpirarna i HafenCity.

Arkitektduon Herzog och de Meuron – som för övrigt stod bakom det ratade förslaget till kubistiskt hotell på Skatudden – har ritat jättesuccén Elbphilharmonie.

– Vi har haft över två miljoner besökare och 400 000 konsertbiljetter har sålts sedan invigningen i januari. Det är i praktiken nästan omöjligt att få biljetter mera i år, säger Jan Reuter på pr-avdelningen.

Succéhus. Musikhuset i Hamburgs hamn försenades med mer än tio år, men blev i stället en jättesuccé. Bild: Leif Weckström

Yasuhisa Toyota, det japanska ljudgeniet sitter och lyssnar på repetitionerna inför kvällens konsert. Samma man ansvarade för akustiken i vårt Musikhus.

– Han har beordrat över tiotusen individuellt formade akustikplattor som lagts in i den stora konsertsalen och gör att väggarna ser ut som insidan på en bikupa.

– Salen är upphängd i en stålkonstruktion för att isolera allt buller och slammer som kan tränga in från hamnen under oss, säger Reuter.

Plötsligt stegar en äldre gentleman emot oss i en av de skandinaviskt ljusa och spaciösa korridorerna som omger konsertsalen. Leif känner igen honom som den berömda svenska dirigenten Herbert Blomstedt, 89.

– Ett fantastiskt musikhus, utbrister maestron som själv dirigerar här i morgon.

– Ert "Musiikkitalo" i Helsingfors är mindre, men också utmärkt. Det blev räddningen för musiklivet i Helsingfors. Jag läste att Jörn Donner tycker att Musikhuset var slöseri med skattemedel, men han uttalar sig om saker han inte begriper sig på. Det är synd, för han är ju annars en klok karl.

I mejlboxen väntar en glad överraskning. Vi har fått två pressbiljetter till den världsberömda kammarorkestern Festival Strings Lucernes konsert i kväll med violinvirtuoserna Arabella Steinbacher och Daniel Dodds. Pressavdelningen har förbarmat sig över oss som av misstag köpt biljetter till det gamla musikhuset i Hamburg ...

Men före Beethoven och Mozart måste vi gå vidare på nazistspåret.

Maestron. Svenska dirigentveteranen Herbert Blomstedt förstår sig inte på Jörn Donner, men nog på akustiken i Elbphilharmonie och vårt Musikhus. Bild: Leif Weckström

Finländare på lägret

Glöms inte. Förintelsen var i tiden en del av Hamburgs vardag visar det dig. Vi är överraskade av barbariet som utspelade sig mitt i den nu så charmiga staden. Bild: Leif Weckström

Namnet Neuengamme dyker upp så fort man googlar "nazist" eller "SS" och "Hamburg". Neuengamme visar sig vara ett beryktat koncentrationsläger strax utanför staden.

Vi passerar raderna av propra villor med lummiga välansade trädgårdar när de första telgelkasernerna och vakttornet dyker upp. Det är så brutalt så det gör ont.

På grusfälten mellan kasernerna orkar inte ens ogräset bita sig fast. Busslaster med skolbarn väller in genom porten. Men innanför bommarna tar skrattet och stojet slut med en gång.

Hit hämtades 106 000 människor 1938–1945. Över hälften gick under. De hade tillfångatagits i tyskockuperade länder eller varit utlänningar som bott i Tyskland. De placerades här för att jobba på vapenindustrierna invid. De fråntogs allt. Blev siffror, sattes i övertungt arbete, svalt, misshandlades och avrättades.

"Efter arbetstidens slut skulle ofta några eller flera av oss hängas. Matutbärarna kunde rapportera om huruvida lägrets båda eller bara den ena galgen var framtagen ...", beskrev ett vittne senare barbariet. Män, kvinnor och barn tvingades stå i givakt och följa med de dagliga avrättningarna.

Nazisterna hann förstöra största delen av dokumenten på koncentrationslägret, men inte allt. Vi vet i dag att bland annat tjugo barn hämtades hit från Auschwitz för SS-doktorn Kurt Heissmeyers medicinska experiment. När kriget tog slut och lägret skulle tömmas fördes de bort och mördades.

Härifrån fördes arbetskommandon in till minilägren i själva staden Hamburg där de fick sköta livsfarliga röjningsarbeten efter bombningarna.

På lägret fanns också sjutton finländska kvinnor och tre män. Varifrån de kom, vad som hände med dem och varför de var här får vi inte veta.

Tretton miljoner utlänningar användes som slavarbetare i det tyska riket. Siffran verkar osannolik, men den är officiell.

Det enda positiva vi får med oss är att invånarna i Hamburg definitivt inte sopar sin historia under mattan.

Vi skakar olusten av oss och styr mot ökända, syndiga Reeperbahn där The Beatles första gången uppträdde i Tyskland i augusti 1960. Det skedde på Indra Club, en oansenlig liten klubb på syndens gata Grosse Freiheit. Klubben står kvar där den stod redan för snart sextio år sedan. Ett äldre par småspringer genom regnet, tar en bild på huset och rusar vidare. Klubben är stängd så här dags. En grupp pensionärer flanerar mot Beatles Platz med stålsilhuetterna av bandets medlemmar.

Augusti 1960. Det var här i luggslitna Reeperbahn Beatlesstoryn började. Bild: Leif Weckström

Reeperbahn är inte till sin fördel denna regntunga eftermiddag. Barerna, strippklubbarna och de få flickorna som häckar utanför dem ser slitna och avflagade ut. Vi borde ha mött dem i ett skonsammare sken.

Det är vi själva och Teslan som väcker det största intresset

På kvällen låter vi oss trollbindas av Arabella Steinbachers framträdande i Beethovens violinkonsert op.61. Till och med en lekman förstår varför hon applåderas in fem gånger.

Det har varit mycket i dag. När vi lämnar Elbfilharmonie skriker magarna efter mat, men krogarna har stängt sina kök.

Lika så bra. Vi har ändå fått alldeles tillräckligt att smälta.

Bild: Leif Weckström

Bild: Richard Nordgren

Har bilar känslor?

Vår Tesla "Tessu", som hon officiellt heter, verkar vara en intelligent bil.

Förutom att hon kan räkna ut hur långt hon kan ta sig med den el som finns kvar i batterierna, kan hon också visa humör. Hur kan man annars förklara att varje gång Leif sätter sig bakom ratten så vägrar hon starta?

Han får gå ut ur bilen, öppna dörrarna, sätta sig och försöka igen. I allmänhet minst två-tre gånger innan hon går med på att låta sig rattas.

När jag kliver in på förarsidan så startar hon utan undantag genast.

Än så länge har vi inte sett en enda annan Tesla, bara stora tyska bensin- och dieselbilar som tittar långt - när de blir efter oss i trafikljusen.

I dag ska vi åka över femhundra kilometer och nu har vi bara el för 110 kilometer kvar i batterierna.

Vi står alltså inför första laddningsoperationen under Dit Näsan Pekar. Det blir spännande!

Tipsen för etapp 2:

1. Den finlandssvenska operastjärnan Camilla Nylund bor i denna stad, som även kallats en variant av Florens.

2. Intrigen i en roman av Kurt Vonnegut utspinner sig i ett kylrum i ett visst slakthus i denna stad.

3. Dress-man är inte den som kommer härifrån.

4. Staden råkade ut för andra världskrigets mest förödande bombningar.

Så här svarar du:

SMS till nr 13526. Skriv: HBL DNP din gissning, ditt namn, adressen. SMS:et kostar 0,95 euro.

Alternativt fyll i webbformuläret som du hittar efter senaste Sommaräventyrs-artikeln på hbl.fi/dnp

Vinnarna i etapp 1:

Rolf Johansson från Helsingfors vann två biljetter till Cirque Soleils föreställning på Hartwall Arenan i oktober.

Paula Ollus från Kyrkslätt vann ett tvättpass för obegränsat antal biltvättar under en månad.

Annika Fredriksson från Helsingfors vann en tre månaders HBL 365-prenumeration.

Priserna delas ut i höst.

Sommaräventyret 2017 sponsras av OP Kulku och Partioaitta.

Delta i vår tävling!

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning