En nystart är nödvändig för EU

NY INITIATIV. Frankrikes president François Hollande, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Italiens premiärminister Matteo Renzi enades om snabba tag för att genomföra det brittiska beslutet under ett minitoppmöte i Berlin den 27 juni. Bild: JOHN MACDOUGALL/LEHTIKUVA/AFP

Det är inte egoism och främlingsfientlighet som krossar EU-samarbetet, utan det att man inte vågar se sanningen i ögonen. EU-folken har fått nog av hela EU. Direktiv, regler, krav och lagar om gurkor och ostar, men ingenting om vardagsproblemen för de flesta, skrivs det i fransk press.

Från fransk horisont sett är det klart att EU inte faller samman trots det brittiska utträdet. Lika klart är det att en nystart är nödvändig, nu eller aldrig. Det är inte bara britterna som är missnöjda med EU. En folkomröstning i andra länder, till exempel Frankrike, skulle ha gett samma resultat som nu för Storbritannien.

Det borde inte vara någon förkrossande överraskning att britterna röstade för leave. Det är inte bara le perfide Albion (som det talas om i franska historieböcker) som har fått nog av EU. Förstås kan man fördöma engelsmännen, skriver Le Figaro, de använder sig av demokratin för att ge främlingsfientliga öbor och gnälliga åldringar en möjlighet att bestämma framtiden för en hel kontinent. Men man borde inte glömma att det har ordnats otaliga folkomröstningar om EU och varje gång har "folket" svarat nej! Kom ihåg danskarna 1992 och 2000, irländarna 2001 och 2008, svenskarna 2003, fransmännen och holländarna 2005 (den europeiska författningen) och slutligen grekerna 2015, påminner den franska högertidningen.

Det är inte egoism och främlingsfientlighet som krossar EU-samarbetet, utan det att man inte vågar se sanningen i ögonen. EU-folken har fått nog av hela EU. Direktiv, regler, krav och lagar om gurkor och ostar, men ingenting om vardagsproblemen för de flesta. EU har misslyckats i allt väsentligt, som att sköta skuldkrisen, eller reglera flyktingströmmarna. Skribenten försäkrar att problemen som ledde till britternas beslut, okontrollerad immigration, arbetslöshet, kulturellt främlingskap och identitetsproblem drabbar hela Europa.

Om det blir besvärligt för EU i den närmaste framtiden är det ett intet mot vad som drabbar Storbritannien.

Har vi som nu oroar oss för framtiden tänkt på att ingen av de många folkomröstningarna någonsin har lett till utträde ur EU, skriver vänsterns Libération. Det har alltid gått att fixa till det på något vis, nya omröstningar med mera. Också nu är det fyra miljoner britter som skriftligen vädjar om en ny röstningsomgång. En hel del har röstat nej i protest men aldrig trott att de kunde bli i majoritet.

Den franska presidenten François Hollande försöker nu gripa möjligheten att ställa de krav på ett mer demokratiskt och effektivt EU som han lovade i sin valkampanj men inte har lyckats driva igenom. Det tysk-franska samarbetet har inte nått tidigare höjder sedan Hollande blev president 2012, men nu ska det låta annorlunda. Paris och Berlin är på samma linje, säger franska diplomater, det enda som skiljer är ordvalet.

Fransmännen talar om nya initiativ, medan Berlin håller sig till stabilitet och förstärkning. Förbundskansler Angela Merkel försökte några dagar skynda långsamt, men Hollande och den italienska premiärministern Matteo Renzi verkar ha fått övertaget under minitoppmötet i Berlin den 27 juni. Där enades trion om att kräva snabba tag för att genomföra det brittiska beslutet. På samma linje är EU-kommissionen. I praktiken kommer det att ta tid.

David Cameron, den brittiska premiärministern som gick i sin egen fälla, han ville ju allt annat än uttåg, gör nu sitt yttersta för att förhandlingarna ska räcka så länge som möjligt. Han avgår, men vägrar fatta beslutet att artikel 50 av EU-stadgan ska träda i kraft. Där krävs att det aktuella landets ledare skriftligen anhåller av EU-rådet om att utträda ur gemenskapen. Den manövern lämnar han till sin efterträdare som tillträder först i september. Också efter det ges britterna vid behov två års respit med att lämna EU.

VÄDRAR SEGER. Marine Le Pen väntas vinna första omgången i det franska presidentvalet nästa år. Bild: EPA / SYLVAIN LEFEVRE

François Hollande vill undvika en sådan mellanperiod av obeslutsamhet och blockering av hela EU. Exemplet kunde locka en lång rad efterföljare och ge ytterhögern ytterligare stöd. Britterna, som redan tidigare har varit både ute och inne samtidigt, verkar tro att de kan förhandla sig till ännu fler fördelar. De står redan utanför bland annat eurozonen, Schengenavtalet och säkerhetssamarbetet. Nu vill Hollande utnyttja den brittiska chocken för att ställa nya krav gällande säkerhet och försvar, investeringar och tillväxt, ny satsning på ungdomen och ett gemensamt kontrollsystem för eurozonen.

Utöver det klassiska samarbetet med Angela Merkel har Hollande aktiverat något som kallas Le Club Méd (egentligen namnet på en resebyrå) med de sydeuropeiska, latinska kollegerna. Särskilt den aktiva italienska premiärministern Renzi, men också Spanien, Portugal och grekiska Alexis Tsipras. Hollande har också aktiverat det socialdemokratiska Europa, vars ledare samlas i Paris i dessa dagar. Och inte minst, Hollande försöker nu göra en sista insats inför det franska presidentvalet nästa vår. Han hoppas fortfarande på omval, trots tidernas sämsta gallupsiffror.

Det franska socialistpartiet har varit splittrat mellan högerflygeln, socialdemokrater, det vill säga Hollande och regeringen, och en allt aktivare vänsterflygel med bland andra ex-ministern Arnaud Montebourg som konkurrerande presidentkandidat inför primärvalet i höst. Till vänster om socialisterna finns också ex-ministern Jean-Luc Mélanchon, extrem folktribun, som lockar röster. I nästa års presidentval är både vänster och höger splittrade inbördes och bara Marine Le Pens seger i den första omgången är så gott som säker.

Om det blir besvärligt för EU i den närmaste framtiden är det ett intet mot vad som drabbar Storbritannien. Skottland, som röstade för att stanna i EU, kan kräva självständighet från Storbritannien och Nordirland kan hoppas på återförening med Irland. Irländska pass går nu åt som smör i Nordirland. Pundets värde sjunker kraftigt, Storbritanniens kreditvärdering har sjunkit, banker och börsmäklare i Londons City kanske söker sig till andra centralorter.

Det franska socialistpartiet har lagt fram sina förslag inför nästa års presidentval. Man kräver inget nytt EU-fördrag, men nog en rad nya pakter. För säkerhet, demokrati och investeringar, ekologiska, datatekniska och i ungdomens intresse. Det som dog med brexit var den brittiska uppfattningen om EU, säger partisekreteraren, det vill säga en stormarknad som vägrar solidariskt ansvar.

Fransmännen vill inte lämna Europa, enligt en ny gallup för Le Figaro. 45 procent skulle rösta för att stanna i EU, om de blev tillfrågade, 33 procent skulle rösta mot EU.

Gunn Gestrin Frilansjournalist som är specialiserad på Frankrike

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning