En tondöv röra

Tom Hardy som Marveluniversumets senaste filmatiserade antihjälte Venom. Bild: © 2018 CTMG, Inc. All Rights Reserved.

Vad Venom, både karaktären och filmen, vill är svårt att säga. Tröga transportsträckor varvas med förutsägbar situationskomik och själlöst datagjorda actionscener. Tom Hardy i titelrollen är ett myller av mummel, ticks och spasmer.

ACTION/SUPERHJÄLTE

Venom

Regi: Ruben Fleischer. Manus: Jeff Pinkner, Scott Rosenberg, Kelly Marcel. Foto: Matthew Libatique. I rollerna: Tom Hardy, Riz Ahmed, Michelle Williams, Jenny Slate, Reid Scott.

Det är nästan imponerande, faktiskt, hur så mycket pengar och talang kan skapa något så kaotiskt och idiotiskt som filmen Venom. Titelkaraktären är den senaste Marvelfiguren att få pröva sina vingar. Ja, han gjorde sin filmdebut redan i Sam Raimis horribla Spider-Man 3, då som ärkefiende, men här får han en nystart som huvudperson och antihjälte. Filmen är tänkt som början på ett helt fristående universum och två uppföljare är redan planerade, tyvärr.

I centrum hittar vi den grävande journalisten Eddie Brock (Tom Hardy), så pass framgångsrik att han har en egen tv-show. Hardy spelar honom mer som en lite trög och bufflig prao men okej. Han får i uppdrag att göra en medhårsintervju med Dr. Carlton Drake (Riz Ahmed) som leder forskningslabbet Life Foundation. Forskningen fokuserar på människans möjlighet att leva i rymden, något Drake menar är nödvändigt då överbefolkning och klimatförstöring snart kommer att göra jorden obeboelig. Han är i princip en prepper med deuskomplex och väldigt mycket pengar.

Ansatt av symbiot

Drake har lyckats hitta några symbioter – en slemmig, parasiterande, utomjordisk livsform som behöver en värdkropp för att kunna leva – och teorin är att om de kan överleva på jorden så kan människan överleva i rymden. Och skrupelfri som han är inleder han mänskliga experiment så fort hans assistent Dora Skirth (Jenny Slate) lyckats hålla en korsning mellan en kanin och en symbiot levande i ungefär tre minuter.

Brock har en dålig känsla när det gäller Drake och går bakom ryggen på både sin chef och sin fästmö, advokaten Anne Weying (Michelle Williams), för att komma åt honom – ett beslut som gör Brock både arbetslös och singel, för att inte tala om den där symbioten som bosätter sig i honom, trivs där och döper sig till Venom.

Vacklar och velar

Vad Venom, både karaktären och filmen, vill är svårt att säga. Här kastas motiv och handlingar in för att en stund senare lämnas åt sitt öde. Och för att vara journalist ställer Brock extremt få frågor om sin nya tillvaro. Regissören Ruben Fleischer (Zombieland, Gangster Squad) lyckas inte hitta en ton som sitter utan vacklar och velar filmen igenom. Tempot lider också av detta, tröga transportsträckor varvas med förutsägbar situationskomik och själlöst datagjorda actionscener.

Tom Hardy står för en prestation jag inte blir helt klok på. Han är ett myller av mummel, ticks och spasmer som dessutom har mer kemi med sin parasit än med Michelle Williams, som inte får göra så mycket mer är spela Kvinnan. Riz Ahmed har å sin sida svårt att göra något av den oförlåtligt endimensionella Drake.

I Fleischers händer blir Venom en sorts barntillåten b-variant av Deadpool, och det är en riktning som underminerar allt som kunde vara intressant och genuint obehagligt med karaktären. Han är trots allt en parasit som inte bara lever i Brock utan även genom honom.

Martina Moliis-Mellberg Reporter

Skapa din framtid vid Yrkeshögskolan Novia

Yrkeshögskolan Novia är en studerande- och arbetslivsnära entreprenörsmässig högskola med högklassig utbildning på fyra orter: Vasa, Åbo, Raseborg och Jakobstad. Novia har ca 4000 studerande, och vi tog pulsen på några av dem. 19.3.2020 - 15.23

Mer läsning