Erdogans popularitet rasar i takt med den turkiska liran

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan riskerar att förlora kommande presidentval. Arkivbild. Bild: Domenico Stinellis/TT-AP

Stora delar av det turkiska folket lider till följd av valutakrisen, vilket har fått president Recep Tayyip Erdogans opinionssiffror att falla i takt med lirans värde. – Många ur oppositionen verkar ha slutet på Erdogans era inom synhåll, säger Turkietkännaren Paul Levin.

Han har kallat det sitt "ekonomiska självständighetskrig". Turkiets president Recep Tayyip Erdogan har till många ekonomers förvåning insisterat på en sänkt styrränta, samtidigt som den turkiska valutans värde rasar. Vad är det han försöker uppnå?

– Om jag ska vara helt ärlig så vet jag faktiskt inte. Det är svårt att förstå hur han tänker, säger Paul Levin, chef för Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet.

Spekulationerna om varför Erdogan för den penningpolitik som han gör, med förstörd ekonomi för miljoner turkiska hushåll som följd, är däremot många: Är besluten till exempel baserade i teologi, att ränta anses vara dåligt enligt islam? Eller har det att göra med en politisk bedömning, att presidenten tror att höga räntor är impopulärt bland väljarna? Eller handlar strategin i själva verket om att personer nära Erdogan har stora lån och därför är beroende av låga räntor?

Kö för att köpa bröd i huvudstaden Ankara den 1 december. Matpriserna har skjutit i höjden till följd av Erdogans ständigt sänkta styrräntor. Bild: Burhan Özbilici/TT-AP

– Det har till och med framförts teorier om att han vill låta ekonomin gå till botten före nästa val, att han inte ser någon annan utväg och i stället ska försöka skylla på omvärlden, säger Paul Levin.

Och så finns givetvis den officiella förklaringen till de ständiga räntesänkningarna: att Erdogan vill stimulera ekonomin, satsa på tillväxt och export, som gynnas av ett konkurrenskraftigt lågt valutavärde.

– Fast få seriösa ekonomer ser detta som en rimlig väg att gå, säger Levin.

Omges av ja-sägare

Under Erdogans många år vid makten, först som premiärminister mellan 2003 och 2014, därefter som president, har allt mer kommit att centraliseras kring honom som person.

En milstolpe skedde med grundlagsändringen 2017, då en stor del av den beslutsfattande makten flyttades till presidenten, som med tiden har kommit att bli mindre tolerant gentemot personer som inte håller med honom.

Under 2021 har den turkiska liran förlorat ungefär 40 procent av sitt värde och har den sämsta utvecklingen av alla världens valutor.

Turkiets centralbank, som på pappret är oberoende, har trots det fortsatt sänka styrräntan under hösten, efter order från president Recep Tayyip Erdogan.

Inflationen på årsbasis låg på 21,3 procent i november, enligt officiell data från turkiska myndigheter. Turkiets officiella inflationsmål är 5 procent.

Källa: Reuters

– De sparkas ut, och han omger sig i stället av lojalister, ja-sägare och släktingar, vilket påverkar kompetensen, säger Levin.

Senast 2023, då Erdogan suttit vid makten i två decennier och landet firar 100 år som nation, ska Turkiet gå till val.

Erdogans parti, AKP, har redan förlorat makten i flera viktiga städer i lokala val. Oppositionen driver hårt för att nyval ska ske så snart som möjligt, med anledning av den ekonomiska krisen och Erdogans allt svagare ställning i opinionsmätningarna.

– I dagsläget verkar det väldigt svårt för honom att faktiskt lyckas vinna nästa val, säger Levin.

Fruktar maktövertagande

Även om presidentens politik har fört Turkiet mot autokrati är det just Erdogans förmåga att framställa sig som en "folkets man" och vinna val som hans makt grundar sig på. Hans kontroll över traditionella medier och förmåga att använda statliga medel till valkampanjerna har hjälpt honom sitta tryggt på sin post.

Det konservativa Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) har styrt Turkiet sedan 2002. Nuvarande president Recep Tayyip Erdogan var premiärminister mellan 2003 och 2014, då han tog över presidentposten från Abdullah Gül.

Under AKP:s första år vid makten upplevde Turkiet en kraftig ekonomisk uppgång, med förbättrad levnadsstandard för stora delar av befolkningen. De senaste åren har ekonomin dock stagnerat, med skenande inflation och arbetslöshet, samtidigt som landet enligt många bedömare har utvecklats i en auktoritär riktning.

Kuppförsöket 2016 blev startskottet för en allt mer hårdför politik, som bland annat har inneburit att hundratusentals människor har fängslats eller fått sparken, anklagade för samröre med Gülenrörelsen, som Erdogan pekar ut som ansvarig för kuppen (predikanten Fethullah Gülen nekar själv till inblandning). Även ett stort antal journalister har fängslats på oklara grunder.

Med en grundlagsändring 2017 och ytterligare lagändringar och dekret efter omvalet 2018 har Erdogan omformat statsapparaten på ett sätt som i princip innebär att den tidigare parlamentarismen har ersatts av ett presidentstyre, med en mycket stor koncentration av makt till statschefen.

Samtidigt har Erdogan och AKP gett islam en allt mer framskjuten plats i det historiskt sett sekulära Turkiet.

Men nu när befolkningen anser att de lider som en direkt konsekvens av hans politik – med upptrissade matpriser och allt dyrare el att värma bostäderna med under de kalla vintermånaderna – så känner oppositionen vind i seglen.

Detta kan däremot innebära att Erdogan tar ett slutgiltigt steg bort från den demokratiska processen. Enligt Paul Levin finns det en risk att Erdogan för första gången struntar i valprocessen helt och hållet.

– Om han håller val och förlorar, vilket allt i nuläget tyder på, vad kommer han göra då? Det är inte särskilt vanligt förekommande att auktoritära ledare lämnar ifrån sig makten frivilligt, säger Paul Levin.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning