En välbalanserad singer-songwriter

HBL:s recensent är upprymd över sångaren-låtskrivaren Desirée Saarelas senaste alster.

FOLK

Desirée Saarela & Triskel

Mellan världar

(Egen utgåva)

Desirée Saarela är en välkommen figur på det finlandssvenska musikfältet. Hon står stadigt på en sångar-låtskrivargrund och kompanjonerna i nuvarande bandet Triskel, Samuli Karjalainen och Kirsi Vinkki, balanserar upp hennes musik på ett utmärkt sätt. Senaste skivan Mellan världar är utgiven tillsammans med en bok med härliga illustrationer av Malin Skinnar, färggranna och fantasifulla.

Låtmaterialet på skivan är jämnt, oftast i en rätt trygg singer-songwriter-stil med knäppande gitarr backande upp sången. Omväxling förnöjer, som till exempel i Närvarande där man för en stund lämnar den jämna rytmvärlden och målar med lite friare klangpensel. Att kombinera med traditionell polska som mellanspel (Udden) är också en utmärkt idé. Den här sortens val kunde man gärna höra mer av, här kommer det mångsidiga bandet fint till sin rätt. Vad gäller sångtexterna lystrar jag till så fort det blir mer konkret: "alla har nu åkt från denna ödsliga by/finns här ingen framtid ja då måste man fly." Sådana inslag griper lyssnaren direkt, i övrigt håller sångtexterna lätt en viss poetisk distans. Men Saarelas stil är snarare den sakliga berättarens än de stora känslostormarnas.

Vad gäller sångtexterna lystrar jag till så fort det blir mer konkret: 'alla har nu åkt från denna ödsliga by/finns här ingen framtid ja då måste man fly.' Sådana inslag griper lyssnaren direkt.

Sången står ständigt i centrum, med ett direkt, lugnt tilltal och förträfflig textbehandling. Man är verkligen inte bortskämd med att få lyssna till sitt modersmål i sådan här musik, så det finns definitivt plats för en artist som Desirée Saarela! Men några steg till mot ett personligt uttryck kunde hon nog i det här skedet ta som sångare. Ibland känns sången lite väl försiktig, på gränsen till korrekt. Ju större omfång i melodierna och ju längre fraser med skönt legato, desto bättre är det. Sen gäller det förstås att skapa en personlig stil utan att förfalla till manér – en hårfin balansgång.

Saarelas eget instrument är gitarren, som finns med skivan igenom, emellanåt utbytt mot mandolin. Dess magiska motpol är Samuli Karjalainens elgitarr, ett lite förbluffande val som ändå känns som den största behållningen i arrangemangen. Distorsionen backar upp den akustiska musiken på ett genialt sätt och bidrar med både allmänt spännande kontrast och mer suggestiva, ödesmättade stämningar. Brobyggaren mellan de båda gitarrerna är Kirsi Vinkki med en hel rad instrument, välvalda med allt från djup altviolinklang till afrikansk kalimba. Lyxiga gästmusikerna Maria Kalaniemi (dragspel) och Janne Viksten (banjo) bidrar till att lyfta sina låtar till nya höjder.

Bild: Illustration: Cajsa Holgersson

Tove Djupsjöbacka Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00