Engagera körsångarna i texten!

HBL 9.5.2020. Bild: Faximil

Om man kan få varje sångare att sjunga med engagemang och inlevelse i texten så får man tonbildning och renhet på köpet, skriver kördirigenten Kalle Ahlberg i ett debattinlägg om körklangen.

Det är glädjande att HBL:s musikredaktör Wilhelm Kvist fyller ett uppslag om ämnet körklang i HBL (9.5). Kanske ännu mer glädjande – om inte så överraskande – är att de väsentligaste synpunkterna på uppslaget kommer från sångprofessorn Monica Groop. Kvist utgår ifrån en pamflett eller skrivelse av Jan Salvén och tillägger i en sidokolumn kommentarer från körprofessorn Nils Schweckendiek och sångprofessorn Monica Groop.

Jan Salvén ondgör sig över de finländska (mans)körernas moderna dilemma. Han anser att man uteslutande odlar ett tunt, resonansfritt sångsätt och efterlyser sitt ideal: märgfylld och stark manskörssång. Så långt låter det ju bestickande. Det tunna, resonansfria kan låta tråkigt, men det märgfyllda, starka har likaväl sina fallgropar. Nästan alla våra körsångare är amatörer och de enskilda sångarnas röstbehandling, sångteknik, är ju oerhört varierande. Om man därför i en kör instruerar sångarna att sjunga tunt, resonansfritt, kan det tänkas att någon enstaka förstår direktivet, medan de flesta bara sjunger svagare, oenergiskt med risk för sjunkande tonart. Om man i en genomsnittlig manskör kräver märgfyllt och starkt kan man hoppa opp och bita sej i näsan på att resultatet ofta blir ganska hemskt. När närmast oskolade röster klämmer i för kung och fosterland.

Jag menar att alla dessa ytterligheter samt önskemål kan åtgärdas med ett och samma verktyg: sångteknik. Erbjud sångarna enskild, individuell utbildning i sångteknik/tonbildning. Av en sådan lärare som förstår sig på röstfysiologi! En som lär sångarna att sjunga med hela kroppen! (Därav märg och resonans.) Det kräver resurser, eftersom utbildningen – för att vara effektiv – måste ske på individuell nivå.

Det finns ett annat, snabbare, mer rationellt sätt. Som visserligen inte bör ses som ett alternativ till röstskolning, men som påfallande mycket hjälper körens klang och renhet. Det är att få varje enskild sångare på djupet engagerad i texten. Om man kan få varje sångare att sjunga med engagemang och inlevelse i texten, angelägen om att åhöraren skall förstå, kunna motta textens budskap, så får man tonbildning och renhet på köpet! Skall detta lyckas bra, bör sångarna helst sjunga utantill.

Jag är betydligt äldre än Monica Groop och har sjungit under både Harald Andersén och Erik Bergman. Bägge hade många beundransvärda sidor, men ingendera var särskilt utbildad i röstteknik. Jag vill påstå att den påtalade tunnheten, rakheten, utan vibrato inte som sådana var uttalade, primära målsättningar, utan man enbart höjde renhetskraven betydligt. Resten följde med. Sångarna förstod att reagera med mindre vibrato.

Det kanske allra viktigaste i sammanhanget utgörs av det sista stycket i Monica Groops inlägg: "De flesta körer sjunger utslätat och stillastående, också i romantiska verk. Den avskalade klangen har att göra med en emotionell fattigdom, där sången saknar uttryck och blir slätstruken. Här finns det ett oerhört stort arbetsfält." Där träffar hon, tycker jag, mitt i prick.

Jag undrar om inte körtävlingarna bidrar till detta med sin jakt på teknisk perfektion. Till exempel nyansen bör hållas någonstans i mellanläget: sjunger man för starkt riskerar man spräcka klangen, medan man riskerar renheten om man sjunger för svagt. Att satsa på text, agogik, rytm och uttryck tycks inte rendera poäng.

Som Groop säger blir sången stillastående. Rytmen, musikens grundelement, har kommit på undantag. Jag har under 48 år i branschen som körledare, småningom börjat inse att man inte ens i Sibelius-Akademins undervisning tycks lära adepterna vikten av taktarternas betydelse för flödet, legatot, rytmen. Många körledare står och slår puls i rörelser upp och ned, med lika mycket tyngd på alla fjärdedelar. Vilket leder till ett sterilt, oengagerat, rytmlöst framförande med bristande legato.

Alltså: Lär sångarna sångteknik, engagera sångarna i texten. Och dirigenter: dirigera rytmiskt enligt taktartens betoningsmönster.

Kalle Ahlberg

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning