”En seger för demokratin, men ett svårt resultat att hantera"

Valet fick i gång finländarna – och det rörde om. Resultatet är både en signal om förändring. Och ett mycket svårhanterligt pussel att lägga för regeringsbildaren.

En mycket jämn kamp – med både en rödgrön framgång och avvärjningssegrar för Samlingspartiet och Sannfinländarna.

Valet har fått fart på finländarna, med ett gott valdeltagande på 72 procent. Samtidigt har det varit polariserande.

Centern har så gott som kraschat, och gjort sitt sämsta val sedan 1917.

Fakta

Valresultatet, mandat

Socialdemokraterna 40

Sannfinländarna 39

Samlingspartiet 38

Centern 31

De gröna 20

Vänsterförbundet 16

Svenska folkpartiet 9

Kristdemokraterna 5

Övriga 2 (Åland och Liike Nyt)

Juha Sipilä medgav förlusten, men säger samtidigt att inga beslut om fortsättningen tas under valkvällen. Inte om regeringsmedverkan, eller om hans egen framtid. När Centern senast dalade 2011 ställde sig partiet utanför regeringen.

Det var också en kväll då SDP:s Antti Rinne, som lett opinionsmätningarna länge, höll sig ytterst försiktig med att ta ut något ur thrillern i förtid.

– En valseger blir det för oss, men om vi blir första parti återstår att se, formulerade han sig då rösträkningen pågick – och det blev mycket riktigt en knapp seger.

Läs också: Sju saker du behöver veta om valet

Frågor som tilltalat också unga

– Vi har haft ett högre valdeltagande än i många val. Det beror på att det varit en polariserande diskussion – det brukar få i gång väljare. Det har handlat om frågor som unga väljare brukar bry sig om, och det kan ha mobiliserat både för De gröna och för Sannfinländarna, säger professor Åsa von Schoultz som kommenterar det mycket splittrade valresultatet.

– Det kan ses som ett svårtolkat och svårhanterligt resultat, men en seger för demokratin.

Sannfinländarnas kurva steg starkt under valkvällen och tydde på att partiet, som sargats av intern splittring, ändå fick upp farten precis före val.

Jussi Halla-aho, ordförande för Sannfinländarna, firade på scen på nattklubben Apollo. Bild: Lehtikuva/Vesa Moilanen

"Tillbaka i 2011"

Vänsterförbundets partiledare Li Andersson, som hörde till de absoluta röstmagneterna, var glad då prognoserna kom, och ser en tydlig tendens i att det rödgröna blocket gått framåt.

Men regeringsbildningen blir svår, säger hon: Ett läge som mycket starkt liknar det år 2011, då regeringsbildningen tog lång tid och vänstern och högern skulle samsas om ett regeringsprogram.

Åsa von Schoultz ser också en tendens att år 2011 upprepar sig – svåra regeringsförhandlingar, och en återgång till de kompromisser vi är vana vid att se, efter fyra år av en mer homogen högerregering och klara skiljelinjer.

– Efter en regering med en tydlig linje är vi tillbaka till det vanliga i finländsk politik, där det blir samarbete och kompromissande mellan väldigt olika grundvärderingar, säger von Schoultz.

Det kan å andra sidan leda till att politiken blir mindre tydlig igen.

Det splittrade valresultatet kan innebära en stark ställning för partier som passar in i flera olika möjliga koalitioner, som De gröna och SFP.

SFP:s Anna-Maja Henriksson bedömde att det resultat SFP såg ut att få under kvällen gav en stark signal om att SFP "är intressant som regeringsparti".

Anna-Maja Henriksson på SFP:s valvaka. Bild: Karl Vilhjálmsson

Sannfinländarnas Jussi Halla-aho upprepar för sin del att partiet är öppet för regeringsmedverkan – men de andra stora är inte så intresserade.

– SDP och Samlingspartiet har tagit avstånd från oss – men bollen är hos dem. Vi vill vara i regeringen, men på det villkor att vi får fram frågor som är viktiga för våra väljare, säger Halla-aho.

Läs också: Knapp segrare, stor förlorare

2011 var första vågen – splittring är andra

Det är något bekant över den politiska splittringen som präglar valet. Polarisering är ett fenomen som synts runtom i Europa.

Det handlar om en andra våg, efter den första vågen som vi i Finland såg 2011 med Sannfinländarnas skrällseger. Andra vågen är mera långvarig, bedömer forskaren Timo Miettinen vid Helsingfors universitets nätverk för Europastudier.

– Om man analyserar de ekonomiska kriserna i Europa de senaste hundra åren så kan man se att de efterföljs av en första våg, som är extremhögerns frammarsch, och en andra våg som präglas av fragmentering, säger Miettinen.

Petteri Orpo, Samlingspartiets ordförande. Bild: Lehtikuva/Jussi Nukari

– 2011 var de första åren efter eurokrisen, då lyfte Sannfinländarna, men den mer bestående effekten är polariseringen eller fragmenteringen. Det handlar om att förtroendet för politiken sjunker, och de stora partier som varit vid makten då inte klarat sig med rena papper.

Följderna kan vara större svårigheter att bilda regeringar.

Alla länder är ändå olika, och i Finland har till exempel socialdemokraterna klarat sig bra, medan det i andra länder kan vara just arbetarpartierna som har den största krisen.

Hos oss har identitetspolitiken troligen inverkat mer. I det här riksdagsvalet har särskilt klimatfrågor använts som språngbräde för identitetspolitik.

– Man kanske inte identifierar sig som arbetarklass, men vill hålla fast vid vanor och livsstil som gäller bilism, hur man äter, känslan av egenvärde, funderar Miettinen.

Hur gick det för din kandidat? Du hittar valresultatet här.