Ernst Kirchsteiger: fler kunde pröva tanken att välja inhemskt

Att naturmaterial ligger tv-profilen Ernst Kirchsteiger varmt om hjärtat är uppenbart. Nu vill han få fler att stanna upp och reflektera över vad vi omger oss med.

Alla som någon gång har sett Ernst Kirchsteiger på tv har förmodligen också noterat hans fäbless för vissa material och attribut. Inget rum är riktigt komplett utan ett krulligt fårskinn, under de bara fötterna får det gärna ligga ett svalt stengolv, den finaste stolen är gjord av trä, ljuset glittrar i en glasvas full med ängsblommor och över matbordet hänger inte sällan en ljuskrona av järn.

Tips

Så inreder du med "ärliga" material

Järn: Leta gamla föremål, som nycklar och lås, på loppis och använd dem som små skulpturer. I köket kan järngrytorna stå framme i all sin skönhet.

Sten: Lägg upp mat, som ostar, på en grov skifferplatta. Lägg små stenar på servetterna så att de inte flyger iväg när du dukar utomhus.

Trä: Undvik att måla med allt för tjocka färglager. Låt träet synas genom färgen genom att måla väldigt tunt och torka av överskottet.

Ull: Perfekt material att byta scenografi med hemma när sommaren lider mot sitt slut och äpplena mognar. Lägg fram ett fårskinn eller en ullpläd.

Glas: Ställ udda glasföremål i fönstret så att ljuset får spela igenom dem. Tänk också på att glasytor reflekterar ljus. Även glasinramade tavlor och vitrindörrar kan skapa liv i ett rum.

– De är material som är vad de utger sig för att vara. Ull är ull och sten är sten – och alla har vi en relation till dessa material på något sätt, säger Ernst Kirchsteiger, som har skrivit en bok med just namnet "Ärliga material".

Material med historia

Järnet finns i hans historia. Fadern, som också hette Ernst, var järnbruksarbetare i Österrike och när han sedan flyttade till Sverige fick han jobb på bruket i Degerfors. Mamma Edeltraud kom från Polen som textilarbetare, men hamnade senare på samma järnbruk. Där fann de varandra.

– Ljudet och doften av järn är hela min barndom. I dag är vår vedspis min absoluta favorit när det kommer till det materialet. Den är vacker och ger en fantastisk känsla av tillhörighet, trygghet och rikedom. I vintras hade vi problem med vår vanliga spis så jag fick laga mat på vedspisen – det var så roligt!

De "ärliga" materialen löper som en röd tråd genom Ernsts liv, från barndomen till i dag. Som liten samlade han byxfickorna fulla med småstenar och som vuxen var det den gamla stengärdsgården han först föll för när han och familjen tittade på en gård utanför Örebro.

– Man kan se en stengärdsgård som ett gäng stenar någon har staplat, eller som en hälsning från en gången tid. Tack kära du, vem du nu var, som ansträngde dig för att få den så fin. 250–300 år senare kan jag stå och titta på den varje dag. Det är något med det som tar tag i mig.

Sten är ett av de naturmaterial Ernst brinner för. Bild: Helén Pe

Keramik och glas

Ernst eget favorithantverk är egentligen keramiken, han har både drejat själv och lett kurser. Men av de material han berör i boken är det glaset som lockar mest – om han skulle lära sig att bemästra ett nytt hantverk.

– Det är magiskt, att kunna blåsa som en såpbubbla av något som är hett och lite farligt så att det sedan blir världens vackraste föremål. Jag kan förstå att vi har varit fascinerade av glas i alla tider, från medeltidens färgstarka katedralfönster med bibliska motiv till dagens arkitektritade hus med enorma glaspartier där vi bara har en tunn hinna mellan ute och inne.

Ernst tycker att man kan besöka lokala hantverkare för att låta sig fascineras av deras skicklighet, få en större förståelse för hur saker görs och var de kommer ifrån. Som inredare älskar han ull. Fäblessen för fårskinn har gjort att han numera är hedersambassadör för gotlandsfåret, en titel han bär med stolthet.

– Jag är inte dogmatisk, men jag önskar att fler kunde pröva tanken att välja inhemskt i alla fall. Jag älskar till exempel mina ulltröjor, de är som mentala flytvästar. Det känns som att inget ont kan hända mig när jag bär dem. De värmer, tål lite regn, brinner inte – så många fördelar med ett material som finns här hemma.

Sten är ett av de naturmaterial Ernst brinner för. Bild: Helén Pe

Slöseri med resurser

Han menar att den svenska ullen är en resurs som i dagsläget inte tas tillvara fullt ut. Fåren måste klippas, men stora mängder av ullen slängs för att efterfrågan är för liten.

– Jag förstår att det är marknadskrafter som styr, men vi får inte glömma att vi har människor som är beredda att göra till exempel garner om de bara ser att det finns efterfrågan. Skinnberedning, ull, smide – vi blir lite utarmade som land om dessa kunskaper försvinner helt, säger Ernst Kirchsteiger.

Parallellt med hans kärlek till naturmaterialen bubblar en hantverksboom i sociala medier. Allt från näverslöjd till täljande och broderi får moderna tolkningar och delas på Instagram och Pinterest. Vissa skulle kalla det en trend, Ernst väljer att kalla det tendens.

Naturmaterialen löper som en röd tråd genom Ernsts liv, från barndomen till i dag. Bild: Helén Pe

– Slöjd är ingen trend, det har funnits i tusentals år. Ibland undrar jag om vi inte fick fingrar och finmotorik just för att kunna tillverka en kratta eller tälja en grötskål. Men att det har dykt upp igen är en tendens och det gläder mig. Om vi i framtiden har en närmast artificiell värld genom datorer och skärmar blir tillvaron skör, då måste vi få tälja en pinne då och då för att inte hamna på en terapisoffa.

Profil

Ernst Kirchsteiger

Ålder: Fyller 62 år.

Familj: Ulla och de vuxna sönerna Sebastian och Ludvig.

Yrke: Kreatör.

Bor: På en gård utanför Örebro.

Aktuell med: Boken "Ärliga material" (Bonnier Fakta, 2019) och en ny säsong av "Sommar med Ernst" på TV4.