En okänslig bild av aboriginerna

Bild: Pressbild

Att aboriginska familjer i Australien behöver stärkas beror i första hand på ett långvarigt, grymt assimileringsprojekt som gick ut på att tusentals aboriginska barn rycktes från sina föräldrar och sitt språk och placerades i vita fosterhem eller barnhem.

I Australien är 18C inte bara en gångplats på flyget, det är också en paragraf i 1975 års lag mot rasdiskriminering. Den gör det olagligt att på grund av ras, hudfärg, nationalitet eller etniskt ursprung utföra handlingar som en person eller en grupp rimligen kan uppfatta som sårande, kränkande, förödmjukande eller hotfulla. De sex veckor jag i höstas vistades i Brisbane var paragrafen högaktuell. Då avslutades nämligen en utdragen process som berörde ett halvt dussin studerande vid stadens tekniska högskola: en aboriginsk anställd hade nekat dem tillträde till en datorsal med motiveringen att den bara var för aboriginer och de unga männen stämdes för några inlägg på sina Facebook-sidor. En hade skrivit: "Ska mina terminsavgifter gå till att inreda rum där ojämlikhet härskar? På vilket sätt stöder den här sortens utrymmen interaktion och gemenskap vid högskolan? Det enda de skapar är ju ojämlikhet och åtskillnad."

En annan skrev helt enkelt: "Blev nyss utsparkad ur en oskyltad datorsal. Högskolan bemöter rasåtskillnad med rasåtskillnad."

Studenterna blev frikända – vilket åtminstone för mig ter sig självklart rätt – men frikännandet sammanföll med en skämtteckning av en tecknare som heter Bill Leak. Den föreställer en aboriginsk polis som släpar fram en aboriginsk gosse till hans pappa och säger: "Du måste prata med din son om personligt ansvar!" varpå pappan – som står med en ölburk i handen – svarar: "Okej då. Vad heter han?"

Många – de flesta i de akademiska kretsar där jag rörde mig – ansåg att bilden var sårande, andra menade att de som tyckte så var motståndare till yttrandefriheten, precis som de som ville se teknologerna straffade.

Men: Det minsta man kan säga är att Leak tar på tok för lätt på tunga samhälleliga problem. I Brisbane symboliseras aboriginernas marginalisering än i dag av Boundary Street som markerar den gamla gränsen för hur långt in i stan aboriginbefolkningen fick komma. Just på Boundary Street ser man än i dag fler aboriginer än annars i centrum och här finns en socialbyrå som lockar med slagordet "Make Aboriginal Families Stronger."

Att aboriginska familjer behöver stärkas beror i första hand på ett långvarigt, grymt assimileringsprojekt som gick ut på att tusentals aboriginska barn rycktes från sina föräldrar och sitt språk och placerades i vita fosterhem eller barnhem. I dag talar man allmänt om The Stolen Generations och hur aboriginernas egen omvårdnadskultur brutits ner.

Alla de akademiker jag träffat här vid The University of Queensland ömmar för aboriginerna och kan berätta om olika utbildningsprojekt. Särskilt intressant är The Critical Thinking Project som går ut på att nå ut i skolorna och ge elever från årskurs fyra redskap för argumentation och för att formulera egna frågor. Men än så länge utgör aboriginerna bara en procent av studenterna – trots att de är tre procent av landets befolkning – och ingen jag träffat har någon aborigin bland sina privata vänner.

Mot den här bakgrunden är Leaks teckning om inte straffbar så åtminstone okänslig och – ja, vem vet om man inte kan tillägga att det borde ha kunnat ge de privilegierade vita teknologerna en tankeställare att också de kan blir föremål för diskriminering?

Merete Mazzarella Författare

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33