En spanares kamp mot prostitutionen

Skrivande polis. Simon Häggström är svensk kriminalinspektör som skriver böcker om sin arbetsplats. I sin senaste bok beskriver han sambandet mellan prostitution och människohandel.  Bild: Sofia Åkerstedt Rosendahl

Två saker värjer han sig mot. Den ena är att som polis få en hjältestämpel. Den andra att som författare hamna i den socialpornografiska sörjan. De verkliga hjältarna är kvinnorna som tar sig vidare till ett annat slags liv, säger han. Och böckerna, ja, de skriver han för att visa på verklighetens prostitution. Den svenska polisen Simon Häggström har i dagarna gett ut sin andra bok, Nattstad.

Simon Häggström ser sig själv som en ganska vanlig man i yngre medelåldern och också som en ganska vanlig typ av polis, med tillägget att han är specialiserad på ett område som får mycket uppmärksamhet.

– Slumpen gjorde att jag halkade in på detta. När jag tidigare jobbade med narkotika var jag lika engagerad, jag är den sortens person som tycker om att göra mitt jobb bra. Det är också så att när man jobbar med prostitution och ser allt elände är det lätt att bli extra engagerad, men jag är bara en av flera poliser som jobbar mot brottslighet. Precis som alla andra snutar, så blev jag polis av två anledningar: Få busar i fängelse och hjälpa dem som hamnat i deras klor. Det är det som jag arbetar med, säger han.

Redan som narkotikaspanare kom Simon Häggström i kontakt med prostituerade kvinnor. När han övergick till att arbeta i Stockholmspolisens prostitutionsgrupp blev kontakterna fler och djupare och han kom snabbt till samma insikt som han gjort när han närmat sig narkomaner. Dessa människor är av kött och blod liksom alla oss andra och det finns orsaker till att de hamnat på en sida dit ljuset sällan når.

Med byxorna nere

Nu är det inte de prostituerande kvinnorna som Simon Häggström och hans kollegor är ute efter när de utför spaningsuppdrag. Det är männen som utnyttjar dem som de spanar på. I Sverige är det ett brott att betala för sexuella tjänster. Polisingripandet sker av bevistekniska skäl därför ofta när förövarna har byxorna nere.

I arbetsteamet ingår också socialsekreterare. Kvinnorna får därför enkelt kontakt med socialtjänsten medan poliserna helt kan fokusera på den polisiära delen, det vill säga på personen som misstänks ha utfört ett brott. Själv säger Simon Häggström att han aldrig skulle ha kunnat jobba med detta om han satte dessa kvinnor i fängelse.

Nyfikenhet och igenkänning

Att Simon Häggström parallellt med sitt polisjobb började skriva på sin första bok, Skuggans lag. En spanares kamp mot prostitutionen, var för att han saknade en motvikt till de i hans tycke alltför teoretiska och distanserade rapporterna, konferenserna och resonemangen kring prostitution.

Simon Häggström träffar en kvinna som sålt sex till en gripen sexköpare. Bild: Lars Hedelin

– Boken blev mycket väl mottagen och jag tror det beror på att ämnet gör oss nyfikna eftersom de flesta har rätt dålig kunskap om vad prostitution egentligen innebär, man vill veta mer. Det som överraskade var spridningen bland läsarna. Jag har fått ett stort gensvar från människor i alla åldrar, från Julia 15 till Agda 80, säger Simon Häggström.

Även internt, inom polismyndigheten, möttes boken av positiva reaktioner, vilket också förvånade Simon Häggström. Själv säger han sig inte vilja läsa en bok skriven av en polis.

– När jag är ledig, är jag ledig och jag utgick från att andra inom polismyndigheten också tänker så, men flera kolleger läste boken och det kom många reaktioner, även från kolleger som jag inte känner, runt om i landet.

Boken utkom för ganska exakt ett år sedan och fick snabbt tryckas i ännu en upplaga. Den har även utkommit i pocketversion samt blivit översatt till engelska. Dess fokus ligger på sexköparna, men läsaren får även möta flera av deras offer.

Plånboken avgör

När Simon Häggström beslöt sig för att skriva ännu en bok om prostitution var det med en stark drivkraft att fokusera ännu tydligare på vem som ligger bakom att så många som åttio procent av de som prostituerar sig i Stockholm och i andra städer i norra Europa kommer från fattiga länder.

– Majoriteten av kvinnorna är från Rumänien och Nigeria, det är de två länder som dominerar marknaden i Sverige. De är inte här för att de gillar sex, vilket vissa påstår. Det är fattigdom som drivit dem hit, inget annat. Prostitution är fortfarande en klassfråga, såsom den alltid har varit. Den som har flest sedlar anser sig ha rätt att köpa sex av den som inga pengar har.

