Missa solemnis en prövning för Nyslottkören

Tempel. Hannu Lintu stegade in i Beethovens egen katedral i Missa solemnis.Bild: Cata Portin

Oberoende av om det berodde på den konstnärliga visionen eller tonsättarens dövhet placerade Beethoven kören på sträckbänken i sin massiva Missa solemnis. Nyslottkören klarade prövningen, men utan att ge järnet.

KLASSISKT

Beethoven: Missa solemnis

Radions symfoniorkester & Nyslotts operafestivalkör, dirigent Hannu Lintu, instudering Matti Hyökki. Solister Camilla Tilling, Michelle Breedt, Tuomas Katajala, Nathan Berg. Musikhuset 15.9.

När Beethoven fullbordade det ena av sina två sista stora verk, Missa solemnis – den andra skapelsen var nionde symfonin – var han redan en över femtio år gammal man på livets höst. Det här är signifikant av två orsaker.

För det första hade han en framgångsrik kompositionskarriär bakom sig. Ända sedan han fick ta emot Mozarts ande genom Haydns händer hade han utvecklat sitt hantverk. Och den här utvecklingen pågick livet ut. Om han i sin ungdom hade gjort allt som var brukligt eller tänkbart inom ramen för klassicismen, och om han senare elaborerade uttrycket i mellanperiodens heroiska storverk, utforskade han i sin sena stil inte minst allt det obrukliga och otänkbara: Tänk på kontrapunkten i fugan i Hammerklaviersonaten, överlag transcendensen i de sista pianosonaterna, virtuositeten i Diabellivariationerna, komplexiteten i stråkkvartetterna. Beakta hur nionde symfonin, med körfinalen, sprängde och omdefinierade normerna för en symfoni.

Den höga åldern var signifikant också av en annan orsak, eftersom Beethoven allra senast vid det här laget var stendöv. Det finns en teckning som visar hur han håller en stor tratt vid sitt öra, men även om man skrek i den för full hals eller bankade i golvet med en stor stav var det inte sagt att budskapet gick fram.

I Missa solemnis finns otaliga ögonblick där man frågar sig "hur kom han att skriva så här?" Var det dövheten eller den konstnärliga visionen som gjorde att uttrycket blev lika omänskligt svårt? En kvalificerad gissning är både och. Troligtvis hade han korrigerat misstag i Missan om han hade hört den, men de mest iögonfallande aspekterna hade han knappast ruckat på.

Här är Beethovens uttryck taget till extremer. Även om den lika långa nionde symfonin ofta lyfts fram som Det Ikoniska Verket – inte minst på grund av finalkörens allmänmänskliga allomfamnande budskap i Ode till glädje – är uttrycket betydligt mera krävande i Missan, inte minst för sopranerna som får ligga i i det allra högsta registret mest hela tiden.

Vad är det då som Beethoven prövar i Missan? Jo, människorösten! Människoröstens omfång, uttrycksmöjligheter, kapacitet och uthållighet. Hela Missan blir som en sträckbänk för sopraner. Inte nog med att man ska besitta de röstliga resurserna. Det gäller också att hålla huvudet kallt i en harmoniskt instabil miljö med svårsjungna och snudd på monotona och enformiga stämmor.

Av nån anledning har det blivit kutym att Missan framförs med stora krafter, stor orkester och en stor (opera)kör. Exempel på mera intima framföranden är undantag.

Hannu Lintu dirigerade Missan med Nyslotts operafestivalkör redan i somras och fredagens RSO-konsert var något av en repris. Förväntningar var höga, men ändå lämnade framförandet något att önska: antingen hade kören fått vara större eller så hade sångarna fått sjunga ut i högre grad. Det är förståeligt att man hushåller med resurserna, men nu var det som om man aldrig gav järnet.

Ljudet från den stora orkestern med moderna instrument blev också på murrigare sidan och de högtidligaste stunderna inföll i Jari Valos solon från konsertmästarplats. Gloria-satsen gjordes hurtigt, men därefter sjönk spänningen trots att den kunde ha stigit. Solistkvartetten – med Camilla Tilling, Michelle Breedt, Tuomas Katajala och Nathan Berg – höll tacksamt hög internationell nivå.

Beethovens egen religiositet är ett kapitel för sig och även om han säkerligen trodde på Gud – troligtvis med ett mått av tvivel – var han minst lika fascinerad av upplysningstidens ideal och det allomfattande mänskliga broderskapet. Frågan är vilket slags religiositet som kommer till uttryck här. Tanken som Lintu kastar fram i programbladet, att Beethovens med sin solenna mässa bygger en egen katedral, tål att funderas över.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00