En olycksalig handbollshistoria

Daniela och Michaela Bergholms tioåriga handbollskarriär har varit långt ifrån smärtfri. Tack vare stödet från hemmaföreningen Grankulla IFK har de aldrig velat kasta in handuken.

Ett oskyldigt knälyft ledde till att handbollsmålvakten Daniela Bergholm varken kunde gå eller sitta. Hon fick en broskskada i svanskotan som borde ha läkts på fyra månader, men smärtan visade sig bero på en lömsk nervskada i nedre ryggen. Pausen på fyra månader blev i stället fyra år, men nu är 18-åriga Daniela tillbaka på planen. Som målvakt var Daniela van med snabba dykningar efter bollen, vilket antagligen ligger bakom skadan. Hon slussades från läkare till läkare utan att några bevis för smärtan hittades.

– Läkaren på barnkliniken trodde inte på att jag hade ont, säger Daniela.

En kortisoninjektion förvärrade smärtan och tvingade Daniela att ta till kryckor. Hennes rygg tålde inte ens beröringen av att sprida ut bedövningssalva, men med hjälp ergoterapi blev det så småningom bättre. Till natten tog hon starka värktabletter och att sitta gick bara stundvis.

– Hemma satt jag alltid på en donitsformad dyna. Ändå har jag utvecklat en mild skolios, säger Daniela.

Genom skonsam gymträning, simning, promenad med tyngder och fysioterapi byggde Daniela långsamt upp sina ryggmuskler. Åttans och nians jumpatimmar tillbringade hon ensam i simhallen. De första springstegen tog hon under en språkresa till England.

– Jag sprang femtio meter och ringde till mamma och grät, säger Daniela.

Kände sig som en börda

Daniela fortsatte att gå till handbollsträningarna en tid, men kände sig lite utanför då laget gick framåt. Dessutom utvecklade hon en rädsla för de rörelser som antagligen hade förorsakat överbelastningen. Hon slutade spela och blev i stället tränare, men nu är hon tillbaka som målvakt i en ny division.

– Visst är det lite surt att veta var jag hade varit utan skadan. Mitt gamla lag vann FM-guld, säger Daniela.

Rehabiliteringsperioden innebar begränsningar även utanför planen. Familjen kunde inte åka på sin traditionsenliga skidsemester, och under resan till Dubai fick hon inte följa med på biltur i öknen. Vardagliga aktiviteter såsom restaurangbesök med vännerna var också en utmaning.

– Någon depression led jag aldrig av, men jag kände mig ofta som en börda. Kompisarna kunde bli irriterade av att jag gick så långsamt, säger Daniela.

Lillasysterns (o)tur

När Danielas rehabilitering var på målrakan var det lillasyster Michaelas tur att råka illa ut. En knuff i sidan ledde till ett brustet korsband i vänstra knät, en vanlig handbollsskada.

– Jag var bara fjorton år gammal och rehabiliteringsperioden var tuff, men eftersom jag var vice kapten i laget försökte jag hålla leendet på läpparna, säger Michaela.

Ett år senare var hon på sin första turnering efter skadan. Under den femte matchen knakade det till igen, men den här gången i det andra knäet. Förutom ett brutet korsband hade menisken rämnat. Michaela hade tillägnat året åt styrka och stabilitet, men en tillväxtspurt gjorde henne mottaglig för en belastningsskada till. Det som skiljer systrarnas rehabilitering från varandra är framför allt kamratstödet. Michaela har andra skadade att träna och prata med medan Danielas smärta förblev en gåta.

Unga behöver någon som bromsar

Michaela var den första i sitt lag som bröt ledbanden, men efter henne följde fyra lagkamrater. Belastningsskador var inget man tidigare talade om i hennes lag, men där skiljer sig systerns erfarenhet.

– Jag hade en fantastisk tränare som följde ett norskt skadeförebyggande program. Mitt förra lag har inte haft ett enda brustet korsband, säger Daniela.

Systrarna tror att det ökade antalet skador bland handbollsjuniorer beror på att Finland satsar på att slå i genom internationellt. Vissa spelare är så målinriktade att de glömmer bort vilodagarna.

– Unga idrottare behöver någon som säger stopp när idrottsmängden blir för stor, säger systrarna.

Efter de senaste säsongerna har handbollsföreningarna satsat hårt på att informera om skaderiskerna. Också fler föräldrar har engagerat sig, bland annat flickornas egna.

– Mamma känner alla och delar ut kontaktuppgifter till bra vårdpersonal. Hennes andra hem är bollhallen, skrattar systrarna.

För Michaela blir det en välförtjänt handbollssommar efter år av skador. Även Daniela är nöjd över att vara tillbaka, men för tillfället ligger handbollen mest på hyllan. Hon pendlar till sommarjobbet i Barösund och ska slutföra sina gymnasiestudier på två och ett halvt år i höst, men efter det är det handboll som gäller. De hoppas på att ha sin skadekvot fylld.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00