Boken släpptes nyligen och har titeln Nattstad. En spanares kamp mot prostitutionen.

Möte med människohandlare

I ett av kapitlen beskriver Simon Häggström sitt möte med en man som försörjer sig på modern slavhandel. De träffas i Bukarest, Rumäniens huvudstad och människohandlaren tar med Simon Häggström på en biltur i stadens sexdistrikt. Från passagerarsätet får författaren lyssna på argumenten för att sälja kvinnor till länder där de får många gånger mera betalt för samma handlingar som de gör i denna miljö.

– Han och jag är överens om ganska mycket, som att prostituerande kvinnor i Rumänien på många sätt verkar ha det värre än vad de skulle ha det i Sverige, men jag är ändå helt övertygad om att Sveriges väg är den rätta. I dag domineras sexhandeln med kvinnor av människohandlare. År 2017 kan vi därför inte fortsätta diskutera vad som är frivillig prostitution och vad som är organiserad människohandel. Prostitution handlar om fattigdom och rikedom, om att nedmontera människovärdet och därför måste frågan upp på Europanivå, säger Simon Häggström.

Förändring möjlig

Ytterligare en stark drivkraft att skriva en andra bok var Häggströms önskan att få visa på positiva exempel – det finns kvinnor som klarar av att ta sig ur prostitutionen och förändra sina liv, hur svårt det än kan tyckas vara. Simon Häggström bad därför Lydia och Jasmina – som han för övrigt tillägnar denna andra bok – att berätta om sina upplevelser, utifrån sina perspektiv.

– Jag ville ge de kvinnor som jag skildrar egna röster och är mycket tacksam för att de skrev ner sina berättelser och tillät att jag publicerade dem.

Simon Häggström spanar tillsammans med en kollega klockan 03.28 en söndag morgon på en sexköpare som beställt en kvinna till sin lägenhet. Bild: privat

En helgonikon ligger på sängbordet hos en rysk ung kvinna som prostituterar sig i Stockholm. Bild: Simon Häggström

Även som polis kan motståndet mot förändringar upplevas som övermäktigt. I senaste boken skriver Simon Häggström "Att arbeta med prostitution och människohandel är ett yrkesområde fyllt av nederlag och misslyckanden".

Så, varför fortsätta kampen?

– Helt enkelt för att när man har fått access till den här världen är det svårt att lämna den, behoven är så enormt stora. Ibland kan jag ångra att jag öppnade dörren till den, för tidigare trodde jag att det bara var gamla skitiga gubbar som köper sex, nu undrar jag vem som inte köper sex. Dessutom finns inget som går upp mot känslan när man kan ge en kvinna ett bättre alternativ, vilket jag inte gör ensam utan tillsammans med kollegor, socialarbetare och frivilligorganisationer, svarar Simon Häggström.

Fotnot: I Sverige har när detta skrivs ingen kvinna dömts för brott mot sexköpslagen. Det är anledningen till att sexköparna i artikeln omnämns som män.

Fakta

Sexköpsbrott

Från 1999 förbjuder Sveriges lag köp av sexuella tjänster. Förbudet innebär att det är olagligt att mot ersättning skaffa sig en tillfällig sexuell förbindelse. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Det är inte straffbart att sälja sexuella tjänster.

Finland har inget totalförbud mot sexköp. Från och med juni 2015 är det straffbart att köpa sexuella tjänster av offer för koppleri eller människohandel, också om köparen är omedveten om att de är det. Tidigare var det straffbart att köpa sex av människohandelsoffer enbart då det gjordes avsiktligt. Efter lagskärpningen räcker det med att kunden borde ha misstänkt att den prostituerade i fråga är offer för människohandel.

Andra länder som valt att kriminalisera sexköparen, men inte säljaren, är Norge, Island, Kanada, Nordirland, Frankrike och Irland.

Under Nordiska ministerrådet konferens i Helsingfors i oktober 2016 diskuterades bland annat hur de nordiska länderna kan effektivisera samarbetet för att öka insatserna mot människohandeln.

Simon Häggström

Aktuell med sin andra bok om en spanares kamp mot prostitutionen.

Kriminalinspektör, tidigare med ansvar för Stockholmspolisens prostitutionsgrupp. Från årsskiftet ingår han i människohandelsgruppen hos NOA, svenska polisens nationella operativa avdelning, och har hela Sverige som arbetsområde.

Ofta inbjuden att tala om prostitutionsbekämpning i länder som vill veta mer om den svenska modellen. Har talat bland annat i EU-parlamentet, franska senaten, irländska justitiedepartementet och även vid en anti trafficking-konferens på Jimmy Carter Center i Atlanta, USA.

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning