En till berättelse om presidentens porträtt

Sauli Niinistö, officiellt porträtt.Bild: Lehtikuva/Heikki Saukkomaa

Mosaikporträttet av Sauli Niinistö har en förlaga – och en tolkning av det på estetisk grund förefaller ofullständig, skriver konstdoktorn Lena Séraphin.

Vi har fått ta del av ny information om president Sauli Niinistös porträtt (HBL 24.5 2018). Vi har fått veta att en pusselbit av presidentens högra kind i porträttet egentligen tillhör Sadiq Bahrooz, som beviljats asyl i Finland. Det är konstnär Päivi Koskinen, en av de hundra konstnärer som bidragit till mosaikarbetet, som på detta sätt vill påminna presidenten om att han är en förebild för tolerans.

Det intressanta är att porträttet nu tar en aktiv roll och skriver in Bahrooz på ett bestående sätt i finsk offentlighet. Porträttet växer och intar en roll utöver det representativa. Kanske det verkligen är så att konstverk förutom det rent materiella består av olika mer eller mindre konkreta förmågor.

Om vi tittar bakåt hittar vi en upprinnelse till porträttet som anknyter till nedskärningar inom utbildning. Inom kulturfältet inleddes 2010-talet med ett beslut om att studieprogram i bildkonst vid yrkeshögskolorna i Tammerfors och Lahtis läggs ner. Som lärare i en skola som går mot sitt slut var situationen frustrerande – men gick inte att jämföra med hur de studerande drabbades. Det kändes viktigt att finna tid och rum för att ventilera tankar och känslor som nedläggningen väckte vid Konstinstitutet i Lahtis. Så varför inte behandla nedläggningen i samband med en kurs? Det fanns ju verkligen momentum att fördjupa kunnandet om konstutbildning i en samhällelig kontext.

På vårterminen 2012 bjöd jag därför in bildkonstnärerna Minna L Henriksson och Pekka Niskanen för att undervisa två separata kurser med betoning på processer och aktivism. Målsättningen var att motverka nedläggningen eftersom det slutgiltiga beslutet då ännu inte var taget.

Presidentvalet 2012 skulle snart avgöras. Två av kandidaterna gick mot en andra omgång, och på den kurs som Pekka Niskanen undervisade föddes initiativet till att skapa porträtt. Idén gick redan då ut på ett mosaikarbete och att bjuda in en stor mängd konstnärer att delta. Det porträtt av presidenten som avtäcktes i början av maj i år fick på detta vis en tidig förlaga. Och inte nog med det: förlagan har en parallell, nämligen mosaikporträttet av motkandidaten Pekka Haavisto.

Avsikten med porträtten var att driva en agenda, att bilda opinion och rikta allmänhetens uppmärksamhet mot utbildningens situation. Detta lyckades över förväntan då de två porträtten blev placerade och filmade i Musikhuset i samband med valduellen mellan de två kandidaterna. Porträtten ställdes sedan ut i Sinebrychoffs konstmuseum under våren 2012 och överräcktes därefter till respektive person. Utställningen kallades Puzzled och initiativtagare var Päivi Koskinen, Anna Hiltunen, Angelica Saukkonen, Atro Linnavirta samt Anita Naukkarinen. Av denna grupp har de två sistnämnda konstnärerna varit producenter för det aktuella porträttet.

För mig förblir det en öppen fråga vilken form av tolkning av det nuvarande officiella presidentporträttet som kan göra sig gällande. Ett som är säkert är att en tolkning på estetisk grund förefaller ofullständig. Initiativet att offentligt tala om det förestående slutet för Konstinstitutet och framhålla vikten av utbildning inom konst, har definitivt gått upp i rök.

Frågan är ifall vi kan uppskatta porträttet utifrån hur det ser ut utan att känna till verkets bakgrund och varje enskild mosaiks tillkomst och syfte? Det bästa som kan hända är att porträttet ger upphov till ännu fler berättelser och på detta sätt fortsätter att skriva ny och tolerant finländsk historia.

Lena Séraphin

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00