Ensamseglaren: Nu blir det mycket havregrynsgröt

Ensam, runt världen och i en segelbåt helt utan modern teknik. Finländaren Tapio Lehtinen har planerat allt i minsta detalj.

– Målet är att segra men för att göra det måste jag också komma i hamn, filosoferar Tapio Lehtinen och ler i kapp med solen som steker bryggan på Blekholmen i Helsingfors.

Den första juli är det dags. Då går startskottet i den franska kuststaden Les Sables d'Olonne. Målet hägrar i samma stad någon gång kring valborg 2019 – om allt går bra. Tävlingen är en av de tuffaste. Det säger något om tuggmotståndet att en australiensare som redan tre gånger nått toppen på Mount Everest anser att han bara måste göra detta också. Först sedan har han gjort allt.

Hårdaste motståndaren kan ändå vara en 72-åring.

– Fransmannen Jean-Luc van den Heede, en verkligen sympatisk man, är väl den mest erfarne av oss alla. Erfarenhet är värdefullt, säger Lehtinen som inte själv är alls ny i gamet.

Han har bland annat seglat världen runt, på 1980-talet med Skopbank of Finland. Då var han en i besättningen.

– Också ensamsegling är en lagsport, säger Lehtinen och räknar upp båtbyggare, gymnaster, näringsterapeuter, läkare och andra som deltar i förberedelserna.

– Jag har väl aldrig varit i så här bra form, säger han, förstärkt av längdåkning på vintern.

Tapio Lehtinens dotter Silja Lehtinen, OS-seglare och idrottsläkare, har bidragit med värdefull hjälp – även med fotografier. Bild: Tommy Pohjola

Bon voyage!

I ritualerna innan start, i hemstaden Helsingfors, ingår att fylla en tunna med cirka 20 flaskor brännvin. Tunnan öppnas först hemma eller kanske i yttersta nödfall ute på havet.

– För länge sedan fraktade finländska handelsfartyg spannmål runt Kap Horn. Jag gör nu samma sak!

Som HBL berättade i vintras är Golden Globe Race ingen kappsegling för dem som inte kan vara utan mobiltelefoner och annat digitalt.

– Om jag får väderleksrapporten in på kortvågsradion så är det bra. Men det är inte nödvändigt, säger Tapio Lehtinen.

Navigeringen sker med sextant. Papper och penna är också bra att ha liksom barometern som ska ge förvarning om stormar. Så mycket mer är det inte.

Båten är en snygging från medlet av 1960-talet, köpt i Italien och så gott som helt ombyggd i Larsmo och Borgå.

Segelbåten är en skönhet som byggts om så at den ska klara tuffaste tänkbara förhållanden. Bild: Tommy Pohjola

– Båten har de ursprungliga linjerna och formerna, säger Karl Stråhlman som planerat och övervakat ansiktslyften.

En ansiktslyft är förstås en grov underdrift. Skrovet har förstärkts, masten är specialtillverkad och så vidare. Allt tänkbart har gjorts för att skepparen och båten, en S&S Gaia 36, ska klara de mest våldsamma stormar.

Båten är byggd 1965 i Italien men nästan helt ombyggd i Finland under det senaste året. Bild: Tommy Pohjola

Den sista dryga månaden innan tävlingsstart finns ingen tid för en stillsam stugsemester med familjen. Det ska provianteras och det finns ännu ett och annat smått som behöver åtgärdas.

– Båten skeppas till Belgien och så seglar vi henne till Storbritannien och därifrån till Frankrike.

FAKTA

Det här äter ensamseglaren

Ute på havet blir det fisk, kött och bönor varvat med ris och pasta. Havregrynsgröt som förstärkts med blåbär och fett ingår också i menyn.

Det blir med andra ord rikligt med konserver, så mycket ”att jag knappast äter sardiner längre när jag kommer hem igen”, säger Lehtinen.

I båten finns flera hundra liter sötvatten och mera dricksvatten får Lehtinen så fort det regnar. Uppsamlingen sker via specialtillverkade segel och kanistrar.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33