En match, två världar

Bild: Lehtikuva/Marco Bertorello

Nio minuter spelat och 0-2 i baken. Mot Juventus. På bortplan. Ett Juventus som brukar släppa in mål så sällan att det i sig är en händelse i sig. Skärrade? Tottenham? Skulle inte tro det.

Med 2-0 på ljustavlan var det som om Mauricio Pochettinos spelare insåg att det var dags att lägga i ett par växlar. Spurs såg inledningsvis så hafsigt och trögt ut att man kunde ha trott att laget laddat upp hela natten på en av stadens många trattorior.

1-0 kom på ett konststycke av Gonzalo Higuain där gästernas försvar sov en kollektiv dröm självaste Törnrosa varit avundsjuk på. 2-0 såg kvällsljuset efter att Ben Davies bjudit Juve på en lika solklar som onödiga straff. Hugo Lloris var på Higuains boll som ändå var så pass lågt och hårt slagen att den letade sig i mål.

Game over, arrivederci och see you next year? Så trodde, undertecknad medräknad, nog många i det skedet. Juventus verkade få allt rätt på planen medan Pochettinos taktiska upplägg verkade fungerade ungefär lika väl som den italienska krigslisten under andra världskriget.

Sen hände något. I resterande 80 minuter var Tottenham det bättre laget och 2-2 var närmast ett resultat som smickrar Juventus. Den lika underbare som sympatiske Gigi Buffon såg plötsligt ut som om han faktiskt fyllt de 40 år han är. Bollarna studsade från de normalt så greppsäkra händerna, utrusningen vid Harry Kanes reducering var lika omdömeslös som trafiken i Neapel och för första gången på över 20 år kändes Buffon faktiskt som en säkerhetsrisk. Olycksfall i arbetet eller ett bevis på att pensioneringen i sommar kommer lämpligt?

Buffons uppgift mellan stolparna blev inte lättare av att backlinjen framför honom försökte spela ett spel de för kvällen inte behärskade. Med de ettriga Spursspelarna snurrande som bålgetingar kring de i vissa fall tröga fötterna blev det bråttom, mera bråttom och evigt bråttom. Avsaknaden efter bollsäkra passningsgeniet Leonardo Bonucci, som såldes till Milan i somras, var stor. I serie A kan 90 procent räcka för seger men då ett på framgång utsvultet Tottenham kommer på besök måste alla prestera på absolut toppnivå.

Giorgio Chiellini agerade i många sekvenser så pass virrigt att man stundtals trodde att det var hans dubbelgångare, svenska skådisen Fares Fares, som lekte sista osäkra lås på Juventus Stadium.

Vad Miralem Pjanic höll på med var svårt att förstå. Passningarna satt inte alls i normal stil och många var de gånger Tottenham kunde vända snabbt då Pjanic visade sig från sin allra sämsta sida. Samma sak för Higuain som trots två tidiga mål blev alltmer frustrerad ju längre matchen led. Något som tog sig uttryck i ogenomtänkta lösningar och dåliga passningar. En stor del av energin gick åt att skälla på domaren. Har det någonsin hjälpt? Att han missade en straff vid 2-1 gjorde knappast saker och ting lättare att uthärda för argentinaren.

Spurs tog som sagt över och den fysiskt imponerande Moussa Dembele knycklade ihop Khedira och Pjanic i bröstfickan. Den store belgaren har varit fantastisk på sistone.

Framåt var Christian Eriksen, oj vad lätt allt verkar vara för den superba dansken, Dele Alli och Harry Kane ett ständigt orosmoment för Juve. Eriksens kvittering var lika rättvis som symptomatisk för hela matchbilden. En Buffon i storform hade nog tagit det i och för sig hårda skottet.

Matchparet kändes vidöppet med Juventus som en liten favorit till avancemang. Nu är procenterna definitivt i Tottenhams favör. En uddamålseger eller en målfattig remi räcker för att Londonklubben ska ta steget in bland de åtta bästa.

Jonas von Wendt Reporter

Så lyckas du vid köp av däck

Här är Euromasters tipslista med fem punkter. 15.10.2018 - 10.18