En rappares uppgång och fall

Verklighetsbaserat. Demetrius Shipp Jr. som den mördade hiphopartisten Tupac Shakuri (1971–1996) i filmen som har premiär på hans födelsedag i dag.Bild: Filmikamari

Även om filmen om rapplegenden Tupac Shakur är föga upphetsande dramaturgiskt, är det inget fel på temperaturen och lokalfärgen.

DRAMA/MUSIK

All Eyez on Me

Regi: Benny Boom. Manus: Jeremy Haft, Eddie Gonzalez, Steven Bagatourian. Foto: Peter Menzies Jr. I rollerna: Demetrius Shipp Jr, Danai Gurira, Kat Graham.

Straight Outta Compton av F. Gary Gray var högsta filmmodet för ett par år sedan – ett musikaliskt fullblodsdrama där herrar som Dr. Dre, Eazy-E och Ice Cube – senare vapenbröder i supergruppen N.W.A. – tog ut svängarna.

Därifrån är steget inte långt till All Eyez on Me som ju handlar om Tupac Shakur, den tidigt bortgångna rapstorheten som i ett skede delade skivbolag med just N.W.A. (Niggaz Wit Attitudes på det tredje inhemska).

Straight Outta Compton var inte vilken som helst godnattsaga och det är inte heller All Eyez on Me, en film där den samhälleliga verkligheten hela tiden tränger sig på. Så är den gode Pac (Demtrius Shipp Jr.) ännu i mammas mage när han första gången har vägarna förbi sinkabirum.

Skyll på mamma Afenis (Danai Gurira) engagemang i de Svarta pantrarna, på en uppväxt som präglas av idel strul. I ett skede blir New York och Harlem sedan för mycket och efter en tur via Baltimore bosätter sig Tupac i Oakland på amerikanska västkusten.

Av skolgången blir inget men den musikaliska karriären tar snart fart, som en del av Digital Underground-familjen. Men det är givetvis endast en tidsfråga innan Tupacs flow och rhyme banar väg för en solokarriär, nu inom ramen för Death Row Records.

Även skådespelare

Det lutar mot en karriär även inom filmen (Juice, Poetic Justice, Gridlock´d), detta samtidigt som Tupac Shakurs privatliv – med allt vad det innebär av sus och dus samt frekventa våldsexplosioner – pockar på uppmärksamhet.

Ett kapitel för sig är dusterna i offentligheten, med en vicepresident (ljushuvudet Dan Quayle) som opponerar sig mot rappförsamlingens lyrik respektive en kvinnlig kör som nagelfar gangstarapparnas "kvinnofientliga" jargong.

På tal om detta är det diverse våldtäktsanklagelser och den därpå följande fängelsedomen som ger filmens första halva dess upplägg, med en Tupac som i intervjuform (och med därtill hörande tillbakablickar) ger sin syn på de tidiga åren.

I övrigt är det fråga om en tämligen konventionell biopic som avhandlar allting från rivaliteten med östkustrapparen Biggie Smalls alias The Notorious B.I.G. – själv porträtterad i spelfilmen Notorious – till den ödesdigra dödsskjutningen (som förövrigt fortfarande är ouppklarad).

Osentimentalt

Men även om All Eyez on Me dramaturgiskt sett är föga upphetsande är det inte att ta fel på temperaturen och lokalfärgen, nix pix.

Trots att det är fråga om en studiofilm är det ont om vaselin på linsen. Och trots att jargongen i filmen är grabbig så det förslår, precis som sig bör när handlingen kretsar kring gangstarapstuket, glömmer man inte helt bort kvinnorna.

Mamma Afeni, den tillnyktrade pundaren till ex-aktivist, finns hela tiden med i bilden, liksom aktrisen och stjärnskottet Jada Pinkett (Kat Graham) som ondgör sig över Pacs samarbete med skivbolagsdirektören Suge Knight (Dominic L. Santana), en buffel till karl.

Men det som gör att man aldrig tuppar av trots en speltid på långt över två timmar är Demetrius Shipp Jr. i titelrollen. Inte bara är karlen skrämmande porträttlik, han jobbar sig in i filmen med en närvaro som heter duga och vägrar sedan släppa greppet.

Och även om det händer att regissören och långfilmsdebutanten Benny Boom ibland blir lite tjatig (läs: övertydlig), alternativt kör med för lösa tyglar, är slutresultatet inte alls fy skam. Det händer och sker.

Krister Uggeldahl