En sista konstgjord andning för atomkraften är ingen renässans

I stället för nybyggen förlängs runtom i världen driftstiden på gamla reaktorer. Effektiviteten skruvas upp till det yttersta för att vrida de sista pengarna ur en utdömd energiproduktionsform.

I HBL:s ledare (30.7) skriver Katarina Koivisto att "Finland var länge ett av de få västeuropeiska länder som planerade ny kärnkraft ..." och att "Kärnkraften har upplevt något av en renässans ...". De facto är det endast i Frankrike och England, förutom Finland, som det i västvärlden byggs eller planeras nya reaktorer. Alla dessa projekt är drabbade av astronomiska kostnadsökningar och upprepade förseningar. Olkiluoto 3-bygget inleddes 2005, Flamanville 2007 och Hinkley Point 2017. Alla är EPR-reaktorer av fransk design. Prototypen utgörs av Olkiluoto som skulle stå färdig 2009 till en kostnad av 3,2 miljarder euro. Reaktorn tas kanske i bruk 2020. Kostnaderna ligger kring tio miljarder euro. I Turkiet, som tack vare Natomedlemskapet kanske kan räknas till västvärlden, uppgav president Recep Tayyip Erdoğan nyligen att Sinop-atomkraftsprojektet har stoppats av kostnadsskäl. Kan allt detta kallas renässans?

Det bör påpekas att jag föredrar benämningen atomkraft i stället för kärnkraft. Det ger en bättre bild av den monstruösa kraften i denna energiform.

I Finland har det inte hörts några kommentarer bland beslutsfattarna om det olycksdrabbade Olkiluoto-projektet och inte heller om Fennovoima/Rosatom-projektet i Pyhäjoki vilket av Strålsäkerhetscentralen har utsatts för svidande kritik. I Frankrike däremot har både ekonomiminister Bruno Le Maire och François de Rugy, minister för ekologi och solidaritet, nyligen uttalat sig om EPR-projektet i Flamanville. Le Maire kräver en helt oberoende revision av EPR-teknologin. Han vill veta varför man har satsat på den här reaktortypen, varför bygget har drabbats av så många svårigheter och han kräver öppenhet i dessa frågor. François de Rugy betvivlar i sin tur atomkraftens konkurrenskraft och betonar att kostnaderna för elproduktion med atomkraft ökar medan de sjunker för vind och solkraft.

I Västeuropa har Tyskland, Belgien, Schweiz och Spanien fattat beslut om att avveckla atomkraften och Frankrike skall skära ned på produktionen. Av Sveriges ursprungligen tolv reaktorer har fyra stängts och två skall stängas 2019-2020.

Den renommerade ekonomitidningen Forbes publicerade (7.7) en artikel enligt vilken atomkraftsproduktionen 2007–2017 årligen sjönk med i medeltal 0,4 procent medan den förnybara energin, under samma tidsperiod, årligen ökade med i medeltal 16,4 procent.

I september 2018 meddelade Reuters att "avvecklingen av atomkraftsreaktorer långt överträffar byggandet av nya anläggningar". Kan detta kallas renässans?

I stället för nybyggen förlängs runtom i världen driftstiden på gamla reaktorer. Effektiviteten skruvas upp till det yttersta för att vrida de sista pengarna ur en utdömd energiproduktionsform. Ett farligt spel i synnerhet i Europa där reaktorerna ligger tätt och en olycka blir ödesdiger. Men smäller det så smäller det. Att folk vid en olycka utsätts för radioaktivitet, måste lämna sina hem och leva i ständig rädsla för hälsoeffekterna finns inte med i de ekonomiska kalkylerna. Atomkraftsföretagen kan brassa på, kostnaderna för olyckor och katastrofer överförs till största delen på konsumenterna såsom även kostnaderna för de olika byggprojektens förseningar och kostnadsökningar.

Att bygga atomkraft för att minska på klimatförändringen är vanvettigt. De allt hetare somrarna har lett till att atomkraftverk måste minska på effektiviteten eller helt och hållet stänga produktionen på grund av för varmt kylvatten, eller för att kylvattnet inte räcker till då vattenytan i floder och lågvattenområden sjunker på grund av hettan. Men även andra klimatförändringsfenomen, som ökade stormar och tidvis högt vatten, hotar reaktorernas verksamhet.

Atomkraften genomgår ingen renässans. I stället är det fråga om ett sista försök till konstgjord andning för en utdöende energiproduktionsform som dessvärre inte försvinner då reaktorerna stängs, utan som belastar mänskligheten både ekonomiskt och hälsomässigt i hundratusentals år.

Det franska ordet renässans betyder pånyttfödelse. Det som föddes på nytt var antikens läror som återupptäcktes. Kanske mänskligheten borde ta sitt förnuft till fånga och återgå till antika energikällor i modern tappning innan vi pånyttföds som atomålderns muterade monster eller kanske inte alls pånyttföds?

Ulla Klötzer, Kvinnor mot atomkraft

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning