En nyans i Centerns drag förbättrade Rinnes kort på hand

Centerns partisekreterare Riikka Pirkkalainen informerade om partiets planer på en eventuell regeringsmedverkan. Bild: Lehtikuva/Roni Rekomaa

Om Rinne ska bilda regering, så är det värsta som kunde ske att inte ha alternativ att spela ut mot varandra. Nu har han det.

Centern drog sina slutsatser.

Folkets signal är opposition, beslöt partistyrelsen – men partiet smällde inte igen dörren med lika hårt som Centern gjorde 2011. Många tolkar nu att dörren fortfarande är lite på glänt även om Centern blir mycket svårflörtad.

Om Centern och SDP verkligen drömmer om att få varandra så är det i princip ännu möjligt. En orsak är att partiet "byter ansikte", Juha Sipilä avslutar kapitlet om den store saneraren, för att släppa fram en ny huvudperson. Nästa partiledare kan heta till exempel Saarikko, Kaikkonen, Kulmuni eller Heikkinen - men huvudsaken är att utsidan byts ut om Centern ska byta framtoning.

Att dörren inte stängts med samma beslutsamhet som Mari Kiviniemi gjorde tidigare innebär inte att det skulle vara lätt att få med Centern i regeringen.

Tvärtom skulle oppositionspolitiken kunna bli frän mot en regering med storstadspartier, och det är fortfarande det mer sannolika scenariot.

En rödmylleregering eller folkfrontsregering skulle också rimma illa med att Centern är den stora valförloraren - den enda valförloraren. Visserligen har det i Finland bildats folkfrontsregering trots brakförluster förr, men då bar det en fläkt av Kekkonen 1970). I det här valet var två högerpartier nästan jämnstora med SDP.

En sak gör ändå stor skillnad för Antti Rinne efter Centerns manöver på tisdagen: Det är att ju fler partier som har dörren på glänt – om än aldrig så lite – är bättre för sonderarens förhandlingsposition. Även Sannfinländarna gläntar sin dörr, då Jussi Halla-aho försäkrar att kompromisser är möjliga.

Det spelar en mindre roll för förhandlingspositionen om de som har dörren på glänt landar i regeringen eller inte - år 2011 trädde till exempel Centern faktiskt in för ett ögonblick då Katainens förhandlingar tillfälligt strandat.

Huvudsaken för sonderaren är att ingen motpart lyckas göra sig oumbärlig.

Samlingspartiet, som efter sitt valresultat har ett gott regeringsmandat, sänder ut ett på alla sätt väntat budskap. Dels är partiet färdigt att ta ansvar i regeringen, dels skjuter Petteri Orpo in den sedvanliga brasklappen: "Inte till vilket pris som helst." Det ska råda ett samförstånd om de ekonomiska realiteterna, sysselsättningen och tillväxten ska sättas i främsta rummet, och det ska föras en fortsatt aktiv internationell och europeisk politik, kräver Samlingspartiet.

Signalerna lät ändå mer möjliga än omöjliga. När Orpo kommenterade läget efter partistyrelsens möte konstaterade han med olika formuleringar att han tror det går att komma överens. Mot slutet av harangen kom han ihåg att inte sälja sig för lätt och tillade att Samlingspartiet inte har någon brådska in i regeringen.

Förutom de uppenbara – och stora – tvistefrågorna som gäller hur statsfinanserna ska skötas och skattepolitiken, verkar ett par andra saker också bekymra Samlingspartiet. Den ena är minnena av det sista året före valet 2015, då Stubb och Rinne satt i samma regering. Den andra, som Orpo vädrade högt, är att Samlingspartiet skulle målas in i en kamrersroll och bli regeringens bad cop.

Men det bekymret är kanske överdrivet. Centern försök att göra Samlingspartiet till den onda polisen resulterade i att Samlingspartiet vann ett mandat till i söndags.

Sylvia Bjon Reporter

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning