Ensamma fantasivärldar

Arkitektoniska strukturer. Skulpturerna Tower och Observatory av Aiko Tsukahara. Bild: Titus Verhe

Aiko Tsukaharas Monument of Solitude är en utställning att dyka in i, en helhet med många dimensioner.

Aiko Tsukahara: Monument of Solitude. Galleri Sculptor, Södra Kajen 12. Till den 28.1.

Aiko Tsukaharas soloutställning "Monument of Solitude" på Skulptörförbundets galleri är vid första anblicken en återhållsam och sval helhet. Namnets "solitude" kan översättas till det alltför sällan använda ordet enslighet, och i det mörklagda galleriet skimrar Tsukaharas vita skulpturer som ensamma vita klippor i ett stort hav. Att närma sig ett verk är som att ta i land på en liten ö.

Kanske liknelsen till havet ligger nära till hands på grund av att utställningens inledande skulptur, Tower, för tankarna till en fyr. Det känns som en självklar association, men verket är mycket enkelt, egentligen nästan abstrakt. Tsukahara är otroligt skicklig i balansgången: samtliga verk föreställer fantastiska men samtidigt illavarslande byggnader, och ändå är de enkla, avskalade, gör inte mer än bara antyder.

Fantasieggande med enkla medel

Det är sällan som en konstnär lyckas vara så fantasieggande med så enkla medel. Det enda skulpturerna består av är keramiskt pulver, några inkorporerar kvarts. Fem skulpturer och en video är allt Tsukahara ställer ut i Monument of Solitude, och ändå känns galleriet fullt tack vare de fantasivärldar som verken frammanar.

Övergivna militärstrukturer, ufon, planeter i andra galaxer, postapokalyptisk atmosfär, science fiction och kalla kriget: associationerna är många och spretiga. Stundvis känns även filmvärlden närbesläktad, från femtiotalsklassikern Forbidden Planet till Andrej Tarkovskijs Stalker.

Föga förvånande är filmkonsten mest närvarande i utställningens enda videoverk Planet, där olikfärgade planeter stillsamt uppvisas. I Hollywood har den legendariska specialeffektsgurun Douglas Trumbull skapat galaxer genom att i ultrarapid filma olika färgade vätskor som blandas ihop. Tsukahara använder sig av liknande enkla men effektiva trick: hennes planeter består av vackra polerade stenklot som hon animerar med hjälp av ljus. En liten flirt med filmvärlden mitt i den allvarsamma helheten.

Melankoliska motsättningar

Under ytan finns mycket mer än bara science fiction och dystopiska militärzoner. Tsukaharas verk baserar sig på de strukturer som får människan att känna sig ensam. Den övergivna och icke-spektakulära gråa övervuxna militärbunkern. Den retrofuturistiska idén om rymdarkitektur. Ställen som inte är beboeliga, som aldrig varit avsedda för människan. Ur de ogästvänliga koncepten föds melankoliska motsättningar. Hem mot hemlöshet, tillhörighet mot rotlöshet. När man förbiser alla de lager av fantasivärld som är spunna kring verken blir de symboler för ensamhet. Vita och kalla med hårt glänsande kvarts.

Stundvis går tankarna till Louise Bourgeois mer arkitektoniska verk. Bourgeois episka torntriptyk I Do, I Undo, I Redo var nio meter hög, medan Tsukaharas monument är miniatyrer, men en gemensam nämnare finns i associationerna till psyket och dess dolda processer. Byggnader och rum, skrymslen och trappor blir symboler för det som lurar djupt under ytan i vårt inre.

Tsukaharas Monument of Solitude är en utställning att dyka in i, en helhet med många dimensioner. Det är svårt att säga hur de olika verken skulle fungera ensamma eller i annorlunda sammanhang, men tillsammans utgör de i det mörka galleri Sculptor en estetiskt elegant och innehållsmässigt intressant helhet.

Hälsningar från riksdagen

Politiken möter många utmaningar, inte minst från populistiska och bakåtsträvande rörelser i Finland och i Europa. Jag vill fortsätta som riksdagsledamot och arbeta för en politisk kursändring i värdefrågorna. 15.3.2019 - 15.02