En statsminister och hans uppdrag

Sipilä har helt enkelt inget att förlora. Han har redan en miljonegendom, så utkomsten är inte hotad.

Jag har tidigare skrivit om statsministerns sätt att närma sig politiken affärsmässigt, och det problematiska i det. Nu, då social- och hälsovårdsreformen jämte landskapsreformen går in i ett avgörande skede, kommer det fram än tydligare och blir än mer problematiskt.

Verkställande direktörer anställs inte sällan för att fatta riktigt jobbiga beslut. Lägga ner fabriker, stänga kontor, säga upp personal, sälja företaget. Det är inte jobb man tar för att bli populär, och det är inte jobb som vem som helst klarar av. Men det är jobb som i regel är väl betalda och som man får hålla så länge man har ägarnas och styrelsens förtroende. Vad de anställda och kunderna tycker är ofta sekundärt för den här sortens företagsledare. De gör det de blivit satta att göra, uppenbarligen övertygade om att det tjänar företagets intressen.

Politiker brukar ofta inte vara av den här typen. De lever av popularitet, och även om de är med och fattar impopulära beslut, försöker de i regel måna om att balansera impopulärt med populärt, eftersom det gäller att förnya förtroendet vid nästa val. Då handlar det inte om en styrelse, utan en hel valkrets, vars förtroende man ska åtnjuta. Och till skillnad från vd-posterna finns det gott om kandidater att välja mellan.

Men nu har vi en statsminister som inte verkar bry sig om sin egen politiska framtid, då han och hans parti envetet pressar vidare med landskapsreformen. Miljonären och före detta företagsledaren Juha Sipilä verkar i stället ha gjort sig till ett slags politisk kamikazeflygare. Hans politiska framtid må begravas, partiet må till och med backa i nästa riksdagsval, men i det längre perspektivet gör han sitt parti en stor tjänst.

Sipilä beter sig exakt som många företagsledare. Då uppdraget väl formulerats är det bara en väg som gäller. Inte backa, inte erkänna fel, inte kompromissa, inte kännas vid kritiken och missnöjet offentligt. Lönen må inte vara hög, men i stället har han gott om tid på sig – till skillnad från en vd som kan sparkas när som helst om förtroendet sviktar efter några kvartal.

Sipilä har helt enkelt inget att förlora. Han har redan en miljonegendom, så utkomsten är inte hotad. Och en ex-statsminister får alltid nya jobb och uppdrag om hen vill. Liksom det märkliga skiktet avsatta vd:ar som glatt rekryteras av nästa företag, även om de lämnat ruiner bakom sig.

Centerns stora projekt är att befästa landskapens och därmed sin egen makt i landet. Genom landskapsreformen och de regionalt delägda bolagen ser man till att ingen framtida regering – med eller utan Centern – kan förbigå Centern i viktiga beslut. I ett glesnande Finland och i en regering som ingen verkar vilja lämna till något pris har Centern sett sin chans. Juha Sipilä är som klippt och skuren att driva igenom denna impopulära reform och sedan rida i solnedgången som landsbygdspartiets hjälte. Vad resten tycker bekommer honom inte.

Markus Haakana är företagare och tvåbarnsfar

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42