En midsommarnattsdröm

I politiken är det viktigt hur saker och ting ser ut. Samtidigt får vi sällan veta vad som händer på riktigt.

Politik är ett hårt spel där spelarna av strategiska skäl måste hålla en del kort nära bröstet. Det kan väljare leva med så länge som skillnaden mellan det som sker och det som påstås ske inte blir för alltför stor.

De senaste veckornas dramatiska händelser kring Sannfinländarna har rört om den politiska spelplanen ordentligt. Hjärnan bakom Sannfinländarnas invandringspolitik Jussi Halla-aho gjorde såsom man gör när man vill vinna partiordförandeskap. Han jobbade i kulisserna för att få majoriteten av rösterna under partikongressen. Han kunde sin valmatematik och vann överlägset. Inte nog med det, hans anhängare tog också över alla vice ordförande-poster.

Regeringskollegerna stod inför ett plågsamt faktum. Hittills hade det varit någorlunda möjligt att bortförklara Sannfinländarnas retorik, men nu blev läget farligt. Halla-ahos stygga penna gick inte att förbise. Många inom Samlingspartiet och Centern höjde rösten: vi kan inte styra tillsammans med någon som inte accepterar allas människovärde.

När Sipilä och Orpo meddelade på Twitter att diskussionerna med Sannfinländarna är över var lättnaden på många håll påtaglig. Regeringen avgår. På presskonferensen stod två sammanbitna män. Man fick nästan klumpen i halsen när Sipilä och Orpo talade allvarsamt om människovärdet och dess okränkbarhet. Maktens män talade om mänskliga rättigheter, det kändes bara så rätt.

Följande dag splittrades den sannfinländska riksdagsgruppen. Avhopparna räddade regeringsbasen medan de onda krafterna hölls på avstånd. Tack vare alerta journalister började dock dramats konturer sippra fram. Nu funderar nationen förvirrat på vad som egentligen hände.

Sanningen om den så kallade regeringskrisen vet väl ingen. Är man cynisk kan man konstatera att egentligen är det inte heller relevant. Det relevanta är nämligen hur saker och ting ser ut. Personligen anser jag att allt ser väldigt illa ut. Den nya gruppen – gruppen som alltså räddade regeringens värdegrund – består av riksdagsledamöter som delar Halla-ahos invandringspolitiska åsikter. I den nya gruppen finns även en ledamot som har dragit ett likhetstecken mellan jämställda äktenskap och giftermål med djur.

När allt kommer till kritan är jag dock mest irriterad på mig själv. Hur kunde jag, en garvad samhällsvetare, tro på det plötsliga värdepratet? Människovärdet och mänskliga rättigheter, tjohej och tralala. Den enda rimliga förklaringen jag kan ge är att behovet att återta en värdediskussion var så stort att jag lät mig luras. Men var inte oroliga, det kommer inte att ske på nytt.

Jag misstänker att jag inte är den enda som har bestämt sig att från och med nu ska man följa mycket noga hur de berömda värdena utspelar sig i den förda politiken. Vissa ord är helt enkelt sådana som man inte ska ta i sin mun om man inte menar allvar.

Människovärde är ett sådant ord.

Elina Pirjatanniemi är professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi.

Elina Pirjatanniemi professor i folkrätt och föreståndare för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning