En Romeo i Västberlin

Agent. Lars (Tom Schilling) får i uppdrag att ta kontakt med Lauren (Sofia Helin).Bild: BetaFilm

Det tyska dramat Berlin – under samma himmel har en intressant premiss som till viss del slätar över miniseriens brister.

Berlin – under samma himmel. Yle TV1 21.35

Under kalla kriget skickade Stasi så kallade Romeo-agenter till väst för att förföra kvinnor som på ett eller annat sätt jobbade för Västtyskland och hade tillgång till värdefull information. De siktade in sig på kvinnor som nyligen skilt sig eller förlorat en anhörig, som var ensamma och därför sårbara.

Det är detta fenomen som den tyska miniserien Berlin – under samma himmel (Der gleiche Himmel, Tyskland 2017), i regi av Oliver Hirschbiegel (Undergången), tar sig an. Vi backar tillbaka till Berlin 1974. Sofia Helin spelar Lauren Faber, en tysk analytiker stationerad i Västberlin. Hon jobbar för NSA (National Security Agency, de med mottot "In God we trust, all others we monitor") på den amerikanska övervakningsstationen på Teufelsberg. Runt tusen britter och amerikaner jobbar där men av säkerhetsskäl känner de flesta endast till sitt eget arbetsområde. Analytikerna har däremot en helhetsbild och all information går via Faber på väg till London eller USA.

I öst får Lars Weber (Tom Schilling) uppdraget att närma sig Faber för att tillskansa sig information om övervakningsstationen. Stasi har försökt infiltrera "spionfabriken" i åratal och ser nu Faber som inträdesbiljetten. Hon är frånskild och har en 17-årig son som främst stjäl hennes pengar och låser in sig på sitt rum och röker gräs. Hon anses således vara ett lätt mål.

Weber antar den nya identiteten Matthias Kramer från Düsseldorf, en arkitekt på jakt efter jobb i Västberlin. Han kartlägger Fabers dagliga vanor och får till ett slumpmässigt möte på ett kafé.

Det är tydligt att Berlin – under samma himmel baserar sig på ett välunderbyggt manus, signerat Paula Milne, och det är på alla sätt ett spännande historiskt nedslag. Förutom Faber och Weber får vi också stifta bekantskap med en homosexuell lärare och en ung flicka som tränar för att nå det olympiska laget i simning, bägge i Östberlin. Särskilt den unga flickan, som hetsas av både sin mor och sin tränare, blir ett mycket intressant sidospår.

Men berättandet har en tendens att kännas både förhastat och långsamt, och särskilt de engelskspråkiga delarna blir styltiga i relation till de tyska.

Jag har också svårt att köpa hur enkelt Helins Faber faller för Schillings agent. Han ser ut som ett förvuxet barn och hans närmanden är mer än lovligt klichéartade. Vi ska alltså tro att Faber är så ensam och desperat att det räcker att en man gör ögonkontakt med henne och håller en Dickensroman i handen för att hon ska smälta. Problemet är att Helin utstrålar alltför mycket livserfarenhet och pondus för att göra en sådan läsning trovärdig.

Dessa aber till trots är serien så pass välgjord och premissen tillräckligt givande för att det ska vara värt att ta sig an samtliga sex avsnitt.

Martina Moliis-Mellberg Reporter

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08