En uppgång går mot sitt slut

Handen på hjärtat, vem hade vintern 2008 hört talas om Freddie Mac eller Fannie Mae? Och vem visste vad ett subprimelån var för något?

När Europa och Finland väl blev medvetna om vad som pågick på den nordamerikanska marknaden gick det redan snabbt utför. Om en månad blir det tio år sedan Lehman Brothers kraschade, en krasch som blev upptakten till en global finanskris som till exempel Finland först nu återhämtat sig från.

Finanskrisen för tio år sedan fick myndigheterna världen över att skärpa lagar och regler kring finansbranschen. Finansinstituten och deras ägare ska själva ta ansvar för sina resultat, myndigheterna och skattebetalarna ska inte längre ingripa om någon bank håller på att gå i konkurs. Regelbundna kontroller ska garantera att systemet inte innehåller krisinstitutioner som är för stora för att tillåtas gå i konkurs och falla. "Too big to fail" ska helt enkelt inte finnas längre.

Den globala ekonomin har de senaste åren vuxit snabbt, liksom ekonomierna i EU-länderna och Finland. Men också EU har haft sina problembarn, det tydligaste exemplet är Grekland. Europeiska centralbanken ECB har genom nollräntor och stödköp av statsobligationer gjort sitt till för att få EU:s ekonomi på fötter. Det är först nu stödprogrammet håller på att avvecklas.

Det har varit tio tunga år för ekonomierna i flera länder, så det är knappast förvånande att många väljer att inte se tecken på en förestående nedgång i konjunkturen. Den här gången är det inte banker och finansinstitut som är det största hotet utan det handelskrig som trappas upp mellan världens två största ekonomier, Kina och USA.

Tills vidare har effekterna av tullar och mottullar, sanktioner och svar på sanktionerna varit små. Här hemma fortsätter till exempel nya företag att söka sig till börsen och alla konjunkturprognoser pekar uppåt. Vi har precis nått upp till samma produktionsnivå som 2008 och till och med överstigit den. Någon direkt effekt har heller inte handelskriget på oss.

Effekterna på den globala ekonomin och i förlängningen på EU och Finland kan däremot bli stora.

Statistik från Internationella valutafonden IMF visar att EU:s export till Asien i fjol var större än exporten till USA. Samtidigt växer den asiatiska exporten till EU, unionen är snart ett viktigare exportområde än USA. Den privata konsumtionen växer, speciellt i Kina och konsumenterna skriker efter importerade produkter. Fortsätter trenden i Kina är landet om tre år det land i världen som importerar mest.

Det här borde ju vara goda nyheter för EU, men samtidigt som Donald Trumps USA sätter frihandeln ur spel finns inga garantier för att den kinesiska ekonomin fortsätter att gå som på räls, tvärtom. Flera ekonomiska indikatorer i Kina visar på en avmattning i tillväxten där. Och fortfarande är många branscher inom EU beroende av export till USA.

Bättre konjunktur för också med sig stigande råvarupriser till exempel på olja, stigande inflation, risk för fastighetsbubblor och företag som tagit överoptimistiska lån. Vi står inför en svängning nedåt i konjunkturen. Exakt när är ändå oklart ännu. I bästa fall blir det en som inte är speciellt djup, i värsta fall en som får världsekonomin att rasa snabbt.

Då står centralbanker och regeringar utan möjligheter till nya stödåtgärder för att stötta investeringar och konsumtion, det eftersom de tidigare stödprogrammen fortfarande pågår på många håll. Flera länder, bland dem Finland, har dessutom fortsatt att öka sin skuldbörda också under högkonjunkturen och har svårt att låna mera när konjunkturen vänder.

Handelskrig är bra och lätta att vinna, twittrade Trump i våras. Vi ska hoppas att det inte behövs en ny, global finanskris för att bevisa att han har fel.

Katarina Koivisto Administrativ redaktionschef

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33