Erotik och längtan direkt från 1700-talet

Atis och Camilla. Leena Gustavson virvlar fram i Gustaf Philip Creutz berömda herdedikt där belgiska Les Agrémens-ensemblen stod för musiken.Bild: Jari Soini

Atis och Camilla förverkligades som en lyckad dramatisk föreställning på Les Lumières-festivalen.

KAMMARMUSIK

Gustaf Philip Creutz: Atis och Camilla

Dramatiserad konsert i Tenaljen von Fersen på Les Lumières-festivalen 18.6 med musik av Grétry, Gluck, J. C. Bach. Dramatisering Marjorita Huldén, dans Leena Gustavson, musikval Marja Rumpunen. Les Agrémens-ensemblen, dir. Guy van Waas.

Kopplingen mellan vår tid och plats och livet i exempelvis Versailles på 1700-talet är kanske inte alltid helt lätt att greppa för den moderna människan. På Les Lumières-festivalen i Helsingfors i helgen gjordes ändå ett seriöst försök att bygga en bro mellan dessa två världar, med utgångspunkt i Gustaf Philip Creutz litterära produktion.

Creutz föddes 1731 på Anjala gård i Kymmenedalen med en major och friherrinna som föräldrar. Han studerade i Åbo, flyttade till Sverige, steg i rang och blev sänd till Frankrike. Creutz var ändå inte bara diplomat utan i lika hög grad diktare. Svenska Akademiens tidigare ständige sekreterare Horace Engdahl, som föreläste om Creutz på Nationalbiblioteket i Helsingfors i onsdags, kallar honom de facto en av våra största diktare och påminner om att det en gång hörde till allmänbildningen att kunna sin Creutz och åtminstone valda dikter utantill.

Creutz blev mest känd för Atis och Camilla, en skaldedikt i fem sånger från 1761, som samtidigt var en revolutionerande text i sin egen kontext. För en gångs skull var mannen och kvinnan mer eller mindre jämställda och deras känslor och upplevelser illustrerades ur vartdera perspektivet. Skådeplatsen är det arkadiska icke-existerande landskapet, som skulle bli en förlaga för många senare pastorala dikter.

Texten är full av snyft och ömhet och framställningar av hjärtats längtan men också sorger. Gråt och desperation varvas med intensiva känslor, med kraftigt erotiska episoder insprängda i en skog av rim.

Marjorita Huldén som svarade för dramatiseringen och reciterade hela texten ensam varierade effektivt mellan en högtravande och mera passionerad ton och mellan riks- och finlandssvenskt uttal, medan dansaren Leena Gustavson tog ut svängarna i vilda danser med allt från prasslande silkespapper till skallrande silverbrickor som tamburiner, allt för att ta kontakt med publiken och få den med på noterna.

Creutz var en man med ett enormt konstintresse och det sägs att han underhöll sig med teater, opera och kortspel till klockan fem på morgonen i sjutton års tid. Creutz hade också ett stort inflytande på den oerhört produktive André-Ernest-Modeste Grétrys karriär och bidrog troligtvis till att Grétry blev den mest spelade tonsättaren i Sverige efter Gluck under Gustav III:s tid.

Att få Les Agrémens-ensemblen från Belgien till Sveaborg var förstås rena lyxen och under ledning av Guy van Waas hördes utdrag ur Grétrys komiska opera Le tableau parlant och baletten Cephale et Procris, tillsammans med satser ur Glucks Orfeus och Eurydike och Johann Christian Bachs Amadis des Gaules.

I en formation med nio musiker (stråkkvartett, två horn, flöjt, oboe och van Waas själv vid fortepianot) gav Les Agrémens ett både lätt och snärtigt och härligt musikaliskt intryck, speciellt i början av kvällen var spelet också anmärkningsvärt rent. Måhända blev kvällen som helhet en aning texttung, men kvaliteten var det aldrig något fel på.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33