Essäistiskt och estetiskt

Stillbild ur ett videoverk av Olga Chernysheva. Bild: Jussi Tiainen

Olga Chernyshevas kortfilmer med textinslag imponerar, och utställningen sätter ribban högt för nya galleriet Kohta.

Olga Chernysheva: Ordered Equivocations. Kohta, Verkstadsgatan 2 B. Till den 25.2.

Det är strax tre månader sedan det privatägda galleriet Kohta öppnade på det gamla slakteriområdet mellan Sörnäs och Fiskehamnen i Helsingfors. Den pågående utställningen är bara den andra i ordningen, men trovärdigheten är redan hög: lokalen är stilig och galleriet känns väl konceptualiserat. Mycket av det är tack vare konsten som visas just nu: Ordered Equivocations av Olga Chernysheva är en utställning som lika gärna kunde visas i nästan vilken konsthall som helst, var som helst.

Chernysheva (f. 1962) är född och bosatt i Moskva, och ursprungligen utbildad till animatör. Som konstnär är hon internationellt uppskattad, men föga förvånande är detta hennes första soloutställning i Finland.

Utställningen på Kohta består delvis av kolteckningar och delvis av ett slags digitala collage: korta filmer med tillhörande text som visas på platta skärmar, upphängda likt tavlor. Av sammanlagt 26 verk är tolv stycken bildskärmar, alla tagna från den pågående serien Screens som Chernysheva jobbat med i flera år.

Att i bildkonst inkorporera text är ingen lätt uppgift. Det skrivna språket är så mycket mer konkret än vad en bild är, och det krävs en skicklig skribent för att få till stånd text som tål att hängas på en vägg och läsas av människor som förväntar sig konst och insikt. Chernysheva imponerar stort på den fronten. Hennes texter är miniatyressäer, iakttagelser, citat, anekdoter. De för tankarna direkt till den ryska litteraturens klassiker. De är samtidigt både lustiga och lakoniska, torra och fantasifulla. Dessutom är Chernysheva i skrift intellektuell men ändå opretentiös. Texterna på skärmarna alternerar mellan engelska och ryska, och Kohta har även finska översättningar utskrivna på pappersark. Översättningarna är välgjorda, och ryskans poetiska ton återfinns i dem.

Även utan text är de flesta av de korta filmerna fängslande. Plastpåsar flyger som vilda fåglar i en vinande blåst kring pyramiderna i Giza, två damer i päls äter glass på en snöig tågperrong, ett svartvitt fotonegativ förvandlas i rätt ljus till ett positiv och en bild träder fram. Filmsnuttarna fungerar likt texterna: de får en att dröja kvar, fundera. Ofta ler man också. Ibland känns det som om Chernysheva är arvtagare till författaren Daniil Charms: man blir omskakad, road, och undrar hur någon med så vardagliga medel kan säga så mycket utan att ens utge sig för att göra det.

Inte politiskt, inte mossigt

I Finland, och i Europa i allmänhet, politiseras ofta allt som är ryskt. Ofta exotifieras det också, som i fallet med modedesignern och fotografen Gosha Rubchinskiy, som tagits emot med öppna armar av människor som vill betala hundratals euro för att se ut som en fattig kriminell från en Moskvaförort eller som en tonårig rysk skater.

Chernyshevas konst är däremot inte uttalat politisk, och den skapar inte heller något mossigt narrativ av Ryssland. Det är ingen slump att Chernysheva valt att avbilda sitt hemland på ett mycket konkret sätt, vare sig det är i filmsnuttar eller i kolteckningar som avbildar Moskvametrons rulltrappor i rusningstid, men konstnären påstår inte så mycket om ryssar, utan talar snarare om människor i största allmänhet. Låt gå att det är mycket päls, men i övrigt är det ganska lite stereotypier.

Dessutom avbildas landet för en gångs skull inte som enbart slappt och grått, som så ofta är fallet. Visst, Chernyshevas hemland är problematiskt, lite luggslitet ibland, men framför allt är det levnadsglädjen och nyfikenheten som dominerar. Ta till exempel Screens-seriens Dance, i vilken spontan utomhusdans dokumenteras. Så mycket positiva emotioner i några svängiga steg och valsande figurer!

För den som verkligen vill försjunka i Chernyshevas verk finns det mycket att sätta tänderna i. Här och där refereras det till västerländska filosofer, några verk berör fotografiets och den rörliga bildens position och möjligheter. Ett verk behandlar en brevduva som promenerar över hundra kilometer efter att ha blivit vingklippt av barn. Det mesta är till synes helt orelaterat, men utställningen är enhetlig och intressant; något av en essä- eller poesisamling i bildkonstformat. Ett smart val av Kohtas kuratorer, men ett val som också sätter ribban högt för framtida utställningar.

Helen Korpak Konstkritiker

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning